tisdag, december 20, 2011

Sjögräs, Stockholm


Visst är det skönt med något som är pålitligt och bestående i en föränderlig värld? Och som samtidigt lyckas undgå att bli det minsta trött eller tråkigt med tiden. Precis så är det med Restaurang Sjögräs, som i alldeles vanlig ordning hittas på Timmermansgatan.

Vi minns knappt när vi var här första gången, men det måste ha varit när vi var popsnören - och det är länge sedan. År ut och år in fortsätter man att presentera pur matglädje, utan onödigt krångel. Trots den öppna kökslösningen präglas atmosfären av tillbakalutat lugn och ro, och tjejerna i servisen får oss att trivas på sitt alldeles självklara sätt.

En enda champagne serveras på glas, men vem kan klaga när André Jacquart Blanc de Blancs är precis vad man behöver innan maten. För två-tre år sedan var det mycket Vinovativa på vinlistan, nu kommer det mesta från Moestue, Gullberg, Grande Bouteille och WineTrade. En intressant förändring som tycks ligga i tiden.

Vi kan glädjas åt prickfria serveringar av pilgrimsmusslor, rådjursfilé och ärkeklassikern vaktel fylld med anklever - den visar sig vara precis lika god som för tre år sedan. Till varmrätten längtar vi efter att återse en nebba som gjort oss kollriga av lycka vid två tidigare tillfällen.
De sagolikt öppna violtonade körsbärsaromerna och de silkeslena tanninerna gör det här vinet till något som inte bör missas.

Slutligen måste man berömma Sjögräs för deras ytterst sansade prisnivå, när det som serveras håller så hög klass. Förrätterna snittar runt 150, efterrätterna bellar dryga hundringen, och ingen varmrätt kostar över 300. Skumpan på glas kostar 110 och det aktuella rödvinet går inte lös på mer än dubbla BS-priset. Tack ska ni ha!





Halstrade pilgrimsmusslor, torkad tomat, avrugakaviar, saffransris, fänkålsskum

---
Ankleverfylld vaktel, palsternackspuré, kalvtunga, rosenkål, svart trumpetsvamp

Rådjur från Sörmland, lökringar, hasselnötter, viltsås, rösti


11 kommentarer:

  1. Tack till farfar!!

    SvaraRadera
  2. Vad tycktes om serraboella -05? Blev själv något besviken faktiskt, reservation för svagt skadad flaska dock.

    SvaraRadera
  3. Guran i vinkällaren20 december, 2011 23:46

    Den lilla kultproducenten Cigliuti´s Serraboella är ett ljuvligt matvin liksom vinerna i den övriga portföljen. Tyvärr är det vanligt med flaskvariation och korkade buteljer åtminstone i de årgångar jag köpt. Undviker därför att köpa många flaskor i stöten och att dricka upp inom nåt år från inköp (så man får tillbaka investering vid dålig butelj).

    SvaraRadera
  4. Första gången vi drack Serraboella 05 var här (blint):

    http://vinare.blogspot.com/2009/10/barolo-rally.html

    Andra gången var på Moestues Vinfeber hösten 2010. Då fick vi möjligheten att både prova en extra gång och köra parallellt med nollfyran, som hade en tuffare tanninstruktur och mer uppenbart skulle tjäna på att lagras.

    Alla tre gångerna har nollfemman varit lika vidöppen och underbar.

    Gott råd, Guran. Har du någon teori om vad flaskvaritationen beror på? Flera buteljeringar? Nåväl, svårt att se varför man skulle behöva lagra nollfemman, så god som den är nu. En flaska till, tack.

    SvaraRadera
  5. Guran i vinkällaren21 december, 2011 13:24

    Liten producent med begränsade resurser kanske? Nja det håller ej - korkproblemet och i viss mån flaskvariation (på unga viner) är väl att likna vid vinlusens framfart - att lösa det problemet krävde radikala grepp och förändringar. En sk. "sanning" håller jag på - konsumenten ska inte behöva lida....om vi skickar tillbaka alla buteljer till producenterna (alt. leverantörerna) och kräver skadestånd - då....

