2007 Ferrari Perlé - ungdomlig, återhållsam, fräsch, lite grönäpplig blanc de blancs-doft med försiktig autolys. Smaken slank, torr och frisk med pigg syra och fin mousse. Slutar rent utan beska, men lite kalksten i efterklangen. Elegant och gott. Dessutom hyggligt prissatt. Andra gången vi provar detta med samma goda intryck.
2010 Raventos i Blanc - bra och typisk cava-doft med gummi, gult äpple och mineraltoner. Smaken torr och frisk med livlig mousse och balanserad jordbeska samt en gnutta sälta i slutet. Bästa cavan vi provat på länge - uppskattar egentligen inte vintypen så fasligt mycket.
2012 Juliusspital Würzburger Stein Riesling trocken - verkligt snygg ung doft med vit blommighet, riklig kalksten, grönt äpple och en liten piggelinton. Klockren smakträff i munnen, torr, frisk, lätt (12,5%) och slank med kalksten och mineralsälta. Dricks fint nu i sommar, men vi färsöker också vänta tills piggelinen försvunnit helt. Ett givet FV-köp.
2011 Huet Le Mont Vouvray Sec - gillar inte alls vart det här vinet är på väg! Tredje gången nu som vi provar/dricker 11an. Nosen börjar få unkna gröna drag som påminner om gammalt tulpanvatten och blöt cigarettfimp, inte alls kul. Smaken är rik och stadig, men det saknas syra för att balansen ska fungera. Sötma, bitterhet och alkohol tar över och vinet upplevs onödigt tungt. Ljusår från den magiska 10an.
2009 Bruno Clair Marsannay - hyfsat komplex doft i traditionell stil med jordgubbar, apelsin, kryddor, bark, ek och lite vanilj. Smaken upplevs som stram och smått bitter - det förra kanske lite överraskande, det senare inte helt ovanligt i den här årgången. Annars finns det hopp. Här finns syror, förtfarande knuten frukt och aningen torra tanniner. Känns som det behövs tid i källaren, det brukar det göra med Clair. Frågan är ändå om man kommer att bli jätteglad när det är payback time? Det här bör nog hellre bedömas på en flaska hemmavid än på en provning som den här - det är verkligen inget vin som passar i ISO-glas.
2012 Ojai Santa Barbara Pinot Noir - sötsaftig doft med hallon, rabarber, vanilj, dillchips och jazztobak. Rabarbersyror möter fruktsötma i en saftig och rätt fyllig smak som ändå har en viss stramhet (svalare ursprung). Väldigt californiskt men också lite banalt och enkelspårigt i all sin saftighet.
2012 Domaine de Lises Crozes-Hermitage - snorung och arketypisk norra Rhône-syrah med violer, svartpeppar och tät, mörk frukt. Smaken är pang på rödbetan - friskt syrlig, tätt fruktig och fortfarande bitter i tanninerna, med muskotkrydda och mineralsvalka i slutet. Lovande, men lite för ungt än. Vi köper och väntar gärna cirka två år på att njuta den unga versionen och minst åtta år på den mogna.
2011 AA Badenhorst Family Red - det går sällan att dölja sydafrikanskt ursprung. Doften är varm och rätt komplex med båda gröna och brända toner. Smaken givande, med rejäla tanniner som är något torra och kantiga. Det här är den nygamla stilen från Sydafrika - mer av naturlig vinmakning och mycket mindre av rostad ek. Vinner på luftning och blir utan tvekan godare, men träffar ändå inte rätt nog för att vi ska vilja köpa. Retro-etiketten och vaxtoppen är kul, men Eben Sadie, Sequillo och The Observatory är fortfarande det roligaste vi druckit/provat från Swartland.
2011 Quinta do Vallado - ung fruktig doft med friska mörka bär, friska örter, lakrits och vanilj. Omedelbart sympatisk smak med saftiga mörka bär, mogna tanniner och infattad kryddig ek. Faten tar inte över. Inte dumt alls, kan säkert uppskattas av många oavsett kunskapsnivå.
2007 Radici Taurasi Riserva - som vanligt sköna traditionella doningar, i en varm och fruktmogen årgång. Finns mycket gott att hitta här - botti-toner, parfymer, kryddor, köttsafter, tobak, läder, tjära. Rejält tuff tanninstruktur som först ger intryck av att behöva tid, men efter några timmars luftning har den faktiskt mjuknat tillräckligt för att drickupplevelsen ska bli riktigt skön redan nu. Gillar stilen. Mycket vin för 300 kr.
2010 Ojai White Hawk Syrah - redan komplex och fint balanserad, med läcker frukt, mjuka drickvänliga tanniner och en pepprig men inte eldig finish. Flera snäpp bättre än den pinot noir vi provade innan. Riktigt god syrah, men vi fick inte tillräckligt med tid tillsammans.
2012 Glaetzer Amon-Ra - trodde nog att detta skulle bli too much, men det funkar på sitt sätt. Doften är fortfarande rätt primär, med både friska skogsbär och drottningsylt, eucalyptus, lagerblad och mint, rostade fat och en del choklad. Smaken frisk och tätt fruktig, balanserad trots 15%, bra tryck och kryddig längd. Den troligtvis tillagda citrussyran sitter bra i helheten, men fräser till och spretar lite i slutet.
2011 Vieux Telegraphe - doften är väldigt typisk för ursprunget, med orientalisk kryddlåda, varm ljus frukt, sälta och torkat sjögräs. Elegant byggt med fina greppiga tanniner, mineralsälta och bra längd. Problemen är möjligtvis att tanninerna känns aningen torra, syran kunde varit högre, och att alkoholen tyvärr slår igenom i slutet, särskilt när temperaturen stiger. Därför pass på den här årgången.
Oj, vilken högerkrok på Huet Sec :-) De ligger lite illa till, vet att både Herr Budd och Kissack har haft liknande uppfattningar, och Huet var ju rent allmänt ute och cyklade då de gick i klinch med Kissack och inte lät honom prova deras viner. Illa. När det gäller 11:an så har jag tyckt, och tycker fortfarande, att den är riktigt bra, men jag kanske har en dragning åt tulpanvatten som jag inte har noterat tidigare:-) Måste nog dra korken ur en snart igen för att kalibrera. Tack för sedvanlig bra genomgång, blir lite sugen på nektar från Franken, det var länge sedan nu..
Jag skippade Le Mont Sec men plockade istället 3 st vardera av 2008 Le Haut-Lieu Demi-Sec respektive 2007 Le Mont Demi-Sec. Någon som har erfarenhet av dessa två?
Jag köpte ett halvdussin 2009 Vouvray Moelleux Le Mont genom ATOMWINE förra året och detta vin var sagolikt gott i min mun. Du tycktes inte ogilla det heller! :-)
Har checkat av ATOMWINE lite nu och då för att se om något intressant från Huet skulle dyka upp men nämnda producent listas inte ens där längre.
Livet är för kort för att dricka vin man inte kommer överens med, man skall inte behöva kämpa :-) Med smaklökar präglade av FV råd och inspiration så undrar jag varför det diffar så markant i uppfattning här, blir lite nyfiken. Om våra vägar korsas framöver så skall jag ta med en av de flaskor jag köpte på plats för nu dryga året sedan i Jan 2013. Bara för att synka och utesluta ev. konstigheter.
Joachim - lite om Le Mont demi 2007 här: http://vpk2881.blogspot.se/2013/02/le-mont-demi-sec-2007-domaine-huet.html
@Joachim; Montevertines ägare amanetti har, ungefär som Bressan, spytt en massa rasistisk goja på sin Facebook. Fantastiskt tragiskt. Svårt att förstå att skaparna av sådana viner med så stor inneboende tycks ha så svartbruna själar. Kolla t ex dobianchi.com
Huet, tiorna är ju sjukt bra, hur fan kan Hwang sumpa bort det och sedan bära sig åt som tjuriga barnungar? Juliusspital levererar igen alltså, men hur fasen förvarar man flaskorna?
@JSilvfer: Att flaskorna ska stå gör det inte lättare, i alla fall inte när man behöver ha dem i en vinkyl. Å andra sidan, man kanske inte behöver förvara dem så länge ...
Den stora frågan är hur Le Mont smakade?
SvaraRaderaJSilfver
Och Radici Riservan?
SvaraRadera// Oskar
Radicin var fin, kanske inte riktigt värd prislappen. Bäst var nog sannolikt Telegraphen ..men ack så ung.
SvaraRaderaOk, här kommer de första fyra!
SvaraRadera2007 Ferrari Perlé - ungdomlig, återhållsam, fräsch, lite grönäpplig blanc de blancs-doft med försiktig autolys. Smaken slank, torr och frisk med pigg syra och fin mousse. Slutar rent utan beska, men lite kalksten i efterklangen. Elegant och gott. Dessutom hyggligt prissatt. Andra gången vi provar detta med samma goda intryck.
2010 Raventos i Blanc - bra och typisk cava-doft med gummi, gult äpple och mineraltoner. Smaken torr och frisk med livlig mousse och balanserad jordbeska samt en gnutta sälta i slutet. Bästa cavan vi provat på länge - uppskattar egentligen inte vintypen så fasligt mycket.
2012 Juliusspital Würzburger Stein Riesling trocken - verkligt snygg ung doft med vit blommighet, riklig kalksten, grönt äpple och en liten piggelinton. Klockren smakträff i munnen, torr, frisk, lätt (12,5%) och slank med kalksten och mineralsälta. Dricks fint nu i sommar, men vi färsöker också vänta tills piggelinen försvunnit helt. Ett givet FV-köp.
2011 Huet Le Mont Vouvray Sec - gillar inte alls vart det här vinet är på väg! Tredje gången nu som vi provar/dricker 11an. Nosen börjar få unkna gröna drag som påminner om gammalt tulpanvatten och blöt cigarettfimp, inte alls kul. Smaken är rik och stadig, men det saknas syra för att balansen ska fungera. Sötma, bitterhet och alkohol tar över och vinet upplevs onödigt tungt. Ljusår från den magiska 10an.
Stay tuned...
Här kommer fyra till:
SvaraRadera2009 Bruno Clair Marsannay - hyfsat komplex doft i traditionell stil med jordgubbar, apelsin, kryddor, bark, ek och lite vanilj. Smaken upplevs som stram och smått bitter - det förra kanske lite överraskande, det senare inte helt ovanligt i den här årgången. Annars finns det hopp. Här finns syror, förtfarande knuten frukt och aningen torra tanniner. Känns som det behövs tid i källaren, det brukar det göra med Clair. Frågan är ändå om man kommer att bli jätteglad när det är payback time? Det här bör nog hellre bedömas på en flaska hemmavid än på en provning som den här - det är verkligen inget vin som passar i ISO-glas.
2012 Ojai Santa Barbara Pinot Noir - sötsaftig doft med hallon, rabarber, vanilj, dillchips och jazztobak. Rabarbersyror möter fruktsötma i en saftig och rätt fyllig smak som ändå har en viss stramhet (svalare ursprung). Väldigt californiskt men också lite banalt och enkelspårigt i all sin saftighet.
2012 Domaine de Lises Crozes-Hermitage - snorung och arketypisk norra Rhône-syrah med violer, svartpeppar och tät, mörk frukt. Smaken är pang på rödbetan - friskt syrlig, tätt fruktig och fortfarande bitter i tanninerna, med muskotkrydda och mineralsvalka i slutet. Lovande, men lite för ungt än. Vi köper och väntar gärna cirka två år på att njuta den unga versionen och minst åtta år på den mogna.
2011 AA Badenhorst Family Red - det går sällan att dölja sydafrikanskt ursprung. Doften är varm och rätt komplex med båda gröna och brända toner. Smaken givande, med rejäla tanniner som är något torra och kantiga. Det här är den nygamla stilen från Sydafrika - mer av naturlig vinmakning och mycket mindre av rostad ek. Vinner på luftning och blir utan tvekan godare, men träffar ändå inte rätt nog för att vi ska vilja köpa. Retro-etiketten och vaxtoppen är kul, men Eben Sadie, Sequillo och The Observatory är fortfarande det roligaste vi druckit/provat från Swartland.
Sista fem:
SvaraRadera2011 Quinta do Vallado - ung fruktig doft med friska mörka bär, friska örter, lakrits och vanilj. Omedelbart sympatisk smak med saftiga mörka bär, mogna tanniner och infattad kryddig ek. Faten tar inte över. Inte dumt alls, kan säkert uppskattas av många oavsett kunskapsnivå.
2007 Radici Taurasi Riserva - som vanligt sköna traditionella doningar, i en varm och fruktmogen årgång. Finns mycket gott att hitta här - botti-toner, parfymer, kryddor, köttsafter, tobak, läder, tjära. Rejält tuff tanninstruktur som först ger intryck av att behöva tid, men efter några timmars luftning har den faktiskt mjuknat tillräckligt för att drickupplevelsen ska bli riktigt skön redan nu. Gillar stilen. Mycket vin för 300 kr.
2010 Ojai White Hawk Syrah - redan komplex och fint balanserad, med läcker frukt, mjuka drickvänliga tanniner och en pepprig men inte eldig finish. Flera snäpp bättre än den pinot noir vi provade innan. Riktigt god syrah, men vi fick inte tillräckligt med tid tillsammans.
2012 Glaetzer Amon-Ra - trodde nog att detta skulle bli too much, men det funkar på sitt sätt. Doften är fortfarande rätt primär, med både friska skogsbär och drottningsylt, eucalyptus, lagerblad och mint, rostade fat och en del choklad. Smaken frisk och tätt fruktig, balanserad trots 15%, bra tryck och kryddig längd. Den troligtvis tillagda citrussyran sitter bra i helheten, men fräser till och spretar lite i slutet.
