Ni som hängt med under de senaste åren vet att vi har ett gott öga till aglianico. Mer än så, vi älskar faktiskt den här druvsorten som aldrig tar rakaste vägen att ställa sig in men alltid levererar punktligt, likt en trogen gammal hantverkare i blåställ som man alltid kan lita på. I en vinvärld där medhårs marknadsanpassning blivit den vanliga melodin kan vi bara applådera dessa sturiga varelser som med tillräcklig lagring briljerar både till mat och på egen hand. Ikväll lagar vi en pollo alla diavola och gläds åt mötet med vinet. En timma i karaff är lagom för att glänta på förlåten.
2006 d'Angelo 'Valle del Noce' Aglianico del Vulture är varmt djuprött till oxblodsfärgat, ändå transparent som en mörk barolo. Inledningsvis handlar doften om nötter - valnötter och pinjenötter. Nosen buffar på med mörk tobak, salt lakrits och lagom utvecklad frukt åt det murriga hållet med dova surkörsbär, några russin och underliggande bränd jord, farin och choklad. Här finns också ett fint lyft av mynta, pinjebarr och andra örter. Doftintrycket är i stort sett traddo med vissa associationer till botti-sangiovese men kanske allra mest till Terredoras semi-traditionella versioner av taurasi riserva.
Smaken är det allra bästa. Helt osöt och tidlös i uttrycket - ja, det är nästan så att man blir nostalgisk. Välbyggd, välproportionerad, välbalanserad. Alla komponenter är i våg: spänstig syra, mogna tanniner och alkohol på perfekt nivå runt 13,5. Längden är mer än tillfredsställande med skön rondör och god krydda utan värme. Kort sagt - allting sitter på rätta stället. Hederligt klassiskt vin med lagom mognadsutveckling och bra framtid - klockrent till maten. Fan så gott!
S gissar pris och säger 300 men tycker att det är lite för dyrt, 200 vore precis lagom. Inköpspriset 89 spänn utlöser en stående applåd. Och visst - det finns ju fortfarande att få tag på.
Carlo Merolli, 120 muk.
ps. Tidigare bloggat här. Fin utveckling sedan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar