Kanske skulle en roséprovning i Kronobergsparken varit det självklara valet denna underbara vårdag - som måste varit årets hittills varmaste. Men planerna var spikade sedan länge, och eftersom hela sällskapet som samlats är råtorsk på nebbioloviner så har vi inte precis någon anledning att klaga. Det är högsta klass beställd till kvällens provning. Charkuterier, bröd, ostar och svamprisotto gör sällskap med vinerna. Och vi tänker inte kasta in handduken förrän timmen blir sen...
Omedelbart när vi kommit innanför dörren fick vi ett vackert och blint glas i handen, med en ljust gyllene, bubblande dryck vars stil kändes vagt bekant. Doften bjöd på fin utveckling och nötiga, brödjästiga, moget citrusfruktiga toner av renaste chardonnaydruva. Det verkade vara en Launois med sina subtila associationer till korinter, valnötsolja och kanderade apelsinskal. Lite pecorino eller stall osade runt hörnet och vi fick ett intryck av ganska rik mognad med viss oxidation. Mums! 2000 Launois Blanc de Blancs är jättegott att dricka precis just nu och nolltvåan lär säkert vara ännu bättre....
Härnäst är det dags för hela sällskapet (utom vår danske vän) att göra sin debut med äkta danskt vin. 2005 Nordlund Danskt Bordsvin (Dansk Vincenter, Avedøre Landsby) har en mörkt blåröd, ganska tät färg. Den cabernetliknande doften påminner om en franc från Loire. Frukten ger svarta vinbär och blåbär med gott om gröna toner som paprika, gräs och tulpanstjälkar. De nya ekfaten är både franska och amerikanska och bidrar på så sätt med rätt dominanta toner av både cederträ och krondill. Smaken är relativt lätt och bärfruktig med en hög och stramt kartig syra - ungefär i samma viktklass som en dolcetto och med samma användningsområde, alltså gott till charkuterier. Vinet går faktiskt utmärkt att dricka och måste betraktas som mycket lyckat med tanke på ursprunget. Intressant, men priset ska vi nog inte prata om...
Så inleder vi kvällens länge emotsedda parad av baroli. Ett efter ett kommer vinerna in. Det första glaset visar upp en framskriden, murrigt bruntonad mognad med en öppen doft av ganska ljus, varm, kokt plommonfrukt och gammal slånbärssaft. Vi hittar också tydliga noter av menthol, kamfer och dova stråk av tjära och svart te. I munnen är detta en mjukt mogen, harmonisk upplevelse med en expansiv och lång smak. Syrorna är åt det låga hållet och tanninerna nästan helt nedmalda till ett fint pulver. Flaskan avtäcks: 1997 Paolo Scavino Barolo Carobric. Vinet utvecklas ganska snabbt i glaset och drar efter ett par timmar mer åt avslagen nyponsoppa med inslag av järn. Efter sex timmar har en liten rökighet dykt upp, lite som böckling eller det där rökta teet, lapsang souchong heter det väl. En nedkylning framåt nattkröken väcker liv i liket och helt oväntat finns det åter en viss fräschör. Resterande flaskor kommer vi utan tvekan att avsluta inom de närmaste två åren. (WS97/WA90)
Nästa vin ser yngre och livligare rött ut i färgen. Doften öppnar med en skvätt lösningsmedel och tydliga fattoner. Snart frigör sig ljusa, lekfulla nyanser av rostad banan, mosad banan och då vet vi genast vilken vingård det handlar om. 2000 Paolo Scavino Barolo Bric dël Fiasc har i övrigt en rik, söt, varmröd frukt i doften, och vi hittar snart fler fattoner av kola och nötter. Smaken har en rent enorm kraft och frukten är ytterst generöst tilltagen med support av anis och sötlakrits. En omedelbar wow-känsla infinner sig - det ligger väldigt nära till hands att lufta klyschan blockbuster. En invändning är dock en märkbar ekbeska och en droppe malörtsbitterhet - faten är inte riktigt integrerade ännu, varken i doft eller smak. Det här fortfarande lite burdusa höjdarvinet behöver ytterligare ett par, tre års ryggläge för att visa sig från sin allra bästa sida. (WS98/WA92)