    SvaraRadera
  6. Efter dessa kommentarer känner jag mig något mer säker på en svag defekt i flaskan jag drack. Dags att köpa en ny och ge den en chans ånyo låter det som.
    Tack!

    SvaraRadera
  7. Så komplicerat är väl detta med flaskvariation ändå inte. Förutsatt att flaskorna lagrats på exakt samma sätt hela vägen från/hos producent till konsument och kommer från samma "batch" finns det väl egentligen bara två sannolika förklaringar: korkvariationer och variationer i den syremängd som tillförs vid buteljeringen. Lösningen är väl också rätt väl känd vid det här laget: Skruvkapsyl eller glaspropp och en buteljeringsanläggning som håller syretillförseln på konstant och minimal nivå. De gamla DOCG-regler som fortfarande gällde för årgång 2005 tillät bara naturkork men om jag fattar de nya reglerna rätt (jag är inte helt säker på översättningen från det italienska originalet) ställs nu inga andra krav än att förslutningen skall vara tillåten enligt (allmän) lag. Så kanske vi kan hoppas på steg i rätt riktning även i Barbaresco och Barolo framöver. Åtminstone en Baroloproducent (Brezza) har redan bytt till glaspropp för alla viner utom just Barolo.

    FV: Vad säger ni om Cigliutis ekhantering? Jag ser att vinet åtminstone delvis ligger på mindre (och gissningsvis till någon del nya) fat men på vilket sätt (om alls) märks det på vinet? Jag har skam till sägandes inte provat någon Cigliuti ännu, även om det länge stått på agendan, särskilt med tanke på de lyckade viner Paitin får till på Serraboella.

    SvaraRadera
  8. Andersuw: Så vitt jag har hört från Tyska erfarenheter är tyvärr glasproppen inte tillräckligt tät. Kanske går den att produktutveckla, men inget att satsa på för lagringsviner, i så fall.
    Din förmodan om de nya DOCG-reglerna beträffande förslutningar låter spännande! I så fall kan inte producenterna skylla på lagen längre när man föreslår att de ska sluta med kork. Har du någon länk till reglerna, så man kan försöka läsa själv?
    /AK

    SvaraRadera
  9. Hej AndersK. Det är fullt tänkbart att du har rätt om glasproppen. Har du några länkar där saken diskuteras?

    När det gäller skruvkapsyl har jag följt diskussion/undersökningar ganska noga och såvitt jag vet råder i det fallet knappast längre någon tvekan om att de a) sluter tillräckligt tätt (lika tätt som en osedvanligt bra kork och tätare än en normal), b) i motsats till kork uppvisar mycket små variationer ifråga om täthet och c) ser ut att hålla bra även i det långa loppet.

    Du hittar de nya DOCG-reglerna här:

    http://www.langhevini.it/welcome_eng.lasso

    Klicka på "denominations", sedan på respektive distrikt och till sist på "the disciplinary". Tyvärr finns reglerna mig veterligen bara på italienska.

    Lite ytterligare beskrivning om vari nyheterna består (utöver detta med kork/förslutning) hittar du här (se avsnittet om La Ca' Növa)

    http://italienska-viner.blogspot.com/2011/12/andersuw-gastbloggar-langhesisk-host.html

    och här (se under andra och tredje druvbilden)

    http://italienska-viner.blogspot.com/2011/12/andersuw-gastbloggar-langhesisk-host_20.html

    SvaraRadera
  10. P.S. Om du vill jämföra med de gamla reglerna hittar du dem här:

    http://www.agraria.org/vini/

    Välj respektive distrikt och klicka sedan på den grönmärkta texten "disciplinare di produzione".

    SvaraRadera