2 x Dr. Bürklin-Wolf Riesling

Inte sällan är det tillfället som gör vinet, och så var det igår kväll. Sent på lillejulafton drack vi några glas som tycktes vara laddade med snudd på magiska egenskaper och liksom bad om att få leda oss in mot kärnan av rieslingdruvans ordlösa mysterium.

Förutsättningarna måste alltså gås igenom helt kort. Den viktigaste var nog julbordet med släkten. Vad önskar man sig egentligen efter ett sådant? Inte så mycket, eller hur. Förresten... något läskande, något rensande skulle nog inte sitta fel. En flaska mineralvatten? Ett glas syrlig limesaft? Ja, varför inte. Men det finns något som är ännu bättre...

Det andra trappsteget var långfilmen som familjerådet hade beslutat skulle runda av fredagskvällen. Vi hade redan sett den på bio, men visste att den skulle hålla för minst ett par varv till i dvd-spelaren. Filmen handlar om spanjorer, britter, pirater - och enligt premissen ska de ägna drygt två timmar åt att korsa oceaner och leta efter försvunna skepp för att finna ungdomens källa. Det är då vi smakar på kvällens första vin, och inser att vi redan hittat den: The fountain of youth!

2011 Bürklin-Wolf Wachenheimer Riesling låg på tank så sent som för sex veckor sedan, och nu har vi redan vår första elva i glasen.
De purunga, fasettslipade aromerna av lime, ananas och grönt äpple lyser med varm metallisk glans. Den juvenila limefrukten skiner i munnen, och syrorna måste vara bland det renaste och mest uppfriskande som skapats av moder jord. Detta är som en skarp stråle ljus rakt in i själen. Aj, vilken skön riesling. Precis vad vi behövde, precis så här vill vi ha den. En fullträff här och nu.

Kan det bli ännu bättre? Jo, det kan det faktiskt. 2010 Bürklin-Wolf Wachenheimer Gerümpel Riesling P.C. har en sofistikerad doft utan de mest uppenbart purunga dragen. Här är mineraliteten mer framträdande - kryddigare, mörkare, mer mystisk. Dessutom har doften en annan uppsättning aromer: bland annat vit persika, mandel och passionsfrukt. I munnen är syrorna stiligt infattade i extrakt, kropp och mineral, och ingen beska eller bitterhet står att finna. Avslutningen känns torrare och eftersmaken är klart längre. Gerümpel är en fängslande upplevelse som stjäl lite glans från filmen, för att strax reflektera den tillbaks.

Ja, det här var alltså ett par små klappar till oss själva, och vi kunde inte önska oss bättre. Om 2011 Wachenheimer är ren sinnlig ungdom, så imponerar 2010 Gerümpel med fler dimensioner och större mineralitet. Båda förmedlar ett glasklart budskap som inte låter sig översättas till ord. Och kanske är det den paradoxen som gör riesling till världens bästa vitvinsdruva? God jul, kära läsare!


Weinhandlung Am Kleinen Platz, €11 och €17.