tisdag, mars 20, 2012

2010 Jean Foillard Morgon Cuvée Corcelette


Snälla, kan vi få slippa ordet "naturvinssläppet" nu? Det är lite som när recensenter för trettio år sen sa "ett tjejband... dom är ju riktigt bra för att vara tjejer". Folk - särskilt vinskribenter - som hittills varit magnifikt ointresserade av den här typen av viner ska plötsligt, yrvaket, debattera och marginalisera företeelsen i tryck och på nätet. Shut the f*** up och prova att klunka vinerna istället! Begriper ni inte, så lämna dem gärna åt oss.

Jean Foillard gör vin, helt enkelt. Han gör vin som det alltid borde göras, och det smakar och kostar som det idealiskt sett alltid borde smaka och kosta att dricka något riktigt gott. Att dra korken ur en av hans rödlackade flaskhalsar känns som att få en present av någon man tycker om. Häromdagen drack vi granitbrorsan Côte du Py, och nu är det dags för sandiga syrran Corcelette.

Corcelette är namnet på den pyttelilla grannbyn rakt väster om Villié-Morgon. Jordmånen där är sandigare, jämfört med graniten i Côte du Py. Annars är receptet bekant för Foillard: 80 år gamla stockar, inga gifter i vingården, sen skörd, noggrann sortering, jäsning med hela klasar under 3-4 veckor, inget tillsatt svavel under vinifieringen och minimalt vid buteljering. Uppfostran sker i 30 hektoliters foudres, till skillnad från Côte du Py som mognar i använda små bourgognefat, bland annat från DRC.

2010 Jean Foillard Morgon "Cuvée Corcelette" har en oerhört attraktiv näsa - betagande, full av fascinerande fasetter. Utan penna noterar vi svarta vinbär, vinbärsblad, söta jordgubbar, skogshallon, thaibasilika, nässlor, en ljus stenighet, köttsafter och lakrits. Sablar vilken aromatik, detta doftar ju helt fantastiskt - mitt i prick. Det här går man igång på!

Smaken är på många vis pinotlik - och i så fall snackar vi hög premier cru-nivå. Frukten är härligt rik och munkänslan lätt viskös. Vinet är sammetslent i texturen, och ändå med respektingivande stenig struktur. Vi njuter av aromernas absoluta renhet och riktigt bra häng i vinbärssyrorna. Finishen är bara aningen kryddig med en aptitretande liten salmiaksälta. Alkoholen klockar in på 13,5 helt naturliga och perfekt integrerade procent. Alltså: extrem klunkabilitet och skyhög lustfaktor.

Detta är minst lika bra som Foillards 2010 Côte du Py. Kanske inte lika granitgrusigt, men istället ännu mer förföriskt. Flytande lycka!

Trésors des Vignes, €18

ps. Läs Frankofilen om Côte du Py. Läs Vinosapien om Côte du Py.
Läs Italienska Viner om Corcelette.

15 kommentarer:

  1. Visst är det oförståeligt och ligger det inte något konspiratoriskt över allt? Att vara "tvåa på bollen" som Michel Jamais förklarade det i sin kommentar hos Frankofilen samt vad jag tror är en mindre trevlig attack från gubbligan mot importörer som är "obekväma" och inte rättar in sig i ledet (läs annonserar i tex Allt om Vin) är nog en del av förklaringen. Ett öppet brev till DN och SVD är på plats när man efter att (öppet) provat förmodligen kommer att såga viner som endast har hyllats av respekterade provare som Galloni, Robinson och LRVF.

    Hursomhelst skall vi kanske vara tacksamma att dessa viner inte blir den nya fredags-Amaronen...

    Vad är era tankar vad gäller luftning och Foillard? själv tycker jag att Côte du Py är allra bäst dagen efter det öppnats medans hans standard-Morgon börjar visa lite äppelcidervinägertoner efter en natt i kylskåp.

    SvaraRadera
  2. Människoperson20 mars, 2012 11:01

    Väldigt kul att det äntligen kommer lite sånt här som hyllats i bloggosfären (ja, nu vågar man ju inte skriva ordet) på SB också. Är det Côte du Py man ska försöka hugga i första hand eller?

    SvaraRadera
  3. Den vanliga 2010 Morgon "Tradition" är förstås inte på samma nivå som vingårdsvinerna, även om den är bra. Där finns gott om vått granitgrus, men inte lika galna kvantiteter som i Côte du Py. Frukten är heller inte riktigt lika förförande, men god ändå.

    Som vi minns saken så är den enbart tanklagrad och har fått lite mer svavel än de andra. Det svenska priset har tyvärr blivit i saftigaste laget för ett vin som brukar kosta €12 i Frankrike.

    Samma förhållande gäller även Côte du Py, som kostar €18 i Frankrike och 250 på SB. Men om man ser till vilken kvalitet man får i glaset och betänker vad 250 kr brukar ge för utdelning när det gäller Bourgogne så är det fortfarande billigt.

    Oj, det är riktigt svårt att spara Foillard till dagen efter! Vi lyckades inte med Tradition eller Côte du Py, men nu har vi Corcelette i kylen så vi får se... hur som helst öppnar vinerna upp illa kvickt i bourgognekuporna så det där med luftning är inget problem. "Bäst dagen efter" låter väl annars som en bra profetia inför eventuell lagring?

    Men - planerar man att lagra de här vinerna så är det säkrast att hålla temperaturen konstant under 15 grader...

    SvaraRadera
  4. Släpps dessa på SB den 2:a april? Nån som vet? Deras hemsida lämnar ju verkligen en del i övrigt att önska.

    SvaraRadera
  5. Beaujolais på SB 2 april:

    2010 Jean Foillard Morgon Classique
    2010 Jean Foillard Morgon Côte du Py
    2009 Jean Foillard Morgon Côte du Py "3,14"
    2010 Marcel Lapierre Morgon (Sans Soufre)
    2010 Jean Paul Brun Fleurie
    2010 Jean Paul Brun Côte de Brouilly

    SB:s hemsida är inte precis någon fjäder i hatten för dem som byggt den. Undras vilka det är?

    Vad är det för fel på simpla listor i pdf-format? När SB nu ändå har gjort dem, kunde de ju också lagt ut dem på hemsidan - gärna väl synligt. Men, de finns här:

    http://www.finewines.se/sblans/TSE242012.htm

    http://www.finewines.se/sblans/Exklusivt1april.htm

    SvaraRadera
  6. Det var så mycket "naturvinssnack" den när veckan (och så mycket agression på twitter och i bloggosfären) att jag skrev en post. Önskar att vi inte behövde definiera begreppen, utan bara kunde gilla vinerna, men ja... du vet...

    http://twosisterswinetripping.com/2012/03/time-to-get-naked/

    SvaraRadera
  7. Bra text Erica! Vi svarade i din tråd.

    Det är just de där aggressionerna som är så slående. Vanligtvis sansade personer visar fram mindre fördelaktiga sidor när "naturviner" kommer på tal. Och visst, begreppet är besvärligt - särskilt glidningen från "vin nature" (glasklart vad det innebär) till "vin naturel" (försök till definitioner har gjorts). Många ser förstås rött av implikationen att alla andra viner är "onaturliga", men vi gissar ändå att upprördheten beror på mer än semantiska problem? Det finns faktiskt något i fenomenet som tar skruv i resten av vinbranschen, och som på sikt skulle kunna ha möjlighet att förändra den till det bättre.

    De nakna vinerna berättar faktiskt något om de andra. Genom flitigt umgänge med hantverkarviner har vi fått lättare att läsa av vanliga missgrepp i publikorienterad vinmakning - som överextraktion, tillsättning av syra, överanvändning av rostad ek, översvavling, restsocker och förenkling av aromatiken med hjälp av jäster och enzymer.

    Varför hör man aldrig WSET/MW-folk eller etablerade vinskribenter beklaga sig över sådant?
    Svaret är enkelt: för att deras uppehälle är beroende av massmarknaden som den ser ut idag...

    SvaraRadera
  8. Isabelle legeron, master of wine, är stark förespråkarare av naturviner. Googla på henne... Snart kanske vin natur också ute på massmarknaden... Brocard gör en chablis... En försmak?

    SvaraRadera
  9. Sant, Birk. Men hon är väl en av få i WSET/MW-svängen?

    Nu är det väl också hög tid för systembutikerna att möta behovet av kylskåp och kyldiskar för osvavlade viner? Varken Brocards Chablis VIN NATUR eller Lapierres Morgon SANS SOUFRE borde stå i rumstemp och dagsljus. Barrals röda var förresten ute i hyllorna i månader. Inte schysst mot vare sig vinmakare eller kunder...

    SvaraRadera
  10. Några korta intryck efter luftning:

    Corcelette blev ännu mjukare och silkigare dag två, men var aromatiskt sett allra mest underbar direkt efter öppnandet.

    Côte du Py blev körsbärssyrligare och ännu mer strukturerad, tappade lite av sina grusiga och yngsta kolsyrejästa drag. Uppenbar lagringspotential där.

    SvaraRadera
  11. Åh, så besviken, provade det här idag på 19 glas. Dyrt som skam - 169 kr för ett glas när flaskan i Frankrike kostar 12€... Men jaja.
    Först hade det potential. Men efter en liten stund tog brett över doften och jag kunde inte komma undan. Fräschören från syran hjälpte inte, det är en känsla av brett som ligger kvar i sinnet. Hade jag otur, eller har någon annan haft den erfarenheten med Foillard?

    SvaraRadera
  12. Erica - vilken otur! Var det den "vanliga" Morgon Classique/ Tradition du provade? Den är utan tvekan ett par snäpp enklare. Något har hur som helst gått väldigt snett när ett glas beaujolais kostar 169 kr...

    Något har också gått snett när du hittar brett i glaset hos Foillard. Det har vi inte varit med om i vare sig hans 08or, 09or eller 10or.

    Den som är känslig för brett lär annars hitta hyfsade mängder i Domaine Gaubys 2010 Les Calcinaires (kommer också på SB 2 april). Gott ändå, tycker vi.

    SvaraRadera
  13. brett...aldrig i varken foillard, lapierre, metras...möjligtvis i pacalet, fast mer åt det gröna/malörtshållet.

    169...trist. läs vad vinerna kostar på glas i villie-morgon:
    http://www.wineterroirs.com/2012/02/encounters_in_villie_morgon.html
    vi snackar 2-3 euro glaset.

    på tal om skador...vi drack en occhipinti frappato igår...den första var grumlig/slöjig/mjölkig...såg ut som fan.
    inte något man vill dricka...hämtade en ny...sicken fantastisk pinot-lik frappato. kanske det bästa 'naturliga' vi testat.
    helt gudomligt.

    http://vinosapien.com/MyTastings?Grape=372&TasteDate=30
    vi snackar helt nya dimensioner...punk möter finess...costello/parker...

    SvaraRadera
  14. ...fast jag hittade en del (försiktiga) toner i 2010 Côte du Py som jag kallar brett snarare än reduktion alla dar i veckan. Men jag gillar ju sådant, och har en del flaskor kvar att undersöka ;-)

    Det har snackats lite om brett hos Foillard på bla WB. Som sagt - ingen stor grej för mig, men finns det i något vin finns det väl i allihop i varierande halter, det är ju källaren som är infekterad i sådant fall.

    SvaraRadera
  15. Häromveckan var vi inbjudna till en blindprovning på temat "brett" - som vi tyvärr missade....

    Följande viner var med:

    1998 Château Montus Vieilles Vignes
    1990 Château de Pibarnon
    1990 Domaine du Vieux Télégraphe
    1988 Château de Beaucastel
    1983 Château Gruaud Larose

    Det gjorde rätt ont när vi fick vinlistan presenterad i efterhand (Pegau och Musar hade väl också suttit fint i sammanhanget). Som synes har brett inte så mycket att göra med om vinet är osvavlat eller inte.
    Hygien i källare och fat har haft hög prioritet hos Lapierre och Foillard, därför är vinerna så rena.

    Men skit samma :)) Lite brett har aldrig skadat nån!
    I rimliga doser bidrar det bara till komplexiteten...

    SvaraRadera