Väckelsemöte med Gaja & Riedel

Vi är kallade till högmässa i Älvsjö. Den gigantiska Victoriahallen är till stora delar fylld med små framåtvända bord där två till tre vinprovare kan sitta i bredd. Framför varje stol står fyra tjusiga och uppenbart dyrbara vinglas fyllda med vitt och rött vin, och så ett tomt litet glas som ser ut att ha hamnat fel. Långt därborta på scenen poserar de bägge svartklädda översteprästinnorna vant medan en hord fotografer fyrar av sina kameror. Snart är det showtime.

Tänk er vinprovning på parkett i Globen, det är ungefär så det känns. Som en arenakonsert med vuxenrock, med svart backdrop, närbild på storduk och massor av megawatt i ljusramperna. Men så är det också två av vinplanetens odiskutabla superstjärnor vi har framför oss:
Gaia Gaja, arvtagare till den italienska stövelns mest framgångsrika vinegendom. Och Laetizia Riedel, delägare i världens ledande vinglasfabrik. Två smarta snyggingar som representerar två jämförbara fenomen i vinets värld.

Laetizia är den mer aggressiva säljaren av de två. Hon leder massan framåt i stramt tyrolerkoppel med temperamentsfulla små utbrott, medan Gaia tar det lite lugnare och låter sina viner tala för sig själva. Det budskap som framförallt ska kommuniceras genom detta evenemang är vilken enorm skillnad rätt glas gör för vinupplevelsen. Och rätt glas kommer naturligtvis med rätt märke. Nu ska fåkunniga, spargrisar, skeptiker och tvivlare omvändas till nyfrälsta Riedel-fans. För säkerhets skull har man sett till alla provare får med sig de fyra udda Vitis-glasen från provningen, och vem vill egentligen ha bara ett glas av varje? Vips, vad många nya kunder man fick! Fråga oss.

2009 Gaja "Alteni di Brassica" Sauvignon Blanc Langhe IGT 

(495 kr, RS/PI)

Aromatisk ekfatslagrad sauvignon blanc med tydlig mineralkänsla och kryddiga fattoner i doften. Krusbärsfrukten är ren och söt, med lätt vegetala druvtypiska drag. I munnen ett intensivt vin med frisk syra, rejält extrakt och småfet munkänsla. Avslutningen bjuder på dragkamp mellan elegant fruktsötma och mineralsälta.

Glaset på siffran 3 heter "Vitis Riesling/Sauvignon Blanc". Meningen är att den smalare kupan ska ge en snävare träff på tungan, och dessutom märker vi att glasets utformning med en lätt inåtböj längst upp tvingar huvudet bakåt. Vi upplever att det här glaset har en utmärkt förmåga att projicera aromer uppåt mot näsan. När vi häller över i det lilla IKEA-glaset för att jämföra får vi - som väntat - egentligen ingen doft alls. Enligt Laetizia blev nu vinet bittert, "almost undrinkable". Gaia ser inte helt nöjd ut när hon hör detta, men smaken upplevs faktiskt något bittrare vid första träffen på tungan, en skillnad som försvinner när vinet far runt i provarens mun. Enligt Laetizia är skillnaden i munnen enorm. Förutom till syradrivna vita sägs det här glaset även passa till sangiovese och champagne.

2008 Gaja "Gaia & Rey" Chardonnay Langhe IGT

(995 kr, RS/PI)

Italiens första ekfatslagrade chardonnayvin, när det kom 1983. Doften bjuder på en elegant vit blommighet, vita fruktpastiller, citronskal, mandelmassa, vanilj, smör och en diskret arrakston från faten. 

I munnen ännu ett intensivt vin med frisk citrussyra, bra struktur, viss alkoholvärme och en krämig, lätt vanillintonad avslutning.

Glas nummer 2 kallas "Vitis Oaked Chardonnay". Det utmärks av en stor kupa och en bredare öppning som sägs ge ett brett flöde in i munnen. På nosen är glaset öppet och lättläst. När vi häller över vinet i förra glaset, rieslingvarianten, upplevs doften mer ekbetonad, och det billiga IKEA-glaset ger såklart nästan ingen doft alls.

2008 Gaja Barbaresco DOCG 

(1095 kr, RS/PI)

Ljusare varmröd färg. Öppen doft, friskt rödbärig med eteriska drag. Charmigt primära aromer som röda vinbär, lingon, hallon och rabarber. Tjusig komplexitet med drag av nyponros, örter, te, muskotnöt, lakrits, jordgrusiga mineraltoner och en elegant ekfatskaraktär med ljusa orientkryddor och diskret bittermandel. 

Smaken är vidöppen med vidunderligt fräsch röd nebbiolofrukt. 

Frisk syra, behagfull kropp, gott ört/mineralbett, och presenta men samtidigt ytterst eleganta tanniner. Smaklökarna hålls i perfekt grepp ända ut i den långa aromrika efterklangen. Superb drickvänlighet nu och något år till innan den förväntade tunnelfasen kommer. Wow, vilken läcker nebbiolo!

A-glaset "Vitis Pinot Noir/Nebbiolo" gör naturligtvis barbarescon full rättvisa, liksom ett motsvarande glas från Spiegelau eller Orrefors säkert också hade gjort. Det är ingen tvekan om att det här glaset är bra på att utveckla och projicera den eteriska typen av rödvinsdofter. Men vi har en allvarlig invändning, och det är att glasets innerkant är så vasst avskuren att det känns som om man ska skära sig i överläppen när glaset lämnar munnen efter att man svalt (problemet gäller bara denna typ av glas, inte de andra tre). Det höga bordeauxglaset går miste om en hel del av aromatiken, och framhäver en kärvhet vi inte alls noterade i bourgogneglaset. Vi instrueras att hälla över i chardonnay-kupan, och Laetizia låter oss veta att vinet plötsligt blev "light and watery". Gaia ser inte helt lycklig ut åt den beskrivningen, men vi kan i alla fall trösta henne med att vi inte instämmer. IKEA-glaset är vid det här laget ett skämt. Hade det inte varit mer spännande att ställa fram en billig utmanare med tulpan- eller ballongform, åtminstone?

2009 Gaja Ca' Marcanda "Magari" Toscana IGT 

(349 kr, RS/PI)

Inledningsvis kola-ekig nos som vinner på luft. Efter 90 minuter har vi en krämig och primärfruktig doft med rena cabernet-toner, både röda och mörka: körsbär, cassis, lakrits, grillkol, vanilj, fudge, mynta/örter och choklad. Smaken är ung och fatkryddig med ren och tät småsöt primärfrukt, druvmogna medhårstanniner, frisk mynta/oregano och en lätt bris av havssälta. Magari blandar cabernet sauvignon med merlot och upplevs i högre grad som ett "vinmakarvin" än barbarescon. Proffsigt och gott i mainstream-fållan.