2011 Vieux Telegraphe - doften är väldigt typisk för ursprunget, med orientalisk kryddlåda, varm ljus frukt, sälta och torkat sjögräs. Elegant byggt med fina greppiga tanniner, mineralsälta och bra längd. Problemen är möjligtvis att tanninerna känns aningen torra, syran kunde varit högre, och att alkoholen tyvärr slår igenom i slutet, särskilt när temperaturen stiger. Därför pass på den här årgången.
Oj, vilken högerkrok på Huet Sec :-) De ligger lite illa till, vet att både Herr Budd och Kissack har haft liknande uppfattningar, och Huet var ju rent allmänt ute och cyklade då de gick i klinch med Kissack och inte lät honom prova deras viner. Illa.
SvaraRaderaNär det gäller 11:an så har jag tyckt, och tycker fortfarande, att den är riktigt bra, men jag kanske har en dragning åt tulpanvatten som jag inte har noterat tidigare:-) Måste nog dra korken ur en snart igen för att kalibrera. Tack för sedvanlig bra genomgång, blir lite sugen på nektar från Franken, det var länge sedan nu..
Hej!
SvaraRaderaJag skippade Le Mont Sec men plockade istället 3 st vardera av 2008 Le Haut-Lieu Demi-Sec respektive 2007 Le Mont Demi-Sec. Någon som har erfarenhet av dessa två?
/Joachim
Herren - vi skulle verkligen vilja gilla 11 Le Mont Sec men det går tyvärr inte. Vi har ändå druckit en flaska hemma och prövat...
SvaraRaderaJoachim - de där två borde vara jättebra. Har dock bara provat torra från nämnda årgångar... vi får kolla närmare på dem....
SvaraRaderaFV
Jag köpte ett halvdussin 2009 Vouvray Moelleux Le Mont genom ATOMWINE förra året och detta vin var sagolikt gott i min mun. Du tycktes inte ogilla det heller! :-)
Har checkat av ATOMWINE lite nu och då för att se om något intressant från Huet skulle dyka upp men nämnda producent listas inte ens där längre.
/Joachim
Joachim - sant, vi gillade verkligen 09 Moelleux Le Mont. Underbar frukt, fin halvsöt balans.
SvaraRaderaKanske fråga Tom varför han inte listar Huet längre?
Livet är för kort för att dricka vin man inte kommer överens med, man skall inte behöva kämpa :-)
SvaraRaderaMed smaklökar präglade av FV råd och inspiration så undrar jag varför det diffar så markant i uppfattning här, blir lite nyfiken. Om våra vägar korsas framöver så skall jag ta med en av de flaskor jag köpte på plats för nu dryga året sedan i Jan 2013. Bara för att synka och utesluta ev. konstigheter.
Joachim - lite om Le Mont demi 2007 här: http://vpk2881.blogspot.se/2013/02/le-mont-demi-sec-2007-domaine-huet.html
SvaraRaderaHerren.
Kanoners!
/Joachim
Så har vi just fått nys om att Atomwine avlistat Huet:
SvaraRadera"Vi er stoppet med Huet ligesom mange af vore seriøse kolleger rundt omkring. Mere kan jeg ikke sige".
Mer om Hwang-dynastins PR-haveri:
thewinedoctor.com/blog/2014/02/banned-from-tasting-2013-domaine-huet/
Alltså, varför gör alla producenter vi gillar bort sig?
SvaraRaderaBressan... Montevertine... Huet. Vilken står näst på kö?
pommery;)
SvaraRaderaMontevertine? Priset?
SvaraRadera/Joachim
@Joachim; Montevertines ägare amanetti har, ungefär som Bressan, spytt en massa rasistisk goja på sin Facebook.
SvaraRaderaFantastiskt tragiskt. Svårt att förstå att skaparna av sådana viner med så stor inneboende tycks ha så svartbruna själar. Kolla t ex dobianchi.com
Huet, tiorna är ju sjukt bra, hur fan kan Hwang sumpa bort det och sedan bära sig åt som tjuriga barnungar?
Juliusspital levererar igen alltså, men hur fasen förvarar man flaskorna?
"Inneboende skönhet" skulle det stå.
SvaraRaderaOch Manetti ...
Henrik
SvaraRaderaJuliuspital har väl skruvkork?
I så fall ska den inte ligga ner.
JSilfver
SvaraRaderaHenrik
Det ante mig att det skulle röra sig om samma sak som med Bressan bara det att jag inte hört/läst om detta. Ja, det var ju jävligt synd. Minst sagt.
/Joachim
Ps. Har handlat en hel del från senaste släppet men tvingas till slut inse att jag nog bör komplettera med några Julius...
@JSilvfer: Att flaskorna ska stå gör det inte lättare, i alla fall inte när man behöver ha dem i en vinkyl. Å andra sidan, man kanske inte behöver förvara dem så länge ...
SvaraRaderaInte alls egentligen.
SvaraRaderaVi nöp en i helgen och den satt fint.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera