Sommarläsning: Vinosapien i Bandol

"Speed-shopping i Bandol – Juni 2011.

Efter att ha plockat upp min fru i ett kaotiskt Marseille går färden vidare till Cassis. Hamnbyn Cassis kan klassas som turistfälla, men skaffar man sig bara vettigt boende överlever man lätt ett gäng dagar i solen. Jag har fått hårda förhållningsregler (ransonering av vingårdsbesök) av min fru, vilket i klartext innebär en förmiddagstur till Bandol. Inte så dumt faktiskt, eftersom man får planera vad man vill ha ut av respektive besök. Inga besök i källare (har sett tillräckligt många). Inga promenader i vingården (man kör rakt igenom). Inte prova några vita (begränsad plats i bagaget). Inte ställa frågor om antal hektar eller procentuell fördelning av de olika druvsorterna. Endast försöka ta del av inställning, filosofi och människan bakom vinet. Och prova vinerna snabbt, vilket jag tycker är en fördel.

Nu är det så väl förskaffat att flera av våra favorithantverkare ligger utmed Chemin d’Argile i Cadière d’Azur. När vingårdarna ligger med bara några hundra meters mellanrum klarar man av ett hårt uppstyrt program. Typ:

09.30 Domaine du Gros’ Noré
10.15 Château Jean-Pierre Gaussen
10.45 Domaine Lafran-Veyrolles

Det här kan te sig stressigt, men eftersom valda hantverkare endast har en rosé och en röding (undantaget Lafran-Veyrolles) i sortimentet funkar upplägget mer än väl. Däremot finns det flera olika årgångar som ska rasslas igenom.

Domaine du Gros’ Noré
En av de absolut vackraste vingårdar man kan besöka. Genomtänkt och stilistisk arkitektur. Rosén är mer än ok, men inget man behöver fylla bagaget med. Däremot är deras röda Bandol en redig representant för appellationen. Vi testar 2006 (aningen tung), 2007 (fullständigt lysande), 2008 (aningen tunn) och 2009 (charmig och rättfram). Vinerna härifrån har oftast en italiensk syra vilket medför att de är klockrena matviner. Välbalanserade redan vid ung ålder, inte direkt några lagringsprojekt (2007 undantagen).

Redan nu börjar planeringen gå över styr. Min älskade fru blir kär. Inte i mig, utan i en av gårdens katter. En sådan här:

Lyckas slita loss henne med budskapet att det med all säkerhet finns att få tag på hemma. Hoppas jag inte…

Château Jean-Pierre Gaussen
Det här är en riktig skattgömma. Gillar man appellationstypiska långliggare med personlighet och kraftfull finess, då har man hittat rätt. Här finns också en annorlunda prisfilosofi. Bra årgångar kostar betydligt mer (24€) än normala/svajiga årgångar (16-18€). Det gör att möjligheten att köpa 2001 fortfarande finns kvar, medan de mer snabbmognade årgångarna är slut sedan länge. Rätt tänkt i min värld. Av erfarenhet skippar vi rosén, den brukar vara väl alkoholstirrig.
Vi kastar oss direkt på de röda och börjar med 2008 (aningen tunn), 2007 (sanslöst kraftpaket med hur stor potential som helst), 2006 (redigt vin, men lider av aningen syrabrist) och så avslutningsvis 2001 som är en uppvisning av hur bra Bandol utvecklas. Begynnande mognad, men med ett långt hälsosamt liv framför sig. Endast ett fåtal flaskor kvar till försäljning. Och gårdens hund faller inte min fru på läppen.

Domaine Lafran-Veyrolles
Nämns med allt större respekt för varje årgång som släpps. Vi har troget köpt på plats de gånger vi varit i närheten och har aldrig blivit besvikna. Härliga grejer som tål att lagras. Men de årgångar vi testar nu är ett par snäpp upp på kvalitetsstegen. Ruggigt fina viner, helt enkelt! Vi drar i gång med rosén (2010) som är en fullträff. FinareVinare som fått smaka ansåg att årets bästa rosé kanske redan var utsedd. Vi väljer att bara testa 2008 (som vanligt aningen tunn) och 2007 (årgången verkligen lyser) av deras Tradition. Lafran-Veyrolles gör en Cuvée Prestige (mer Mourvèdre) när årgången tillåter och nu finns 2007 till försäljning. Här snackar vi stort vin. Både nu och i vardande. Fullständigt magnifikt balanserat. Mörk kraft, fina syror, mogna tanniner som levereras i klockren samklang. För 24€ belönas man med en juvel för källaren. Inga djur dyker upp här.

Domaine Tempier
Jag har en liten överraskning på lut för min fru. Vi ska vara hos Tempier klockan 11.15, och vi hinner nästan fram i tid. Men här kommer vi inte undan vinkällaren. Snabbt och effektivt visas vi ner till en redan påbörjad guidning. Och vi har en sagolik tur - det är fyra fransmän i vinbranschen som precis ska börja testa foudre-prov av 2010.
Tempier gör fyra röda Bandol: Cuvée Classique, La Tourtine, La Migoua och Cabassaou. De tre sistnämnda är vingårdsviner (markant olika lägen) med varierande andel mourvèdre. Vi provar som sagt alla 2010 (foudre), 2009 (Cabassaou fortfarande på foudre), 2008 och 2007. Classique lider av att sakna frukten från vingårdsvinerna. Tourtine är lite anonym i sällskapet. Migoua är alltid sinnligt vacker och är min favorit oavsett årgång. Cabassaou är alltid ett kompromisslöst kraftpaket, ibland aningen oslipad. Årgångsmässigt är 2007 den lysande stjärnan, precis som vid tidigare besök. Sedan följer överraskningarna på varandra. Vi får i tur och ordning prova:
2002 La Migoua – härligt, kanske aningen utvecklad. Ingen kan tro att vi har en 2002 i glaset.
1992 Cabassaou – mer komplext, ungefär samma utveckling. Även 1992 var ett svajigt år.
1982 Classique – Stort vin. Fortfarande full fart. Naturligtvis moget, men satans fint. 1982 är en stor stor årgång. Tack!

Tyvärr är försäljningsfilosofin här ingen höjdare. Endast deras vita, rosé och Classique (2008) finns att tillgå - trist. Enda djuret här är en icke attraktiv mini-skorpion i vinkällaren.

Generellt tyck:
Skippa allt vitt från Cassis och Bandol. Det har helt enkelt blivit för varma årgångar på senare tid. Flera hantverkare funderar på att skippa framställning av vitingar. Eftersom man kör mer eller mindre barrique-fritt, finns en hyfsat samstämmig syn på hur en Bandol ska te sig i glaset. I rätt händer blir det kraftfulla, mörka, fylliga skapelser men ändå med en skön nypa finess. Det här är redigt vin helt enkelt. Mer och mer mourvèdre verkar vara trenden.
Prisläget är vettigt: 15-18€ i normala fall. Tempier undantaget, där kostade Cuvée Classique 20€. Årgångsmässigt lyser verkligen 2007. En stor årgång precis som 2001 och 1998. 2009 är välkomnande men aningen slapp. 2008 är som ni förstått tunn och 2006 är snarare tung i sin framtoning. Men 2007… och som vanligt… boka tid… slipa på franskan...

Speed-shopping var faktiskt inte så dumt!"

(Text: Vinosapien. Bilder: FV - hamnen i staden Bandol, byn Cadière d'Azur sedd från söder)

Mer om Bandol här.