B-glaset "Vitis Cabernet/Merlot" passar såklart bra här, liksom andra större glas av bordeauxtyp troligen också hade gjort. Vi häller över i rieslingglaset som framkallar en grönörtig stjälkighet vi först inte noterade, samt tydligare kolatoner. Frukten upplevs mer återhållsam på nosen, liksom - förvånande nog - också fruktsyran i munnen.

Nå, kom vi ut ur salen som troende Riedel-lärjungar? Nja, åtminstone kom vi hem från mässan med åtta vinglas ur en serie vi inte hade sedan tidigare. Vi blev knappast religiösa på kuppen, men det är uppenbart att olika glas får en att se olika aspekter av vinet, och det gäller kanske främst syn- och doftintrycken. De flesta vinälskare far runt med vinet i munnen och då kompliceras det "förstaträffen"-smakintryck varpå Riedel baserar sina ideer och teorier.

Grymt god barbaresco.

2004 Georg Breuer Riesling Terra Montosa

Den senaste månaden har vi gjort några nedslag i källaren för att se hur det ligger till med riesling-årgångarna 2002, 2003 och 2004.
Kort sagt: de här vinerna börjar nu att sjunga för full hals. Följande måste beskrivas som rena fullträffar med otäckt bra utdelning på insatta pengar och väntetid:

2002 Prinz von Hessen Winkeler Hasensprung Riesling Spätlese
2003 Hermann Dönnhoff Norheimer Kirschheck Riesling Spätlese
2004 Marcel Deiss Riesling Saint-Hippolyte

2004 Georg Breuer Riesling Terra Montosa var ett grymt vin redan från början - rent som en fjällbäck med unga grönäppliga toner och friska mineraler. Men idag, när vi har den precis lagom utvecklade versionen i glasen, får man säga att riesling har en enastående förmåga till transformation.

Butiksdörren står på vid gavel med en slående rikedom av aromer - mogna gula persikor, äppelpaj med vanlijsås, limeskal, mandelflarn, jasmin, skiffer och petroleum. Smaken ger ett fruktigare och mer färdigutvecklat intryck än den flaska vi drack i mars, men har också massor av friska mineraler och klart bestämd syrastruktur med ett inslag av frisk grön äppelsyra. Trots det draget är drickupplevelsen harmonisk, varken spretig eller kartig.

Somliga odlare (Christmann) och vinvänner (Jansson, Waern) tycker att 2004 med tiden visat sig vara i grönaste laget - och visst fick vi ett skolexempel på det i måndags - men vi kan inte se problemet hos Breuers nollfyror. Den här flaskan var på topp nu, och bjöd på stor njutning till rödspätta på danskt vis.

Brittiska Roberson lanserar på svenska

Den svenska vinmarknaden har sannerligen blivit något helt annat på senare tid. Distansförsäljningen från utlandet rullar för fullt och ger oss vinvänner tillgång till betydligt mer att välja på, men när det gäller mognare viner har det hittills inte erbjudits särskilt mycket vid sidan av dryckesauktionerna. Nu har en av Londons väletablerade merchants, Roberson Wine, skapat en svensk hemsida (öppnar 2 maj) tillsammans med nystartade importören Bravin.

Roberson ägs av den väderbitne karaktären Cliff Roberson. Med sitt långa gråa hår och sin blommiga hippieskjorta ser han ut att kunna ha varit bundis med Jimi Hendrix - vilket också visar sig ha varit fallet. Cliff är själv på plats vid kvällens Sverige-lansering, men håller låg profil och bidrar bara lite diskret med sin larger-than-life rock-star appearance.

Nå, svenskar som suktar efter mognande prestigeviner ser ut att få tillgång till en smärre guldgruva av äldre årgångar från klassiskt namnkunniga distrikt. Roberson listar sida upp och sida ner med bordeauxer från 1921 och framåt, bourgogner från 1959 till senaste årgång, piemonte tillbaks till 1955 (Monfortino!) samt rhônare, toscanare och rätt gott om californier tillbaks till 1990. Sånt här brukar inte vara helt enkelt att få tag på, och visst kostar det rätt mycket pengar även hos Roberson. Poängen är att det finns, och att de levererar fram till dörren med Jetpak. Kontakten med svenska restauranger sköter Bravin. Låter som framtidens melodi, eller hur?

För att visa upp lite av vad man kan erbjuda har man satt ihop en "vertizontal" ur sitt bordeaux-sortiment. Vi får veta att varje trio representerar en årgång, och så är det tre olika slott: Montrose, Lynch-Bages och Léoville-Las Cases. För övrigt kan det vara hur som helst med ordningen på slotten.

A1: Mmm, god rostning! Kaffe, sandelträ, orientkryddor, ceder, tobak, surkörsbär, röda bär, ålderssötma. Friskt syrlig smak, viss gräddighet, mjölkchoklad med mint, stramt hållen med bestämda tanniner, liten antydan till ålderssyrlighet och uttorkning. Elegant och utvecklat med hög drickbarhetsfaktor.

A2: Mintig doft med cigarrtobak, ceder, cassis, ljusa plommon, salvia, örter, litet brettplåster. Stramare, hårdare och tuffare än föregående. Tydligare struktur, härligt bestämd mittsmak, mörkare frukt. Bra tryck i avslutningen som är örtig och mintig, lång spearmint-cool avslutning. Respektingivande och supergott.

A3: Gräddig doft med med goda kafferostade toner. Tobak och vanilj. Elegant liten eksötma, kryddor och dyrt läder, samt ett litet brett-plåster. Fluffig, rödbärig smak, lätt kryddig med luftigt silkesmjuk munkänsla, samtidigt bra bett och grepp. Elegant, tillgängligt och ytterst njutbart just nu. Godast av de första tre.

B1: Varmare doft med plommon och vinbär, viss åldersmognad. Mer "italienskt" intryck, Kryddnejlika, kaffe, något gräddigt/smörigt. Stramt hållen smak, intensivt fruktig med fin mognadsutveckling. Frisk syra, samlade tanniner och rejäl längd. Bäst i andra trion och blir bara bättre med luft.

B2: Varmare, utvecklat fruktig doft med cassis, blyerts, cigarrlåda, menthol/mynta och ljusa krämiga tjärtoner. Stora, något torra tanniner med karaktär av varmt år. Torkande avslutning, kraftfullt och aningen rustikt.

B3: Varmare doft, lätt volatil, plommon, korint, lakrits, syltad ingefära. Stor frukt med nästan syltiga vinbär. Stora tanniner, något torra, viss alkoholvärme, mörk pastillfrukt, lång kryddig finish.

C1: Första sniffen är förhäxande. Här osar det klass! Nu klev vi upp en nivå. Elegant, rödbärig doft, orientkryddig med kaffe, stall och cigarrlåda. Ytterst välbalanserad smak, perfekt integrerade tanniner, elegantare än de förra tre vinerna, mer viktlöst till sin karaktär. Mintig finish, lång eftersmak med extrem njutbarhetsfaktor. Målsnöre med nästa vin om kvällens bästa.

C2: Totalt förförisk doft av vinbär, ljus kafferost, ljus cigarrlåda och sandelträ. Tät och ungdomlig smak, fruktig som tusan, massor av mogna citrusaromer, apelsinzest och blodgrapefrukt, snudd på isglass i sin fruktighet. Perfekta tanniner, perfekt balans, större intensitet och mer imponerande struktur än C1. Provningens bästa vin. Eftersmaken ringer i en evighet, den går inte att stoppa. När ska man få prova nästa vin?

C3: Stor fluffig doft med massor av kafferost! Utvecklad frukt med toner av vinbär, korinter och plommon. Efterhand blommig med fullt utslagna rosor. Sötare smak, mjukt fluffig munkänsla, charmigt inslag av apelsin, verkligen gott men inte riktigt i klass med de två föregående.

Oj, vilken kick! Så har det blivit dags att reda ut vad det är vi har provat. Det visar sig att 90% av provarna är överens med oss om var vi har årgångarna. Första trion vill vi ha till 1986 (stramt med mognads-utveckling), andra till 1990 (stor varm årgång) och den tredje till 1982 (legendariskt bra).

A3 och C3 motsvarar vår bild av Lynch-Bages. Fluffiga och gräddiga viner med generös kafferost, saftig cabbighet och härlig drickbarhet.
A2 är stramare än A1, liksom C2 är i förhållande till C1 och även B2 i förhållande till B1. En eller flera av tvåorna kan därför tänkas komma från nordligare Saint-Estèphe. För övrigt är det jäkligt svårt att säga något säkert, men enligt uteslutningsmetoden borde det vara mer Las Cases i A1, B1 och C1.

Facit:

A1: 1982 Ch Léoville-Las Cases  (5200 kr)
A2: 1982 Ch Montrose  (2600 kr)
A3: 1982 Ch Lynch-Bages  (4100 kr)

B1: 1986 Ch Léoville-Las Cases  (4340 kr)
B2: 1986 Ch Montrose  (1450 kr)
B3: 1986 Ch Lynch-Bages  (2260 kr)

C1: 1990 Ch Léoville-Las Cases  (4220 kr)
C2: 1990 Ch Montrose  (5780 kr)
C3: 1990 Ch Lynch-Bages  (3590 kr)

Hoppsan. Här gick vi helt bort oss bland årgångarna, men det känns i alla fall trösterikt att vara i gott sällskap av handelskammarens förordnade värderingsmän och vinskribenter med trettio års erfarenhet av fin bordeaux. Det är fan inte lätt med blindprovning. Men rackarns kul. Och jäkligt gott, i det här fallet.

För att ytterligare inskärpa Robersons high profile (ifall någon ännu inte fattat galoppen) serveras en trerätters meny med följande viner:

2006 Bonneau du Martray Corton-Charlemagne  (1025 kr)

2006 M. Chapoutier Ermitage Blanc de L'Orée  (1240 kr)

1999 Antinori Solaia Toscana IGT  (ej i lager)

2000 Quintarelli Amarone della Valpolicella  (2630 kr)

1989 Domaine Huët Vouvray Moelleux Le Haut-Lieu
Première Trie  (1135 kr)

Är det nu man ska säga tack för kaffet?

ps. Kvällen efter får vi göra om samma bordeaux-vertisontal med Munskänkarna (bara en sån sak). 1990 Montrose upprepar sin fabulösa show och tar med lätthet hem segern även denna gång - alla provare var nog överens om det. 1982 Lynch-Bages näst godast, tyckte nog många med oss. Årgång 1986 är generellt sett inte riktigt lika bra, även om L-B smakar väldigt gott även i denna version. En extra eloge går till Léoville-Las Cases för jämna och höga prestationer oavsett årgång.

Alsace: Charles Wantz Wiebelsberg 2007-1996

Förra våren deltog vi i en branschprovning som arrangerades av den lilla importören Apricot. Provningen omfattade tolv versioner av samma vin, Grand Cru Wiebelsberg från alsaceproducenten Charles Wantz. Det roliga var dels 1) att vinerna var nästan komiskt tydliga exempel på sina respektive årgångar och 2) att de salufördes färdigförpackade i rejäla trälådor med sex jämna eller ojämna år samt 3) att dessa lådor var väldigt trevligt prissatta.

Fler borde få testa. Därför slog Stockholmsstyrelsen till på tre exemplar av vardera lådan och stämplade med "kommande Munskänks-provning, ovisst när". Återstod att fundera på vem som skulle leda en sådan här kväll. Ingen tvekan om saken! Per Warfvinge, givetvis.
Mer Alsace blir det knappast om vi ska stanna på svensk mark.

Per introducerar kvällen med en exposé av bilder, animationer och fakta. Särskilt intressant för terroirister blir det när han förklarar exakt hur - och när - den geologiska förkastningen utmed Rhendalen kommit till. Det blir kristallklart varför vi har graniten på höjderna längst västerut, sedan röd sandsten, sedan musselkalk, sedan märgel och till sist det alluviala slättlandet i öster - Rheingraben - som lämpar sig bättre för att odla potatis än vinrankor.

Charles Wantz är en medelstor familjeproducent i Barr, en liten stad i Bas-Rhin, alltså i norra delen av Alsace. Sedan 1563 har man brukat sluttningarna ovanför Barr, Heiligenstein, Mittelbergheim och Andlau. Förutom lokal kuriosa som Klevener de Heiligenstein och Rouge d’Ottrot, framställer man fyra grands crus från fyra druvor och fyra vingårdar. Grand Cru Wiebelsberg heter läget i Andlau, som man sedan länge ägnat helt åt riesling. Det är ett relativt brant söderläge med en mager jordmån, mestadels sandsten och sand med underliggande lera - både väldränerat och vattenhållande på samma gång.

Vinerna från Wiebelsberg vill Per beskriva med ordet "nerveux". Eleganta, utpräglat mineraliska viner med slank kropp, markerad syra och diskreta citrus- och äppeltoner. Vinifieringen hos Wantz är traditionell, rentav gammeldags: konventionell pressning och långsam jäsning utan tillsatt jäst, i stora temperaturkontrollerade ekliggare. Resultatet blir lagringsorienterad riesling i klassiskt heltorr Alsace-stil, som ger full transparens för årgångsskillnaderna.

Till provningen:

2007

Ung ren doft av mineral, äpple och citrus. Äppelskal, rentav musteri, något jästiga toner, efterhand aningen nötig. Frisk till hög fruktsyra med bra fokus, persistens och längd. Fortfarande knuten mittsmak med äpple och vit citrus. Skymt av underliggande lager som inte är tillgängliga än. Ungt och rent vin, fortfarande hårt med massor av potential. Näst bäst i första omgången.

2006

Rikt gul färg. Skolexempel på botrytis! Drypande honung, hög mognad, vendanges tardives, gul persika, inlagda päron, snudd på arrak. Mjuk munfyllande smak med stor frukt, lägre syra, viss beska och alkohol. Ett extremt vin som dock har rätt fin botrytis, inte skitig gråröta. Lyckad räddning av katastrofalt år.

2005

Jordigt mineralisk doft med viss utveckling mot petroleum. Återhållsam frukt, antydan till honung. Påminner lite om CFE 05 men givetvis klart enklare. Avrundad smak med hygglig kropp och bred syra, jordig grapefruktbeska i slutet. Inget som sticker ut, middle-of-the-road, ingen höjdare.

2004

Ljusare gul färg med grönstick. Stor doft av grön sparris och vått cementbruk, örter, mineralrök, aning honung och smör. rätt fruktig smak med hög äppelsyra, kartig och grönt omogen, absolut matkrävande, ej helt behaglig på egen hand. För tidigt skördad trots sent skördedatum.

2003

Varm mogen frukt med exotiska drag. Goda aromer av persika, mango, ananas, banan. Lätta petroleumtoner, och ett märkligt drag av kåda som påminner om retsina. Ganska rikt fruktig smak i medelstor kropp, doften lovade mer. Mjuk infattad syra, viss mineralsälta och lite bitterhet i slutet. Hyfsat för årgången, säkerligen syrajusterat på ett rätt lyckat sätt.

2002

Gyllengul färg. Stor rik doft med god mognadsutveckling. Nötter, honung, smör, äppelpaj, mognande champagne. Harmonisk smak med härlig kropp och struktur. Bestämd syra som balanseras av övriga komponenter. Ingen störande beska. Klassisk mognad, på topp nu med kanske fem år kvar. Nolltvå är en sympatisk alsace-årgång. Verkligen gott och generöst vin, bäst i första avdelningen.

2001

Ungdomlig doft med bra mineralkaraktär. Blond frukt av grapefrukt och äpple. Liten målarverkstad med fönsterramar och terpentin, örter och krutrök. I stort sett rent och friskt uttryck, med ett pikant inslag av svett och lök. Härligt stram och spänstig smak med tydliga skaltanniner och mogen citrussyra i slank men välbyggd kropp. Längden är riktigt bra. Förvånansvärt purungt fortfarande! Allt är på plats för vidare utveckling mot en topp som bör nås om cirka fem år, även om framtiden är betydligt längre än så. Säkert också ett strålande matsällskap. Kvällens bästa enligt en enig publik.

2000

Rik och varm doft av honung och smör, med hög fruktmognad, fet gul citrus, karamelliserade drag, pecannötter och toscakaka. Storskalig smak med bredspårig citrussyra, rejält extrakt och en grapebeska som tyvärr känns störande. Nollnoll hajpades rejält när den kom, men har väl inte klarat att leva upp till förväntningarna i längden.

1999

Äpplig doft med bokna cidertoner, boken champagne, aning arrak, nötter, persika, rök och tjära. Äpplig smak med sur syra och knastertorr, något boken och uttorkad smak. Inte ett spår insmickrande, mer surt än spänstigt. Klassiskt, men för oxidativt för sitt eget bästa.

1998

Fint utvecklad doft med äpple, kardemumma, apelsin, ananaspastiller, aning honung, läder, nötter, petroleum. Nyanserat, balanserat uttryck. Riktigt god smak med stor frukt, infattad vinsyra, bra struktur, viss skalsträvhet, kryddighet och spänst. Behagligt låg beska. Massor av aromer, på topp nu. Kvällens näst bästa vin i vår smak.

1997

Klockrent definierad doft med attraktiv uppvisning av rena citrustoner. På pricken kanderade citronskal plus lite grapefrukt, apelsin och bergamotte, samt fint gammalt läder. Torr smak med rätt stor frukt, bredspårig syrastruktur, viss grapebeska i slutet. Fortfarande friskt och riktigt bra. Doften något bättre än smaken.

1996

Karaktärsfull mognadsoxidation med urtydliga drag av skaldjursdisk. Räkor, hummerfond, kräftspad och dill. Viss utveckling mot sherry kan upplevas störande. Sagolikt silkeslen entré i munnen, superb citronsyra, fokuserad fruktstråle, VT utan sötma, lång smak. Spännande 96:a med minnesvärd karaktär och bra skärpa.
Trea i andra flighten.

Alltså: uttrycksfulla viner allihop, de bästa skulle vi gärna vilja köpa och dricka igen. Nog har producenten en bit kvar vad gäller optimering av sina källarmetoder för att räknas bland de stora i Alsace, men som skolövning i årgångsskillnader betraktat är det svårt att få tag i bättre exempel än detta. Vi kan verkligen rekommendera att planka den här provningen inklusive provningsledare och allt. Lådorna kostar 1098 kr och såväl jämna som ojämna årgångar finns kvar i BS.

Gilles Robin på längden och tvären

Norra Rhône har generellt sett hamnat i bakvatten. Smala syrah har tappat taget om marknaden medan feta shiraz dundrar fram. Men precis när det såg som mörkast ut begåvades odlarna i de klassiska appellationerna Crozes-Hermitage, Saint-Josèph, Cornas, Hermitage och Côte-Rôtie med två perfekta årgångar i rad. Frågan är bara vad man menar med perfekt. Den ena är varmfruktig och mer bombastisk, den andra svalare och stramare.

Domaine Gilles Robin hade en hyfsad fot inne på SB från årgång 2001 till 2006. Så vips halkade lilla importfirman Aratus ut ur ordinarie sortimentet och ungefär samtidigt drabbades Boris Iliev av hjärtlig ohälsa. Att köra taxi bidrar numera till försörjningen. Nä kom igen, give the man a break!

Nu har de nya årgångarna just kommit hem. Vi fick en inbjudan att prova nytt och retrospektivt. Jo tack, det ska bli väldigt roligt att återknyta kontakten med Gilles Robins viner. För enkelhetens skull dumpar vi noteringarna rakt av. Lite torftigt kan tyckas, men å andra sidan sakligt.

Vitt 1. Gamla fat, lemon zest, mogen frukt, mineral, päron, källarton/orenhet, rostad valnöt, misstänkt kork. Medelgod syra, intensiv frukt med bra fokus, viss längd, orenhet. Definitivt korkad efter en kvart, ingen ersättare finns. Korrekta flaskor bör vara riktigt lyckade.

2006 Gilles Robin Crozes-Hermitage Blanc 'Les Marelles'

Vitt 2. Gyllengul färg. Mogen doft med honung, bivax, smör, torkad frukt, gul persika, citrus, äpple, vanilj, lakritsbåtar. Utvecklad, smörig, bivaxfet smak med rik mogen frukt, mjuk spänstig syra, krutrökig finish, rejäl längd med kryddvärme och lakrits. Hög kvalitet, tveklös klass, elegant mognadsutveckling. Gott som tusan. Påfyllning, tack.

2006 Alain Graillot Crozes-Hermitage Blanc

Vitt 3. Ung mineralisk doft, grönt aromatisk med gurka och päron, lite ylle, fisk- och skaldjursdisk, rakt av nyöppnad tonfiskburk enligt P. Aromatiskt pärongrön smak med mjuk syra, viss fetma, fruktsötma, lakrits och anis i eftersmaken. Påminner lite om silvaner. Ännu alltför ung, men tycks sakna ryggrad och har problem med balansen. Tveksam framtid.

2010 Gilles Robin Crozes-Hermitage Blanc 'Les Marelles'

Rött 1. Purung doft av mosade skogsbär, smoothie, malolaktisk a-fil, sötlakrits och syltad ingefära. Lättare medelfyllig smak med frisk syra och helt primär frukt. Måttliga tanniner, lite vresiga fortfarande. Inga som helst tecken på ek. Hyggligt rättframt bistro-vin. Enklast i flighten. Gissningsvis är det 2010 Papillon.

2010 Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon

Rött 2. Komplex doft av tjärpastill, rökt korv, viol, lagerblad, geranium och lakrits. Återhållen frukt. Antydan till röda äpplen och volatila toner. Liten puff av stearin och utbränt ljus. Frisk och stram smak, smått snipig frukt, vissa tanniner, aningen kärv och grinig i dagsläget, något gles avslutning. Inte särskilt behagligt att dricka, tycks vara i en knepig mellanfas just nu. Nollsju?

2007 Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon

Rött 3. Parfymerad småsöt björnbärsfrukt, tjärpastiller, lakrits, havssälta, gott om lufttorkat kött. Blommig med rosor och violer, Graillot? Doftar yngre och fruktigare än förra glaset. Även i smaken parfymerad frukt, ganska rik tilldelning, bra kropp och rondör, god örtighet, frisk saftig syra som får saliven att spruta. Harmoniskt, jättegott. Men nu blev det svårt med året, kan det verkligen vara 2008 eller 2009?

2006 Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon

Konstigt nog är nollsexan mindre utvecklad nu än de buteljer vi provade/drack förra året. Jäkligt god är den hur som helst.

 

Rött 4. Viss utveckling med varmare toner av plommon och vinbär. Lakrits, undervegetation, friska örter, torkat viltkött. Sötare, varmare frukt än föregående. Utvecklad men frisk smak med god syra som är något lägre än trean och femman, generöst med söt och salt lakrits och väl tilltagen småsöt frukt. Bra intensitet och gott om tanniner att suga på, uppenbart ett varmare år. Skitbra vin i drickvänlig fas.

2005 Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon

Rött 5. Ljusare och varmare färg med viss transparens, aningen disigt, förmodligen ofiltrerat. Väl utvecklad doft med aska, undervegetation, lufttorkat viltkött, välhängd biff, örter, stearin/vax. Friskt syrlig och transparent smak, inget bråk eller beska, nedsmälta tanniner, väl utvecklad och perfekt drickbar nu. Supergott vin och bäst av de fem första.

2001 Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon

Rött 6. Något återhållen doft. Lakrits, ek, granskott, primärfrukt av osöta björnbär med malolaktiska toner, lite fatkrydda och rejält med vaniljstång. Primärfruktig, relativt tät smak med bra syra och tanniner från såväl druva som ek. Eksötma och tydlig vanilj även i smaken. Väl mycket ek i dagsläget, förmodligen ordnar det upp sig med tiden. Unga bär och malolaktiska toner säger 2010. Albéric?

2010 Gilles Robin Crozes-Hermitage Albéric Bouvet

Uppskattad optimal drickfas 2017-2025

Rött 7. Återhållsamt komplex doft. Sötare, varmare och köttigare frukt, sötare ek, lätt rökig och floral med vinbär, syren/viol, stearin, pepparkaksdeg, rostbiff, svartpeppar. Sötfruktig och koncentrerad i munnen (mer än ettan), medelfyllig kropp, kryddig tät mittsmak, något för söt idag, något bläckiga druvtanniner, liten eksötma. Varmfrukt = 2009?

2009 Gilles Robin Crozes-Hermitage Albéric Bouvet

Uppskattad optimal drickfas 2014-2024

Rött 8. Rik doft med tung osöt frukt och viss utveckling. Björnbär, lakrits, tjära, rökta toner, rönnbär, viol. Mer klassisk än sjuan, och mer utvecklad. Rikt fruktig, köttig, tät, tanninrik och kraftfull smak med infattad syra. Verkligt lovande, men ännu alltför ungt. Den som har spar i tre år till. Minst.

2005 Gilles Robin Crozes-Hermitage Albéric Bouvet

Uppskattad optimal drickfas 2015-2030

Rött 9. Återhållsam doft med fullgod utveckling. Fint definierade björnbär och plommon, något nytt ekfat (bittermandel), hoisin-sås, syrener och violer, örter. Frukten känns inte alls syltig. Örtig, syradriven smak med bra rondör. Rik mörk och läskande frukt, viss beska, behagligt örtig kärvhet. Riktigt god. Näst bäst drickbarhet i andrafemman. Örter = 2004?

2003 Gilles Robin Crozes-Hermitage Albéric Bouvet

Har varit ännu bättre i yngre dagar, men krympt ett par storlekar.
Uppskattad optimal drickfas 2006-2020

Rött 10. Mest utvecklat på nosen, med tydligt mogna fattoner. Elegant floral syrahfrukt, pekinganka med hoisin-sås. Granit, sälta, tiramisu, caffé americano. Rökta korvar och viltkött. Harmoniskt välutvecklad smak med sjungande fruktsyra. Transparent och läskande munkänsla, superb drickbarhet! Färdigutvecklat vin, bäst i andrafemman. Klunk-klunk. Bör vara en nolletta.

2001 Gilles Robin Crozes-Hermitage Albéric Bouvet

Rött 11. Primärfruktig doft av söta björnbär, delvis ny ek. Hög fruktmognad med gulorangea stråk som ananas, gul persika och banan. Mineralisk känsla av våta stenar. Fattoner av rostat kaffe. Primärfruktig smak med pigg frisk syra, stram tanninstruktur och litet drag av nyskuren ananas. Stramt som 2010 i munnen medan solmognaden i doften pekar på 2009. 2010 Péalat?

2010 Gilles Robin Saint-Josèph André Péalat

Uppskattad optimal drickfas 2017-2025

Rött 12. Mer ekig doft, fortfarande ung, bastubänk och sälta. Svartpeppar, blomvatten, violer. Alltför mycket ek idag, men i övrigt fin aromatik. Friskt syrlig och intensiv smak med oväntat lätta tanniner, finlemmad kropp, steniga mineraltoner, lakrits och salmiak. Bättre i munnen än på nosen, mycket bra faktiskt. Riktigt fin drickbarhet och tveklös elegans. Svårt att gissa året, det är något knas här, kan det verkligen vara 2009?

2005 Gilles Robin Saint-Josèph André Péalat

Ja! Det är ju den där nollfemman som är så oväntat elegant.
Uppskattad optimal drickfas 2013-2024.

Rött 13. Klassisk norra rhône-sälta på nosen. Torkat viltkött, en del ny ek, pastillfrukt, gummi, örter, lakrits, charkdisk. Mjukt avrundad smak med behagligt frisk syra, bacon/lakritsfetma och mineralsälta. Massor av substans och något torra tanniner, men inget problem som vi ser det. Härligt vin! Det liknar 2006 Péalat men är klart bättre eftersom syran är piggare. Skön utveckling, färdigt att avnjuta. Bäst i sista femman, kvällens clou!

2005 Gilles Robin Crozes-Hermitage Cuvée "1920"

Bästa lotterna, äldsta stockarna. Totalt åtta fat producerade.
Uppskattad optimal drickfas 2012-2022

Rött 14. Tät och primär frukt, eksötma, gummi, bittermandel, söta röda bär som hallon och jordgubbar samt fruktpastiller, svartpeppar, lagerblad. Harmonisk, spänstig, tätfruktig smak med bra syrafräschör. Alldeles utmärkt vin, klart yngre än föregående, behöver tid.

2009 Gilles Robin Crozes-Hermitage Cuvée "1920"

Uppskattad optimal drickfas 2017-2027.

Rött 15. Mycket ungdomlig, superrik doft med körsbär/björnbär åt amaronehållet. Konjaks-smör och lätt volatila toner av hobbylim och ny ek. Ännu en italiensk association dimper ned - La Poja! Smaken är tät och rejält koncentrerad med ung kärvhet och kantiga tanniner, fruktsötma och något eldig finish. Javisst, en tokung La Poja. Man måste vänta minst fem år, men fan vet var detta ska ta vägen.

2009 Gilles Robin Hermitage

Första årgången. Druvorna köper Gilles Robin av Jacques Grange på Maison Delas, de kommer från Les Bessards. Uppskattad optimal drickfas 2019-2030.

När det var dags att hyfsa slattarna vände vi oss spontant till "enkla" Papillon. Den är framförallt avsedd för omedelbar konsumtion och säljs faktiskt på 10-litersbox till närliggande bistroer. Men det är alldeles uppenbart att vinet dricks för tidigt. Fasen vad skönt att klunka oekad syrah som fått lagom mognad! Vi avslutade kvällen med 06, 05 och 01 av fjärilsvinet.

Det är alltså Aratus som importerar. Vinerna köps i första hand via privatimport, men vissa kommer att läggas ut i BS framöver.

Priser:

2010 Papillon - 147 kr
2010 Les Marelles - 179 kr
09/10 Albéric Bouvet - 185 kr
2006 André Péalat - 225 kr, BS
2009 Cuvée "1920" - 365 kr
2009 Hermitage - 520 kr

ps. Läs våra noteringar februari 2011.

2006 d'Angelo Valle del Noce Aglianico del Vulture

Ni som hängt med under de senaste åren vet att vi har ett gott öga till aglianico. Mer än så, vi älskar faktiskt den här druvsorten som aldrig tar rakaste vägen att ställa sig in men alltid levererar punktligt, likt en trogen gammal hantverkare i blåställ som man alltid kan lita på. I en vinvärld där medhårs marknadsanpassning blivit den vanliga melodin kan vi bara applådera dessa sturiga varelser som med tillräcklig lagring briljerar både till mat och på egen hand. Ikväll lagar vi en pollo alla diavola och gläds åt mötet med vinet. En timma i karaff är lagom för att glänta på förlåten.

2006 d'Angelo 'Valle del Noce' Aglianico del Vulture är varmt djuprött till oxblodsfärgat, ändå transparent som en mörk barolo. Inledningsvis handlar doften om nötter - valnötter och pinjenötter. Nosen buffar på med mörk tobak, salt lakrits och lagom utvecklad frukt åt det murriga hållet med dova surkörsbär, några russin och underliggande bränd jord, farin och choklad. Här finns också ett fint lyft av mynta, pinjebarr och andra örter. Doftintrycket är i stort sett traddo med vissa associationer till botti-sangiovese men kanske allra mest till Terredoras semi-traditionella versioner av taurasi riserva.

Smaken är det allra bästa. Helt osöt och tidlös i uttrycket - ja, det är nästan så att man blir nostalgisk. Välbyggd, välproportionerad, välbalanserad. Alla komponenter är i våg: spänstig syra, mogna tanniner och alkohol på perfekt nivå runt 13,5. Längden är mer än tillfredsställande med skön rondör och god krydda utan värme. Kort sagt - allting sitter på rätta stället. Hederligt klassiskt vin med lagom mognadsutveckling och bra framtid - klockrent till maten. Fan så gott!

S gissar pris och säger 300 men tycker att det är lite för dyrt, 200 vore precis lagom. Inköpspriset 89 spänn utlöser en stående applåd. Och visst - det finns ju fortfarande att få tag på.

Carlo Merolli, 120 muk.

ps. Tidigare bloggat här. Fin utveckling sedan dess.

2004 Marcel Deiss Riesling Saint-Hippolyte

Skoj emellanåt att plocka fram gamla bortglömda flaskor ur källaren, det var bland annat sånt vi fick roa oss med när påsklovsvädret var som sämst.  Den här byrieslingen från Marcel Deiss köpte vi för snart sex år sedan, och nollfyran blev väl inte riktigt samma hit på vårt bord som de föregående årgångarna 2002, 2001 och 2000, vilket kan utläsas av denna post. "Alltför grön" avkunnades domen med ett lätt besviket tonfall.

2004 Marcel Deiss Riesling Saint-Hippolyte har idag en rikt gröngul färg som ser klart lovande ut. Doften är mjukt dämpad och nästan gräddig med drag av lime, persikospad, kåda, mognads-oxidation och petroleumtoner. Smaken är avrundad och harmonisk med helt infattad syra och gott om fet gulfrukt där de örtiga stråken bidrar till nödvändig struktur. Här finns inget grönt spret, istället en lång eftersmak med en urskön blandning av söt- och saltlakrits. Tänk er de där långa stängerna med gul citron i och lägg till ett häxvrål så är ni hemma.

Ibland är det helt rätt att glömma ett par flaskor, ibland inte. Vi trodde faktiskt inte att de fanns kvar, och blev lite glada av att hitta dem. Ännu gladare nu när vi har vinet i glaset. Oväntat mycket njutning, faktiskt. Har ni några kvar?

2008 Romeo del Castello Vigo Etna Rosso

Nosen är snabbt öppen, underbart rödfruktig. 2008 Fattorie Romeo del Castello Vigo Etna Rosso har en osedvanlig koncentration i aromerna - mångfasetterade likt en röd rubin med skarpskurna aspekter. Först ut mogna jordgubbar, därnäst en rejäl slev med röda körsbär, en hint av skogshallon, några röda vinbär och ett par lingon. Intrycket är svalvuxet som en nollåtta-bourgogne, med inslag av friska örter, rosenblad, bark, muskot och stensöta. Mineraliskt, likt mörka solvarma stenar efter ett sommarregn. Det doftar fantastiskt.

I munnen: pow, vilken fullträff på smaklökarna. Jämfört med den förföriska doften adderas en dimension av stramhet som är klart respektingivande. Här serveras spänstiga syror, örtigt bett och bestämda, greppiga tanniner. Aromerna i det klarröda bär-spektrat är snudd på smärtsamt koncentrerade och ihållande, men upplevelsen är ändå frisk som en fjällbäck, med en liten ungdomlig örtkärve som lovar att lyfta maten mot höjderna.

Nollsjuan kändes varmare och mjukare - mer snabbmognande. Nollåttan verkar ha vad som krävs för längre lagring, men eftersom ekfaten inte ställer upp några hinder går den alldeles utmärkt att dricka nu, om man uppskattar ungdomligt motstånd. Vinet uppför sig inte olikt en hyfsad bourgogne premier cru, fast med tuffare tanniner som påminner om nebbiolo. Men förmodligen gör man bäst i glömma sådana jämförelser och lär sig att tänka: Etna.

Av det dryga tjogtal Etna-viner som vi har provat/druckit under de senaste åren är det nog Vigo som landat bäst i våra munnar, hittills. Därmed intet ont sagt om de andra ;-)

Cibi e Vini, 205 dkk.

Mer om producenten och årgång 2007 här.
Intervju med Chiara Vigo här.

ps. Vinosapien besökte egendomen i november 2011, och skickade några bilder. Notera hur lavaströmmen från utbrottet 1981 stannat precis innan vingården.

Chiara Vigo

Alternativ champagnedag på Lydmar

Äntligen. Vilket strålande initiativ. Den vanliga champagnedagen har de sista åren alltmer känts som en trött firmafest för branschfolk. Ganska lite av nyfiket provande, men desto mer av klunk-klunk, hö-hö och tjena-tjena.

Fem av landets piggare importörer hade gått ihop och bokat terrassen på Lydmar Hotell. Dessutom hade de beställt strålande solsken från vädergudarna på SMHI. Åtminstone timmarna mellan tolv och tre bjöds det på hyfsat varmt väder och därmed perfekta förutsättningar för att njuta av våren och prova skumpa på samma gång.

Det kan vara på sin plats att påpeka att det här är något helt annat än storhusens mer anonyma och marknadsanpassade blandningar av olika lägen, årgångar och druvsorter i syfte att skapa konsistenta och reproducerbara produkter. En skillnad man direkt märker - förutom att vinerna är mer personliga och intresseväckande - är att dosagen är mycket lägre och ibland ingen alls. Balansen måste finnas redan i druvmaterialet.

Det här är nog den finaste uppställning av odlarchampagne vi hittills varit med om, och det var precis lagom mycket folk på terrassen för att vi skulle få gott om tid att prata med charmerande personligheter som Bertrand Gautherot (Vouette & Sorbée), Olivier Collin (Ulysse Collin), Vincent Bedel (Françoise Bedel) och Valérie Frison (Demarne-Frison).

Om vi ska försöka summera de medverkande odlarnas filosofier i några korta ord, så handlar det om att arbeta så nära naturen som möjligt och låta platsen, druvsorten och årgången få fullt genomslag i uttrycket. Som i riktigt vin, alltså. Indie istället för mainstream, om vi ska gripa efter musik-etiketter.

Man upphör aldrig att förvånas över vilken mångfald av uttryck som står till buds när det gäller champagne, och i flera fall kändes avståndet till Bourgogne ovanligt kort. Med näsorna i Olivier Collins fatjästa chardonnay - för övrigt helt suveräna viner - skulle man lika gärna kunna varit i Meursault eller Puligny-Montrachet. Vit toppklass-bourgogne med bubblor! Collins nollåttor är något i hästväg när det gäller fruktkoncentration, struktur och längd.

Vissa av rosévinerna (Vouette & Sorbé och Demarne-Frison) hade lekfullt bäriga toner av maceration carbonique - som om man hade pytsat i en skvätt Morgon från Lapierre eller Foillard. Inte oväntat bekände man sitt släktskap söderut samt vänskapsband med dessa och andra odlare i Bourgogne.

Dessutom är relationerna täta odlarna sinsemellan. Exempelvis provar Marie-Courtin och Vouette & Sorbée ihop och utbyter erfarenheter av biodynamik. Demarne-Frison fick starthjälp av Vouette & Sorbée, och Vouette & Sorbée i sin tur av av Jerome Prevost. Som inspiratör kan man inte underskatta Anselme Selosse, som också hjälpte Ulysse-Collin och Vouette & Sorbée i början.

Eftersom i stort sett allt var bra och spännande känns det nästan dumt att plocka favoriter. En del av det vi gillade finns i alla fall på bild här nedanför, och hela listan i slutet.

Vidöppen doft: brödjäst. Sämre inkörsport kan man tänka sig.

Fatjäst meunier från Jerome Prevost. Elegant, lång. Vinös.

Pur meunier. Fruktig men bentorr. Jordig men rätt elegant.

Gamla stockar och pinot meunier. Och batterisyra.

Fantastiskt vin i DRC-Montrachet-fat. Ett av dagens bästa.

Bertrand Gautherot - Vouette & Sorbée

Fascinerande viner alla tre. Givetvis biodynamiska.

Vincent Bedel med 'originell' bascuvée. Prima vara.

Françoise Bedel: pinot meunier och mineraler

Ungdomlig 96:a utan dosage. Mais c'est superbe, ça! No spit.

Emil och Tina. Och baken på Nationalmuseum.

Sköna grejer från Marie-Courtin. Sa vi biodynamiskt?

Concordance: osvavlad pinotskumpa åt 'pet nat'-hållet.

Olivier Collin gillar bourgogne. Särskilt Coche-Dury.

"Det här är min Meursault Perrières..."

"Det här är min Vosne-Romanée..."

Pur pinot blanc från Cédric Bouchard. Lång och dyr.

Winetrade-Niklas och Valérie Frison. Merci bien!

Provat:

Laherte Frères (Vin & Natur)

Blanc de Blancs Brut Nature (mg)  2008 - 230 kr

Les Vignes d'Autrefois, vieilles vignes de pinot meunier 2007 - 295 kr

Les 7 (Les Clos), sju druvsorter, solera - 385 kr

La Closerie, Jerome Prevost (Vin & Natur)

Les Beguines, Extra Brut 2008 - 330 kr

"fac-simile", rosé 2009 - 400 kr

Cristophe Mignon (Vin & Natur)

Pur Meunier, Brut Nature - 225 kr

Bérèche & Fils (Vin & Natur)

Les Beaux Regards, chardonnay 2007 - 250 kr

Extra Brut Reserve, 2008 plus 2007 och 2006 - 245 kr

"Le Cran" Premier Cru de Ludes 2005 - 395 kr

Reflet d'Antan - 380 kr

Olivier Horiot (Vin & Natur)

Sève, Blanc de Noirs 2006 - 245 kr

Sève, Rosé de Saignée 2006 - 245 kr

Rosé de Riceys, Valingrain 2006 - 210 kr

Coteaux Champenois, "En Barmont" 2006 - 210 kr

Vouette & Sorbée (Vin & Natur)

Blanc d'Argile, chardonnay 2009 - 290 kr

Cuvée Fidèle, pinot noir 2009 - 375 kr

Saignée de Sorbée, pinot noir 2009 - 395 kr

Françoise Bedel (Franska Kvalitetsviner)

Origin'Elle, pinot meunier 57%, 2004 - 225 kr

Dis Vin Secret Brut Nature, pinot meunier 86%, 2003 - 240 kr

Entre Ciel et Terre, pinot meunier 80%, 2004 - 280 kr

Comme Autrefois, 1999 - 407 kr

L'Âme de la Terre, 2003 - 354 kr

Cuvée Robert Winer Brut Nature, 1996 - 472 kr

Marie-Courtin (Vinik)

Resonance Extra Brut, pinot noir, ståltank, 2009 - 230 kr

Efflorescence Extra Brut, pinot noir, fatjäst, 2007 - 295 kr

Efflorescence Extra Brut,  pinot noir, fatjäst, 2006 - 295 kr

Eloquence Extra Brut, chardonnay, fatjäst, 2007 - 325 kr

Concordance Extra Brut, pinot noir, fatjäst, osvavlad, 2009 - 375 kr

Ulysse Collin (Grande Bouteille)

Blanc de Blancs Extra Brut 2006 - 356 kr

Blanc de Blancs Extra Brut 2007 - 356 kr

"Les Pierrèles" Blanc de Blancs Extra Brut 2008

"Les Maillons" Blanc de Noirs Extra Brut 2008

"Les Roises" Blanc de Blancs Extra Brut 2008

Cédric Bouchard (Grande Bouteille)

Inflorescence "Val Vilaine", pinot noir 2009 - 292 kr

Roses de Jeanne, Blanc de Blancs, pinot blanc, 2006 - 588 kr

Demarne-Frison (Wine Trade)

Cuvée Goustan Brut Nature, pinot noir, 2009 - 259 kr

Cuvée Lalore Brut Nature, chardonnay, 2009 - 333 kr

Cuvée Eliot, Rosé de Saignée, pinot noir, 2009 - 355 kr

Larmandier-Bernier (Wine Trade)

Blanc de Blancs Extra Brut, chardonnay - 279 kr

Terre de Vertus, non dosage, chardonnay 2007 - 325 kr

Vieilles Vignes de Cramant, chardonnay, 2005 - 445 kr

Rosé de Saignée, pinot noir, 2007 - 379 kr

Priser till restaurang exklusive moms

ps. Läs Peter Liems fina presentation av Vouette & Sorbée.

2010 Seehof Weissburgunder Vom Kalkstein

Handen på hjärtat. Hur ofta brukar ni tänka: "aahhh, en pinot blanc, det är precis vad man är sugen på just nu". Enligt skolboken är druvsorten en aromatiskt ganska neutral och kanske något färglös medlem av pinotfamiljen. Ser man genetiskt på saken är det dock ingen större skillnad mot de mer spännande syskonen Gris och Noir. Hur som helst krävs det en jäkligt duktig odlare/vinmakare för att framkalla cravings med hjälp av lilla Blanc.

Men efter 65 mil på E6/E4 är det precis vad vi längtar efter. Vid det här laget vet vi nämligen att unge Florian Fauths version är svinbra.
2010 Weingut Seehof Westhofener Weissburgunder trocken "Vom Kalkstein" har en yllig, stenig, havssalt, grönörtig doft med perfekt definition och renhet i de vita fruktaromerna. Det ligger nära till hands att tänka chablis och grüner veltliner.

Smaken är - helt enkelt - klockren. Här bjuds det på instant gratification genom livliga kalkstenssyror, fräsiga mineraler, en liten antydan till sprits och föredömligt krämig renfrukt med återhållsamma drag av vita persikor och päron. Detta är aj så läskande, och totalt tillfredsställande! Mineralerna hoppar omkring som små illbattingar på tungan rätt ut genom hela smakbågen. Havssälta, vitpeppar, fruktaromer och metaller klingar i den långa efterklangen.

Ja, 2010 är en glimrande succé för Florian Fauth. Man kan inte annat än imponeras, och det lär inte dröja många år innan han räknas in bland de stora i Tyskland. Bättre pang för pengarna är svårt att tänka sig, men det glömmer man lätt när man dricker. Så bra är det faktiskt.

Weingut Seehof, €7 (byter årgång till 2011, DHL-frakt €24/18 fl.)
Atomwine, 99 dkk (årgång 2009, DHL-frakt 130dkk/12 fl.)

ps. Seehofs hemsida har uppdaterats med samma grafiska profil som de nya snygga flaskorna.

pps. Tidigare bloggat här och här.

Tretton pärlor och massor av läsning

Nu på måndag kör Stockholmssektionen av Munskänkarna en stationsprovning på temat "Pärlor på beställning". De flesta av producenterna har figurerat på dessa sidor genom åren (vi har druckit alla viner utom ett - tack för passningen Peblin!) och är i mångt och mycket ett axplock av sådant vi själva har uppskattat. Så kom vi på idén att samla ihop hela klabbet i en behändig och informativ liten bag. Använd alla länkar och ni har garanterat läsning så att det räcker över helgen. Spoiler alert: vinlista i slutet.

1. Weingut Dr. Bürklin-Wolf. Läs här.

2. Weingut Josef Leitz. Läs här och här.

3. Château Montus. Läs här, här och här.

4. Rafael Palacios. Läs här och här.

5. Fulvio Bressan. Läs här, här, här, här och här.

6. Schubert Wines. Läs här och här.

7. The Observatory. Läs här och här.

8. Gilles Robin. Läs här och här.



9. Reignac. Se filmen.

10. Ric Forman/Château La Grande Roche. Läs här och här.

11. Fratelli Cigliuti. Läs här och här.

12. Luca Roagna. Läs här.

13. Eredi Fuligni. Läs här och här.

Hela listan:

81912 2009 Bürklin-Wolf Wachenheimer Riesling trocken (145 kr)
74942 2010 Leitz Bischofsberg Riesling Spätlese trocken (165 kr)

95628 2008 Château Montus Blanc, Pacherenc de Vic Bilh (195 kr)
70002 2009 As Sortes Val do Bibei, Valdeorras (349 kr)

71899 2006 Bressan Pinot Nero, Venezia-Giulia IGT (231 kr)
75825 2009 Schubert 'Block B' Pinot Noir, Wairarapa (392 kr)

71939 2005 The Observatory V Swartland Syrah (189 kr)
82952 2006 Gilles Robin Saint-Josèph Cuvée André Péalat (226 kr)

72775 2005 Grand Vin de Reignac, Bordeaux Superieur (379 kr)
71153 2009 Château La Grande Roche, Ric Forman, Napa (329 kr)

71357 2005 Cigliuti Barbaresco Serraboella (440 kr)
71405 2006 Roagna Barolo Vigna Rionda (399 kr)
92072 2004 Fuligni Brunello di Montalcino Riserva (595 kr)

Näringslivets Hus, Storgatan 19, måndag 16 april 17.30.
Inget krav på medlemskap (medlemmar har företräde vid kö).