Tredje glaset gör entré i en mycket sofistikerad, ljust rödbrun sidendress. Doften är påtagligt harmonisk och elegant, med stiliga parfymer snarare än råa lösningsmedel. Här finns tydliga, färska örter som vi inte hittade i Scavinos bägge viner. Sedan rullas hela det underbara barolopaketet upp: söt frukt av körsbär, slånbär och nypon, mättad tjära, ädel cigarrtobak, bästa balsamico, asiatiska kryddor och menthol. En association till igloo cola gör inte ont någonstans, utan bidrar bara med lite skön nostalgifaktor. Smaken är föredömligt väl samlad, med perfekt slankhet, kryddighet och rent av imponerande längd. Tanninerna är superfina i kornet - ungefär som slipdamm, påpekar Lott. Syrorna är också extremt livliga och fina, och de friska örterna återkommer på ett utmärkt sätt. Den härliga eftersmaken är förmodligen dagens längsta. Detta eleganta, intensiva och fantastiskt goda vin tycks av syrorna att döma vara en nolletta. Kan det vara Aldo Conternos Cicala? Nej, det visar sig vara 2001 Conterno-Fantino Barolo Sorì Ginestra. Hela sällskapet är överens om att detta storslagna vin är kvällens bästa. (WS99/WA95)
Våra bourgognekupor fylls på med det fjärde vinet. Blå nyanser i glaset ser fortfarande ungdomliga ut, och vinet ger på nosen en parfymerad, aningen alkoholburen, supermogen sammetsfrukt. Utåtriktade, soliga nypontoner charmerar och faten bidrar med en elegant kryddighet av kanel och julkryddor. Associationer till svamp och sous-bois ger klara burgundiska vibbar. Och vem är barolos störste beundrare av bourgogne - om inte Elio Altare. I munnen är vinet krämigt och sötfruktigt med sötlakrits, kryddig värme och mjuka syror - det är mer fokus på silkiga, proffsigt sammetslena tanniner än på syror i den här balansen. Den varma avslutningen är riktigt lång och tillfredställande, aningen eldig invänder Sophie. Vi avtäcker och ser etiketten på - 2004 Elio Altare Barolo Vigneto Arborina. Wow vad kul, här är vinet som gav upphov till den provningslusta som manifesteras ikväll. Efterhand tillkommer vackra övertoner av blommor i doften och flera i sällskapet påpekar en vaniljton som man kan uppfatta som mer eller mindre önskvärd - men 80% nya fat ska väl märkas på något sätt. Hur som helst är detta ett enormt läckert och lustfyllt vin som fantastiskt nog är helt tillgängligt för konsumtion redan nu. Dessutom växer både doft och smak under hela kvällen. (WS92/WA95)
Det är ungefär nu som vi börjar snacka om "Groundhog Day". Nästa glas doftar - tro det eller ej, barolo! Vinet uppvisar en supersnygg tegelröd lyster och transparens i glaset. Här tänker vi omedelbart på underbara blomtoner, närmare bestämt doftar det precis som färska kronblad av rosor, varför inte nyponrosor. Grusdamm, tjära, kolatoner och en fläkt av nagellack kompletterar en mer traditionell doft än de föregående. Även smaken ger ett traditionellt intryck - mycket slank, intensiv och superlång i slutet men kanske lite tunn i mitten, åtminstone jämfört med de föregående vinerna. Tanninerna har den lite grövre kaliber och mer uttorkande känsla som ett varmt år och ett lite mer konventionellt vinmakande kan ge. Det visar sig vara 2000 Massolino Barolo Vigna Rionda Riserva. Syrorna kunde gärna vara lite friskare, vilket förmodligen är fallet i den följande årgången. Trots några randanmärkningar är det ändå riktigt hög klass på vinet och vi ser mycket fram emot att smaka på nollettan framöver. (WS98/WA93)
2000 Elio Altare Barolo Arborina har sorgligt nog drabbats av en växt i flaskan. Massor av små mögelliknande bollar simmar omkring i vinet. Vad kan den här defekten heta?
Det sjunde vinet har en ljust brunröd färg med lite lägre intensitet. Doften är relativt liten, inte alltför fokuserad, och det blir faktiskt lite glest mellan intrycken. Det som finns är dock utan minsta tvekan gott och tilltalande. Doften bjuder på stilfull mognad med eteriska toner och sötmandel. Stilen är mer av old school barolo med gamla körsbär och stora botti. Smaken är inte alltför livlig, vinet börjar kanske tröttna lite. Trots invändningar är det ändå väldigt trevligt i stilen. Det tycks röra sig om lite enklare doningar från 98 eller 99. Det förra, visar det sig: 1998 Renato Ratti Barolo Marcenasco (WA89)
Glas åtta bjuder på unkna mognadstoner som av ostbutik och tång. Brun farin, svamp, soja och buljong är annat som diskuteras. Järnrika mineraler och en intressant komplexitet hamnar absolut på pluskontot. Smaken är slank och rätt välbalanserad i sina proportioner, såväl syror som tanniner är uppmjukade av tiden - inte helt tokigt. Flera invänder dock att vinet är kantigt och uttorkat av faten och det som talar starkt till vinets nackdel är en ekbeska som påminner lite om bitter grapefrukt. 2000 Gianni Voerzio Barolo La Serra är inte lika bra som nollettan som vi skrev om för några år sedan. Och efter vår nyligen druckna flaska av nollfyran måste vi tyvärr avfärda Gianni Voerzio som en ohjälplig ektomte. (WS93/WA89)
Nionde glaset blir en välbehövlig återgång till huvudspåret, och nu har vi dessutom risotto på tallriken. Här doftar det barolo på ett helt urtypiskt och ganska underbart sätt. Smaken är härligt välbalanserad med intensiv körsbärsfrukt, långa, livliga syror och en smarrig chokladton. Riktigt tillfredsställande standardbarolo som det skulle vara ett nöje att ha många av, till alla vardagens köttfärssåser. 2001 Renato Ratti Barolo Marcenasco är alltså betydligt mer lyckad än sitt tre år äldre syskon. Den som har vägarna förbi Danmark i sommar kan köpa en hel låda hos Philipson Wine för 199 DKK/flaska. Nollfyran kostar bara 129 DKK - "det er jo helt crazy" med tanke på att Vinovativa nyligen sålde vinet för 335 kr på SB. De svenska Ratti-priserna var helt enkelt minst 100 kronor för dyra, och det slank konstigt nog förbi inköpsavdelningens falkögon. (WS 91/WA 88).
2000 Ceretto Barbaresco Asij led tyvärr av en korkdefekt, men vi hade ju alla föregående slattar kvar att roa oss med till maten. Så går vi vidare till den uppfriskande desserten. En underbar polkaglass och hallonsorbet får sällskap av den urcharmiga, friska och druvsöta 2007 La Spinetta Bricco Quaglia Moscato d'Asti. Om vårt barn hade fått dricka vin skulle detta vara hans självklara val. Här ska det öppnas fler flaskor till utomhusjordgubbarna i sommar. Fast sonen får snällt vänta till 2019.
Under kvällen och långt in på nattkröken korkades ytterligare några hyggliga flaskor upp. Men nu handlade det mer om umgänge än om provning. Tack Ulrik för en riktig maratonsittning!
2000 Château Gombaude-Guillot Pomerol
2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Tradition
2004 Marchesi Antinori Chianti Classico Riserva
2005 La Bastide Blanche Bandol
Tack til alla (og särligt til Ulrik) för en kväll med top kvalitet på allt. Det var en utroligt lärorig kväll för en "rookie"...
SvaraRaderaRatti 04 til 129 är verkligen helt crazy...senaste monater har Philipson solgt 04 til 169, 149 och nu 129 finanskrise eller ?
Vad bra att Carobric inte var helt död, tyckte verkligen om de förste 10 min i glasset ? men Ginestra o la la.......
Tack själva. En mycket intressant, god och lärorik kväll. I är extra glad över det positiva omnämnadet hennes Moscati d'Asti fick. Nu litar hon på att du kan något om vin. :-)
SvaraRaderaSynd på de två skadade, och man undrar om en är en slump att båda köptes på samma enotecha i Rom?
Svårt att bräcka denna provningen i närtid. Conterno-Fantino. mmmm.
Jag borde kanske googla istället för att fråga, men ... Är avundsjuka en dödssynd?
SvaraRaderaMinskar synden om man inte egentligen är avundsjuk utan bara skulle vilja ha sama sak själv?
Vilken line-up, vilken GRYM line-up.
Det man frågar sig, med ledning av att 2004:rona är så tillgängliga redan, innebär det att de sluter sig snart? Innebär det kortare lagringstid? Innebär det att man måste åka till Piemonte i bil vilken dag som helst?
Det blir nog ja på det mesta! Henrik, det slog oss nyligen att du inte var i mail-loopen för den här träffen och det känns inte riktigt bra. Alla stolar var besatta, men nästa gång vill vi gärna se dig också.
SvaraRaderaDen 2004 som var tillgänglig var ju Elio Altares - precis som med 2004 Langhe Arborina. Han är en uppenbarligen en mästare på att förvandla nebbiga tanniner till renaste sammet.
I mitten av förra veckan testade vi en slurk av vardera 2004 Renato Ratti Conca och Rocche. Ingen tidig tillgänglighet där inte, göm och glöm i fem-tio år. Endast 2004 Marcenasco var möjlig att dricka nu, men det är också rätt synd eftersom den var såpass outvecklad. Hur som helst är det ett kanonbra köp för 194 sek i Kokkedal. Där kan man samtidigt plocka upp 2004 Sorì Ginestra som dock är allt annat än billig. Slutsatsen blir alltså att det räcker att köra till Danmark vilken dag som helst...
Oj, eller vad säger man!?
SvaraRaderaJag har med stort nöje följt er blogg en tid. Tack för att ni delar med er av era erfarenheter. Ni har verkligen skapat en skatt av provningsnötter. Många intressanta tips om man letar i ert arkiv.
Men herregud vilket tempo ni har. Att ni pallar att prova så mycket vin. Hoppas att ni spottar, i alla fall ibland ;-)
På tal om kork: Får man ställa en fråga?
Ni som provar såna mängder vin. Hur ofta råkar ni på korkdefekter? Jag tycker att det händer för ofta. Senast i lördags med vår enda flaska Sfursat 2001 :-(
Har ni någon känsla för att om det skiljer mellan olika länder eller prislägen osv. Jag får en känsla av att italienska viner är överrepresenterade vad gäller TCA. Fast det kan bero på att det dricks en hel del italienskt hemma hos oss. Och att nya världen, framför allt Kalifornien, ligger lite bättre till i det avseendet. Att de skulle ha bättre koll på korken på nåt vis. Kan det stämma?
Ersättningsvinet till Lammracksen på grillen, (bestämd form plural heter inte så va? Men Lammrackarna låter ju bara för knäppt), blev en Australisk Shiraz från Margaret River!?, med skruvkork. Flinders Bay. Riktigt, riktigt bra för en Aussi-Shiraz för 160 pix. Den smakar som riktigt vin, med fin karaktär och härlig balans. Tyvärr tror jag inte att det finns någon som tar in den i Sverige numera. Fanns i BS för några år sedan.
Tack igen för en underhållande och inspirerande blogg.
/Janne
Tack, Janne!
SvaraRaderaDyrare viner med högkvalitetskork är mer sällan korkade, enligt våra erfarenheter. Exempelvis hade 2000 Bric en riktigt lång kork av yppersta kvalitet utan några synliga spår. Den såg ut som om den var gjord igår och var inte ens rödfärgad i ändan...
I fredags kväll efter bourgogneprovningen drog vi upp fyra korkade flaskor i rad till middagens entrecôte: 2004 Argiano Brunello, 2001 Roagna Barolo Rocca e Pira, 2005 Le Tense Sassella och en 2005 Domaine Le Casenove La Colomina. Till slut gav vi upp och tog ett glas öl istället. Det var uppenbarligen inte meningen att vi skulle ha mer vin...
Säga vad man vill om SB, men när det gäller hantering av korkdefekter ska de ha beröm. Sfursat 2001 köptes väl hitom treårsgränsen och borde därför vara möjlig att lämna tillbaka, om den är inköpt på SB.
