En utsökt tête-à-tête, en romantisk kväll för två! Om personen mittemot råkar vara din sjuåriga son, vad bullar du upp med då? Fördelen är att man känner den andres svagheter väl - och kan spela på dem som på ett piano! Vi startar upp med en favorit i repris, stenugnsbakade brödbitar snurrade i olivoljan från Castello di Brolio, förhäxande gott. Därtill tunna skivor av salchichón, en rackarns smaskig korv från Spanien. Skivorna flyger in i munnen som små tefat. Det är nu vinet kommer in i bilden, eller saften, om man är sju. Skillnaden är inte total... när det vankas dolcetto i glaset. Under tiden fräser puy-linserna med chalottenlök i olivolja, för att sedan småputtra i hönsbuljong i tjugo minuter. Rejält al dente. En liten sallad baseras på sjuåringens eget val: avocado och tomat. För att sätta in sista stöten på helt rätt ställe: varsina två rosastekta lammkotletter som stillar all världens gnagbehov. Yoggi Dröm önskas till dessert. Två stycken! Och så blir det - för vad är väl bättre än nöjda barn?
2005 Pio Cesare Dolcetto d'Alba har en klockren, lite parfymerad körsbärsfrukt med mandelmassa. Grus/mineraler avslöjar äkta terroir - och smörkolan smickrar förföriskt. En ande av fint trä omfamnar doften - sandelträ rimmar bra. Smaken är slank, intensiv, sötfruktig, karamellig, saftigt läskande, fint syrlig, ihållande och rent av busgod! Kom loss nu, inköpsavdelningen - det är hög tid: in med detta härliga vin i ordinarie sortimentet omedelbart, gärna tillsammans med Pios lika fyndmässiga barbera! Det måste väl finnas tillräckliga mängder för att lista det i hela landet?
ps. Nettare e Gioia blev också helt betuttade i det här vinet. Det resulterade i en inspirerande post med intressant kommentarstråd...
2005 Dolcetto d'Alba (Pio Cesare, Alba, Piemonte)
Gahh, satt ju bara och väntade på en åsikt i frågan om fantomek eller ej. Jag kanske läser slarvigt, men vad tror ni?
SvaraRaderaJa, vi kan ju bara gissa.. och utifrån doften och smaken skulle vi gissa att vinet på något sätt eller delvis är fatlagrat/fatluftat. Men det är kanske en effekt av malolaktisk jäsning - som ingår i husets raffinerade metoder för att göra sina viner tillgängliga tidigt... Vi får nog ropa på hjälp från Barolobrevet igen...
SvaraRaderaHej, Är det lagringsdugligt?
SvaraRadera/Goofy
Hej Goofy,
SvaraRaderadet har faktiskt aldrig fallit oss in att lagra dolcetto.
Piemontes vardags- och måltidsvin är nog vackrast i sin ungdom. Men du kan nog spara Pios variant minst ett år i garderoben eller två i en sval källare. Fruktsyran är det i alla fall inget fel på ;-)
Jag håller helt med. Det kommer inte att lägga sig ned och dö på något år - men jag har svårt att se vad som skulle förbättras. Om planen är att beställa en låda och sörpla i sig efterhand, så borde det inte vara något problem.
SvaraRaderaDet sägs emellanåt att det är farföräldrarnas skyldighet att skämma bort sina barnbarn.
SvaraRaderaMen det är också föräldrarnas rättighet att skämma bort sina barn - särskilt om det är med kärlek.
Nu gillar inte min grabb lammkotletter, men frågan är om jag inte ska pröva den här dolcetton till pasta med lite salchichion, hastigt frästa små plommontomater, mozzarella, lite peperoncini om det behövs och färsk basilika.
Jag följer upp med ugnstekt banan med honung ringlad över och varför inte lite Yoggi dröm med vanilj i till det?
Ja hej igen! Jag tror inte jag har några bra svar heller, men om chardonnay och "fatkaraktär" utan fat vill jag ta till ett citat:
SvaraRadera"På senare tid är ekfaten utslängda, men det påverkar knappast smaken då Le Mesnil-Chardonnay antar de mest nötiga och rostade aromer man kan tänka sig utan att ens ha sett ett ekfat" (Richard Juhlin om Salon i Champagneboken)
Att vissa jäststammar kan ge smöriga aromer som påminner om ekfat är ju känt, men i fallet ovan skriver Juhlin att det är "en mycket speciell chardonnayklon" som bär ansvaret för stilen. Men chardonnay i sig har ju en smörig, lätt nötig ton som lätt för tankarna till ek, och jag har också hittat andra "fatiga" toner i oekade chardonnayer, jag minns speciellt en mogen Chablis 1:er cru från Brocard som doftade rena godisbutiken. Och de smöriga, nötiga och brödiga tonerna förstärks med mognad, vilket Homan Vitt måste ha haft mycket av, med tanke på färgen. Mognad kan ju fås inte bara av ett visst antal år i flaskan utan också av mer eller mindre Åtminstone tre möjliga källor alltså. Om vi ska snacka dolcetto så har jag på senare tid smakat en Dolcetto "Tre vigne" från Franco Mondo som hade en extremt tilltalande och härligt komplex doft som många röda viner behöver ek för att erhålla. Även deras Barbera Vigna del Salice var sensationell för sitt pris - ni måste prova dem! Regionala beställningsvaror i Stockholms län. Jag ska å min sida köpa Pios dolcetto och kanske också barbera för att ta reda på om jag håller med er ifråga om husstil, fattoner mm. Malolaktisk jäsning ger ju en mjukare, avrundad stil, men de flesta röda viner (nästan alla) går ju igenom den, så jag förstår inte riktigt att den skulle ha huvudansvaret!? Men det är möjligt. Sedan har vi ju exemplet med druvan negroamaro, vars viner får ekfatsliknande toner med lagring. Svar nej, jag vet inte varför Pios dolcetto doftar och smakar ekfatsliknande, men jag kan ju alltid smaka och gissa. Vet ni förresten om han använder den naturliga jästen eller om han tillsätter jäst till sina viner?
På återhörande!
Bästa hälsningar
Gunnar
(PS. Nu har ni fått mig att sitta och läsa er blogg en lång stund igen, när jag borde ha arbetat. Det är förbannat lätt att fastna, eftersom ni skriver så bra. Keep up the good work!)