2004 Marcel Deiss Riesling Saint-Hippolyte

Skoj emellanåt att plocka fram gamla bortglömda flaskor ur källaren, det var bland annat sånt vi fick roa oss med när påsklovsvädret var som sämst.  Den här byrieslingen från Marcel Deiss köpte vi för snart sex år sedan, och nollfyran blev väl inte riktigt samma hit på vårt bord som de föregående årgångarna 2002, 2001 och 2000, vilket kan utläsas av denna post. "Alltför grön" avkunnades domen med ett lätt besviket tonfall.

2004 Marcel Deiss Riesling Saint-Hippolyte har idag en rikt gröngul färg som ser klart lovande ut. Doften är mjukt dämpad och nästan gräddig med drag av lime, persikospad, kåda, mognads-oxidation och petroleumtoner. Smaken är avrundad och harmonisk med helt infattad syra och gott om fet gulfrukt där de örtiga stråken bidrar till nödvändig struktur. Här finns inget grönt spret, istället en lång eftersmak med en urskön blandning av söt- och saltlakrits. Tänk er de där långa stängerna med gul citron i och lägg till ett häxvrål så är ni hemma.

Ibland är det helt rätt att glömma ett par flaskor, ibland inte. Vi trodde faktiskt inte att de fanns kvar, och blev lite glada av att hitta dem. Ännu gladare nu när vi har vinet i glaset. Oväntat mycket njutning, faktiskt. Har ni några kvar?