Vi drack 2003 Quintessence vid ett par tillfällen och uppskattade vinet båda gångerna. Så det är klart vi ska ge 2004 ett försök. Det handlar ju faktiskt om det absolut mest ambitiösa vin som görs i den prestigelösa appellationen côtes de ventoux. Parker dundrade på sedvanligt sätt "one of the best buys in southern france" om nolltrean. Och visst, man betalar inte för extra för finheten. Man får däremot gott om procent för slantarna i den nya årgången, 15% alkohol, 80% syrah och 20% grenache.
2004 Château Pesquié Quintessence är tätt, mörkt blårött, ogenomskinligt i glaset. Doften har en intressant kryddsammansättning med drag av kardemummakrans med kanel och mandelmassa. Lite ingefära hittar vi också, samt lakrits och syltigt mörkfruktiga starkvinstoner där syrahdruvan trots sin dominans inte är lika typisk som i nyligen provade, urgoda 2004 Clos Bagatelle La Gloire de Mon Père. Smaken är rejält tät och fyllig, sötfruktig, kryddig och lite tung i gumpen. De 15 procenten märks mer på att vinet är lite satt, än direkt eldigt. Eftersmaken är chokladig med lite hetta. Roquefort eller magor kanske vore något att prova till? Vi misstänker att vinet är rätt huvudvärksframkallande och delar upp avsmakningen över två kvällar, både till mat och till ost. Men vi faller inte pladask för det här - och kommer inte att lagra vinet trots att systembolaget ovanligt nog anger att det BÖR lagras.
2004 Château Pesquié Quintessence, Côtes du Ventoux (Paul & Edith Chaudière, Mormoiron)
Jag var inte så värst imponerad av någon av de tre 03:or vi har druckit även om den senaste nu i somras var bäst -kanske behövde lite tid ändå?. Köpte ändå två flaskor av den här med förhoppning om att en helt annorlunda årgång skulle vara mer i min smak. Parker har även tonat ned sig lite, och kallar nollfyran "a good value" (men delar ut 91 poäng) ;)
SvaraRadera