Negociantproducerad budget-côte-rôtie, kan det verkligen vara nåt? Våra förväntningar är nedskruvade när vi häller upp till prefab tryffeltortellini och en sydfransk sallad. Men det är ju riktigt gott, och inte minst ett typiskt franskt sätt - bra matvin. Doften är först lite knuten men bjuder på både tjära, läder, vitpeppar och kryddor, allt i en diskret stil. Det doftar helt enkelt rött syrahvin på ett lite reserverat och gott sätt. Viol, körsbär, björnbär - i en viktklass ovanför exempelvis Guigals Crozes-Hermitage. Lite ung, stram, koncentrerad smak, aningen årgångstypiskt grön och kärv men inte alls så att det stör, inte heller starkvinstonad (som omdebatterade 2004 Champelrose). Eftersmaken är påtagligt lång och lite kryddig. Efterhand utvecklas smaken mer åt det stora, sammetslena hållet. Balanserat (13%) och särskilt intressant om man gillar en medelfyllig stil. 85% syrah, 15% viognier. Kan nog utvecklas fint. Vi spar en skvätt för att se vad som händer imorgon, men är redan positivt inställda....
ps. Även dag två smakar vinet mycket bra, med förvånansvärt lång smak för den lite blyga doften. Vi gissar att den diskreta, medelfylliga stilen inte är vad folk helst betalar 250 kr för. Vi kan dock gärna tänka oss att dricka det här vinet igen.
pps. Vi drack en skvätt efter en 2004 Seigneur de Maugiron. Det bör man inte göra. Men till mat, utan övermäktig konkurrens är det helt ok. Förväntningarna inte ska vara för höga.
2004 Côte-Rôtie Cardinal de Saint-Ange (Ogier Cave de Papes, Châteauneuf-du-Pape, Rhône)
Drack detta vin denna kväll, 30/8-15 (årgång 2004), och det ska väl sägas att man som vanligt dekanterar vinet lite väl sent innan middagen. I slutet av middagen så känner man verkligen harmonin i vinet; den långa silkeslena smaken, om än smakrikt. Till vinet åt vi skomakarlåda och det passade utmärkt. Fick känslan av att vinet inte hade vunnit på ytterligare lagring, utan helt enkelt var i sitt "prime".
SvaraRadera