Pinot nero-kursen bär av till Toscana igen, närmare bestämt området norr om Florens och sluttningarna upp mot Appenninerna. Podere Fortuna kan stoltsera med en dokumenterad historia av vinodling tillbaks till år 1465 och dåtida ägaren Lorenzo Il Magnifico, men det är först sedan 2001 som man helt har specialiserat sig på pinot nero.
Coldaia är det ena av gårdens två vingårdsviner, ambitiöst genomfört med hög planttäthet och lågt uttag. Den sydligt exponerade vingården ligger på 250 meters höjd, med en jordmån av måttligt kalkrik sandig lera. Musten jäste under tolv dagar i öppna jäskar av fransk ek (som i Bourgogne) och vinet uppfostrades under ett år i små franska ekfat. Alessandro Brogi berättar att faten kommer från Berthomieu/Ermitage. Innan man får dem har de använts ett varv för chardonnay i Bourgogne, och en femtedel av faten ersätts varje år. Efter fatlagringen gjordes assemblage och vinet fick ett halvår i betongtank och ett år i flaska innan de totalt 3300 buteljerna släpptes till marknaden.
2006 Podere Fortuna Coldaia Pinot Nero Toscana IGT är ljust varmrött med både blå och tegelbruna nyanser. Det för sig vackert i glaset som en pinot ska göra, inte olikt en côte-de-beaune. Doften är stor och verkligt utåtriktad. Ljusrostade toner av sandelträ och muskotnöt, ene och bittermandel lämnar snart plats för en klar och fin frukt med associationer till jordgubbar, röda körsbär, röda vinbär och stickiga nypon. Nere i undervegetationen hittar vi rå skogssvamp och lätt köttiga drag. En härlig nos, på det hela taget.
Smaken liknar en stor och öppen famn. Fint rödfruktig och harmonisk i munnen. Öppen och omedelbart givande, snarare än komplex eller mystisk. Den har spänstig kropp, välbalanserad syra och behagfullt intensiva aromer utan några tendenser till vare sig gleshet eller överhettning (13%). Fortfarande ungdomligt kärnig i mitten, och trevligt mineralsalt i avslutningen. Allt som allt: en riktigt fin pinot med alla tecken på bra årgång. Verkligt angenäm att dricka, rentav ljuvlig. Och det finns utan tvekan potential för några års utveckling.
2005 Podere Fortuna Coldaia Pinot Nero Toscana IGT har en mer återhållsam men också mer utvecklad doft. Den friska frukten har sjunkit in och får stå tillbaka för en mängd finlemmade tredjehandsaromer av kryddor, undervegetation, svamp, gummi och vaniljstång. Vi får båda - helt oväntat - en obestämd känsla av "nattklubb". Det är som i en film, något slags 30-tals-kolonialstil med parfymerad tobak, ljusa blommor och exotisk sötma. "Indochine", liksom. Ja, både restaurangen och filmen. Är inte pinot noir ganska unik när det gäller att generera bilder av det här slaget?
I munnen ett silkigt, förföriskt vin. Munkänslan är grejen här, med en fruktsyra som inledningsvis är tillbakalutad, diskret infattad i allt det lena. Lite svalare och glesare i mitten (12,5%), och det saknas kanske lite stuns och spänst. Finishen är aningen kartig/örtig, men de söta aromerna kommer loss fint i själva svansen som är av rätt ansenlig längd. Gott och fullmoget pinotdricka - nästan lika givande som sitt yngre syskon - med en mystisk och spännande dimension som adderar till upplevelsen och gör det lätt att bortse från de mindre bristerna.
Med förra smakprovet från Podere Fortuna i färskt minne måste vi säga att kvällens upplevelse var ett fall framåt. Det här är eleganta doningar i ljust burgundisk stil som bör kunna drickas med god behållning även av kräsnare pinot-skallar. Den här gången hade vi - precis som då - bäddat för vinerna med smörstekta kantareller på en brödskiva vänd i ankflott.
Carlo Merolli, 289 dkk/sek och 225 dkk/sek (vi betalade 100 dkk per flaska i kursavgift). Podere Fortuna är inte rädda för att ta betalt, sa Carlo, och la till att "aia-ändelser" i stort sett alltid märks på prislappen. Som vi förstod saken, så finns inget av vinerna till salu för tillfället och det är ovisst om de kommer att göra det framöver, med tanke på de danska kundernas måttliga intresse för lite dyrare pinot nero.
ps. Av Alessandro Brogi fick också reda på att man från och med 2007 gör en särskilt pinot nero-selektion under namnet MCDLXV (ca 475 dkk, 600 fl. 2007 och 2600 fl. 2009) och att Coldaia 06/07 bör kunna säljas för 199 dkk. Go for it, Carlo!
pps. ...and he did! 199 dkk/sek är klart rimligt för vad 2006 Coldaia har att erbjuda. 2007 är gissningsvis än mer generöst att döma av årgångens personlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar