1971 Giacomo Conterno Barolo Monfortino

Lördagskvällen bjöd på en sinnesvidgande upplevelse, i ett sammanhang som även i övrigt var praktfullt. Temat för den här programpunkten var: "Öppet: Vissa viner förtjänar att drickas med öppen etikett. Detta är ett sådant."

Det klassiskt ljusa, rödbruna vinet ser ut som en mogen bourgogne i de stora kuporna. Efter en timma i luften har 1971 Monfortino en vidunderlig doft. Här finns en definition och ett fokus vi sällan - eller snarare aldrig - varit med om. Allt man någonsin kunde önska sig i en barolo finns här: tjära, läder, torkade rosor och mängder av spearmint. Söt ungdomlig rödfrukt, apelsinskal och hallon, tjocka lager av rödbrun rost. Mineralerna sprutar likt ett fyrverkeri ur bourgognekupan. Därtill rörande vackra mognadstoner av fernissade gamla fönsterramar, fina gamla läderremmar och multnande skogsgolv.

Smaken tar oss till en annan nivå, till något vi tidigare aldrig upplevt. Kroppen svarar snabbare än hjärnan på alla stimuli - genom vällustrysningar, snurrande skalle och tårande ögon. Om vi helt sakligt ska försöka beskriva detta underverk, så handlar det om en enorm koncentration och strålande vital frukt. Det handlar om de mest tätvävda och eleganta tanniner man någonsin kan tänka sig, och om en sjungande apelsinsyra. Det handlar om ett bergfast, örtigt grepp och en oändlig eftersmak. Aromerna vecklar ut sig som en färggrann men distingerad solfjäder och ringer i munnen flera minuter efter varje klunk.

Tiden stannade just. Alla runt bordet är hypnotiserade av Monfortinos skönhet. Förstummade, liksom kippande efter ord, och i detta ögonblick inser vi nog allihop att vi aldrig någonsin kommer att få smaka ett godare vin. Det tar en stund att hantera ett tumult av glädje och sorg, för att kunna gå vidare i livet.

1971 Giacomo Conterno Barolo Monfortino Riserva Speciale

ps. Niklas J har också lyckats samla sig och skriva. Liksom Ulrik, utan vars omtanke detta inte hade hänt.