Det finns de som slår sig för bröstet och titulerar sig 'vinmakare'. Och så finns det de som hellre avstår och söker efter en mer ödmjuk synonym. Zsolt Sütő hör till de senare. Ändå är han bland de mest hängivna och övertygande vinpersonligheter vi någonsin lärt känna. Vi kan inte låta bli att tänka att det märks när man smakar på hans viner.
Redan när vi först träffades i oktober förra året kände vi med ens att vi hamnat rätt. Det fanns en sådan självklar drickglädje i de här vinerna – en glädje som nog endast den som i djupet av sin själ älskar att dricka vin kan locka fram. När sedan den människan råkar befinna sig mitt i en terroir som vi efterhand förstått hör till de mer intressanta i Centraleuropa... då händer det grejer.
Vad var det då som fick oss så nyfikna på Strekov 1075 in the first place? (den konstiga slutsiffran är förresten året när byn Strekov nere i varma södra Slovakien grundades, lärde vi oss senare) Jo, till att börja med är Zsolt Sütő landets enda medlem av den italienska odlarföreningen Vinnatur. Han gör sitt vin med traditionella metoder och minimala ingrepp. Han har sina förebilder bland friuliska orangevinmakare som Dario Princic och Josko Gravner. Han drivs av en stark idé om ursprungstypiska druvsorter – welschriesling, grüner veltliner, blaufränkisch, sankt laurent, dunaj – framställda på ett naturligt och hantverksmässigt vis. Det är därför han startat föreningen Autentista Slovakia tillsammans med ett par likasinnade odlare.
Rent konkret innebär Zsolt Sütős övertygelser att metoder och viner skiljer sig från andra, lite mer tekniskt drivna slovaker. Han äger nu tolv hektar i Strekov, som odlas ekologiskt med låg beskärning på gammeldags vis, med så mycket som tolv anställda i vingårdarna under växtsäsongen. Dessutom köper han en del frukt från byns kooperativ till sina enklare etiketter. Jordmånen är extra intressant eftersom den har extremt höga halter av kalk och järn, något som genomgående märks i form av en tydlig mineralsälta. Alla hans viner jäser spontant i öppna kar av plast eller stål, utan skymten av temperaturkontroll eller tillsatser. De mognar på jästfällningen i använda små eller medelstora fat av ungersk ek, vars stavar legat och torkat länge och väl på gården utanför vineriet. Först innan buteljering tillsätts en svaveldos om högst 50 mg/l. En typisk årgång resulterar i knappt 35 000 flaskor.
Kanske kanske kunde vi locka Zsolt Sütő att komma till Sverige och hälsa på? Idén kändes underbart galen. Vid vårt besök hade han anförtrott oss en vanvettig förälskelse i Dario Princics 2002 Bianco Trebez. Det var det bästa vin han druckit i hela sitt liv, sa han med en tår i ögonvrån. När vi så berättade att den orangerosa pärlan fanns på Restaurang Tranans vinlista var saken klar. Zsolt skulle komma till Stockholm.
Här är de viner han valde att visa upp.
Kanske kanske kunde vi locka Zsolt Sütő att komma till Sverige och hälsa på? Idén kändes underbart galen. Vid vårt besök hade han anförtrott oss en vanvettig förälskelse i Dario Princics 2002 Bianco Trebez. Det var det bästa vin han druckit i hela sitt liv, sa han med en tår i ögonvrån. När vi så berättade att den orangerosa pärlan fanns på Restaurang Tranans vinlista var saken klar. Zsolt skulle komma till Stockholm.
Här är de viner han valde att visa upp.
2012 Rizling Vlašský Na Hlave (”Welschriesling on the head”)
En smått viskös uppenbarelse med ljust gul färg, ser ut ungefär som en vit bourgogne. Doften upplevs ungdomlig och originellt färgad av kryddörter, tobak och lakrits. Själva fruktaromerna är annars rätt neutrala, med en antydan till citrus och honung samt lätta vaniljskyar från de ungerska faten. I munnen är vinet lent som smältande vax, med en fin syra på medelvärde, god salmiaksälta och relativt fyllig men väl inpassad alkohol som ger lite kryddvärme i slutet. Generös "vlašak" som tjänar på att få svänga sina lurviga i en rejäl kupa.