Låter gott. Mina erfarenheter av 2004 Barolo (Rattis Marcenasco, A Conternos Barolo, Colonello och Romirasco, Parussos Mariondino och G Voerzios La Serra) säger att ganska mycket är riktigt tillgängligt. Den som kändes minst välkomnande just nu av dessa var Voerzion, men det kan lika gärna bero på att den helt enkelt inte håller samma klass som de andra som att den inte är tillgänglig än. Jag tyckte, även om den har en hel del Barolokaraktär, att den inte var lika elegant som de andra. Marcenascon och Mariondinon, särskilt den senare som nästan doftade som en reduktion på vingummin om det nu är möjligt att göra en sådan, var nästan kariktyrer, men på ett helt acceptabelt och ganska tilltalande sätt. Noteringarna från Conterno-provningen ligger i en flyttkartong just nu, men jag minns standard-Barolon som något enklare än vingårdsvinerna och att jag nästan föredrog de senare framför Granbussia 2000 och 2001, särskilt 2000 som var lite väl varm och rund i smaken och nästan visade upp lite portvinkaraktär i doften.
SvaraRaderaMen myten om Barolo som något man måste lagra i 200 år för att det ska gå att dricka måste definitivt vara död vid det här laget. Att det sedan blir godare med lagring är en annan sak.
/Rickard
Tydligen bor jag i fel ände av landet vad beträffar oss nebbiolofrälsta.
SvaraRaderaAngående megaåret 2004 i Piemonte;
Fick prova Cerretos Barolo Zonchera och Barolo Prapó i Stockholm hos Oenoforos. Både med grymma tanniner där rosor och annat gott gömde sig. Speciellt Prapó utmärkte sig med sin koncentration och längd. Tyvärr var dom inte luftade före provningen... Flaskorna släpps på lördag! Ner i källaren med dom.
Annars väntar jag på några lådor av Carlo Balbos Rio Sordo Barbaresco 2004 (privatimport). Dom blir eleganta och oerhört läckra efter några år.
Tack för tipsen, Lelle! Zonchera är kanske aningen dyr för att inte tillhöra toppskiktet? Men den kan nog slinka med i korgen. Bricco Rocche Prapó är väl ganska fatrostad och modern i stilen? Vi har inte testat den, men det är åtminstone vad vi kommer ihåg av systervinet Brunate...
SvaraRaderaVilken importör har hand om Carlo Balbo?
Efter lite efterforskningar;
SvaraRaderaCerretos Zonchera är ingen cru-barolo till skillnad mot Prapó, som ligger i ett fint västerläge strax norr om Serralunga. Prapón får 30 månader på 300 liters ekfat...
Cerretos Brunate är en av de skönaste, elegantaste jag har druckit.Det ligger en 99 i källaren. Läget Brunate, nedanför La Morra,måste vara en av de bästa i hela Barolo. Bröderna Bogliettis gör också en makalös potent Brunate!
Carlo Balbo har tyvärr ingen importör. Här har ni hans mail:cascina.bruciata@tiscali.it
Carlo lämnade kooperativet 2000 och med 2001 gör han två Barbarescos. Cru-läget Rio Sordo finns strax nedanför Carlos hus. Eleganta, välgjorda,lite feminina och snabbmognade Barbarecos. 324 kr/flaska med Systembolagets privatimport.
Exakt Lelle, Zonchera är ingen cru och därför kanske lite högt prissatt. Den smaskiga Brunate har vi också några av i källaren, 97an skrev vi om för något år sedan. Det som är så förvirrande är att det står "(Azienda) Bricco Rocche" på både Brunate och Prapó. Slutligen finns flaggskeppsvinet "Bricco Rocche", som kostar nästan tre gånger mer, men det brukar inte säljas i Sverige, vad vi vet. Är det någon som provat det?
SvaraRaderaNya efterforskningar;
SvaraRaderaFörvirrande med namnen? Verkligen! Men Cerretos prestigevinanläggning, Castiglione Falletto, ligger söder om Serralunga, vid barologränsen och det lilla branta södercruläget Faletto. Vinet kanske borde heta Barolo Falletto!?
Att dom sen döper sitt prestigevin till Bricco Rocche blir dubbelförvirrande, med tanke på de två andra cruvinerna (Brunate och Prapó).
Jag åker tillbaka till Barolo i höst. Får nog besöka stället och prova de tre vinerna och jämföra...