Stockarna är beskurna som låg buske (head-pruned) och uppbundna vid varsin käpp på gammaldags vis. Jordmånen i Strekov är ett slags sedimenterad lera med hög halt av kalcium och järn, som bidrar till en tydlig mineralsälta som genomgående signum i alla viner. Musten pressades direkt utan skalkontakt. Vinet låg fem månader på jästfällningen i använda ungerska 225-litersfat. Buteljerat utan filtrering i maj 2013. Cirka 1200 flaskor. €13,50
Ett gyllengult glas snarare än orange, utseendet aningen oklart och visköst. Doften är framfusig och fascinerande med ett säreget spektrum av nyanser från skalkontakten. Här kan man associera till hedörter, ängsblomster, ale-humle, rök, salmiak, äppelcider, bergamotte, earl grey och hö/halm. Dessutom bidrar de ungerska faten med en krämig ton av vanilj och ljus tobak. Sannerligen harmoniskt i munnen, med len textur, bred fruktmognad och en intensiv kärna av kanderad citrus och aprikos. Dessutom en behagfull mineralsälta och lätta tanniner som stramar till i det långa slutet. Det här är knappast något man stjälper i sig, utan ett vin som uppmanar till meditation och eftertanke. Väldigt gott precis som det är, och verkar dessutom ha vad som behövs för att utvecklas fördelaktigt i ett antal år framöver. I matväg tänker vi att långbakad grissida skulle passa bra.
"Heion" sägs vara ett ungerskt ord som betyder ungefär "skalkontakt", men som också är valt för associationerna till grekiskans Helios. Druvorna kommer från vingårdsläget "Kálvariá" i Strekov, där stockarna är 40 år gamla. Skördat vid full druvmognad och vinifierat som ett rött vin, med två veckors skalkontakt. Tidig buteljering efter fem månader på jästfällningen i använda ungerska 225-litersfat. Ofiltrerat. Under 50 mg/l so2. Ca 1500 flaskor. €18,50
Rikt gyllengul färg, nästan klart utseende. Doften är stor och komplex liksom föregående, men har en uppenbart ännu högre fruktmognad och fler drag av konserverad frukt samt kanderad mandarin och torkad aprikos. Detta vid sidan av de typiska skalkontaktstonerna, som hedörter, te, hö och salmiak, samt de ungerska faten som bidragit till en lätt vaniljton. I munnen mer avrundat och än fylligare än det unga vinet, med stort djup i frukten, hyfsad fräschör och viss alkoholvärme (14,5%) i det strama och något tanninsträva slutet. Stort och kanske aningen tungt i jämförelse med föregående, och egentligen färdigutvecklat. Ännu ett meditationsvin.
Från samma vingård och gjort med samma metoder som Heion, från ett ännu varmare år. Det här var Zsolt Sütös allra första årgång med skalkontakt. Inspirationen kom ursprungligen från Branko Cotars vitovska och Josko Gravners ribolla, två vinet som Zsolt fick prova 2008. En resa till Georgien 2011 bidrog till mer kunskaper om skalmacererat av gröna druvsorter. 500 flaskor gjordes, och de har aldrig släppts till marknaden utan säljs bara på gården (därav etiketten). Priset är satt till €33 för att flaskorna inte ska gå åt så fort - det finns ett par hundra kvar idag.
En vackert blåröd, briljant historia i glaset. Särdeles fin doft av mogna jordgubbar, röda körsbär och saltlakrits, en frisk örtflora med en liten blaufränkisch-liknande kvist av malört, och en lätt pust av lagård som strax vädras ut. I munnen underbart friskt och saftigt, med ett klockrent sjung i frukten, mjuka tanniner, läskande mineralsälta och en liten örtbitter twist. Oemotståndligt charmigt och drickbart. Ändå ett vin med mer substans än många andra viner som beskrivs som "klunkbara". Stark mersmak!
Baksidesetiketten berättar att druvorna skördades vid 23 NM = 99 Oechsle = 13,6% alkohol. och att det endast buteljerades 466 flaskor (!) den 29 november 2013, efter tio månaders uppfostran i använda ungerska fat. Här finns andra siffror som överraskar. 29,4 g/l torrextrakt är oväntat i ett huvudsakligen saftigt vin. 76 mg/l so2 låter mycket för en kille som uttryckligen inte vill ha mer svavel än absolut nödvändigt. Det är då Zsolt berättar om det slovakiska labbet som han inte längre anlitar. Det var när han skickade dit en osvavlad alibernet och fick beskedet att den innehöll 60 mg/l so2 (när den snarare borde ha cirka 10-20 mg/l naturligt svavel) som han insåg att labbteknikerna fuskade. Pris €18,50.
Färgen drar åt brunrött med lite tegel i kanten. Doften är ordentligt utvecklad och mångfasetterad med pinotlika toner av undervegetation, kompost av jäsande löv, höstskog och majbrasa, ankomna jordgubbar, söt lakrits, stensöta, malört och ruttnande grönsaker. Smaken friskt syrlig och transparent rödfruktig med len textur, lagom grepp i de nedsmälta tanninerna, kännbar mineralsälta och småkärvt örtig avslutning. Plus för mognadsutvecklingen, men de yngre vinerna håller faktiskt en högre kvalitet.
13% alkohol. Buteljerat juli 2009 utan filtrering. 4000 flaskor. €11,50. Nollåttan finns fortfarande kvar på lager - Sankt Laurent och moget vin är mer svårsålt i Slovakien än cabernetliknande sorter och unga viner, säger Zsolt. Fast till det priset borde det väl inte vara några problem?
Doften är i stort sett vidöppen och slösar ganska så hejdlöst med sina ungbäriga frukt. Ett gott mos av blåbär och lingon, höga friska örter, salmiak och lakrits, saftig piptobak och en liten lövkompost som snart vädrar ut. Munnen full av saftiga skogsbär, frisk syra, mineralsälta och len munkänsla. Här finns inget vrångt, kärvt eller bittert som blaufränkisch emellanåt kan uppvisa. Bara tonvis med charm, drickbarhet och en perfekt balans mellan fräschör och fruktmognad.
Vingården heter Údolie Márie. Den planterades så sent som 2008 med 5500 rankor per hektar. Stockarna är alltså bara fyra år gamla, men förmedlar redan Strekovs typiska mineralkänsla vid sidan om den yppiga frukten som är mer typisk för unga stockar. På frågan om bitterhet i blaufränkisch säger Zsolt att det är något man bara får när tanninerna inte är riktigt mogna. Knappast något problem här! 2133 flaskor enligt baksidesetiketten. €18,50.
Färgen är intensivt röd i en ljusare nyans, med ett briljant utseende. Doften är mer återhållsam än i föregående glas, men ändå med större rikedom och djup: rödfruktiga aromer av halloncoulis och söta röda körsbär, en viss positiv syltighet, lakrisala mineraltoner samt en lustig liten knorr av krondill eller senapsfrö som nog kan ha med faten att göra. I munnen är det den superlena texturen som märks först. Fruktmognaden är uppenbart hög, med vissa associationer till rödfruktig grenache, samtidigt som fräschör och syror knappast saknas. Tanninerna är helt i harmoni, närmast plyschiga utan minsta bråk eller strävhet, men ändå med en mineraldriven struktur och längd som känns ämnad för lagring. Trots att procenten bevisligen är ovanligt hög för en blaufränkisch ställer inte alkoholen till med några problem alls. Underbart vin.
Det här är det vi höll som allra bäst på "Blaufränkisch Battle" nu i mars. Från 40-åriga stockar, ganska glest planterade med 3000 per hektar. 14,6% alkohol. €22.
Färgen är blålila, utseendet opakt. Den här doften är något helt annat än de föregående, mer rödfruktiga. En renfruktig, tät och extremt cabbig näsa. Mängder av mörk cassis och grön tobak. Fullt ställ i munnen - stor frukt, stor struktur, stora mogna tanniner, hög syra, hög alkohol, men väl inbäddad. Muskulöst och lite eldigt vin. Det hela landar någonstans mellan californisk cab och argentinsk malbec, fast i så fall i naturlig tolkning utan tydliga fattoner. Eller lite som gamla bekantingen Barricadiero utan brett och röda bio-äpplen. Jäkligt gott, fram med grillen och biffen bara.
Alibernet är en korsning mellan alicante bouschet och cabernet sauvignon som skapades i sovjetiska Odessa på 1950-talet när man behövde en "teinturier" eller färggivare till dåtidens cabernetviner. Sedermera, från 1980-talet och framåt blev den rätt populär i Slovakien på egen hand. Från en vingård som planterades 2006. Osvavlat. €18,50
Mörkt blålila färg, opakt utseende. Doften påminner närmast om italiensk recioto av blå druvor, eftersom den visar upp såväl torkad/botrytiserad som frisk senskördad frukt. Aromer av fikon och dadlar möter mörk cassis och drottningsylt. Dessutom lakrits och tobak. I munnen ett superlent och superrikt vin med en del sötma som balanserar mot en tydlig mineralsälta, frisk syra och en del aromer av bittermandel. Trots hög alkohol fungerar balansen alldeles utmärkt, även om det är ett vin att njuta i små sippar. Kräver nog en viss faiblesse och tolerans för amarone och dess söta anfader recioto.
Dunaj är en tjeckoslovakisk korsning döpt efter den stora floden Donau, med den något komplicerade formeln (muškát bouchet x oporto) x sankt laurent). Den initierades redan 1958, men upptogs inte i det slovakiska druvregistret förrän 1997. Idag odlas den på 50 ha, men eftersom den snabbt blivit populär lär det nog snart blir mer. 40% botrytis, 29°NM, 16,7% alkohol. Restsocker 30 g/l. 37 cl.
De flesta av de här vinerna känns faktiskt helt essentiella att gå vidare med - därom var vi och de andra femton lyckliga ganska ense. Tillgången för oss i Sverige är dock knepig. Förutom på gården finns de egentligen bara att köpa i Bratislava, Prag, Budapest och via slovakiska näthandlare – men då är fraktkostnaden tyvärr avskräckande dyr. Efter provningen drack vi den efterlängtade 2002 Bianco Trebez från Dario Princic till en sen middag. Inte bara en flaska, utan två. Och visst var vinet magiskt – liksom sällskapet. Vi ses igen!
ps. "The Full Monty" om Slovakien som vinland finns att hämta här.
