tisdag, mars 11, 2014

Blaufränkisch Battle


Det borde drickas mer blaufränkisch här i Sverige, den saken är klar. Inte minst efter de senaste tidens intensivträning och gårdagskvällens sammandrabbning mellan de fyra mest prominenta nationerna på området. Oavsett om den kallas kékfrankos, frankovka modrá, lemberger eller blaufränkisch, så är det Centraleuropas helt egna blå druva, och sorry - i det här sammanhanget är fransoserna inte inbjudna.

Nationaliteter känns egentligen futtigt när vi talar om en sort vars historia förlorar sig i medeltidens dunkel, långt innan våra nutida landsgränser ens existerade. Ursprunget bör i alla fall sökas i Donau-bäckenet, någonstans mellan Dalmatien i söder och Små Karpaterna i norr, kanske rentav i Burgenland. Namnet lemberger antyder att den skulle härstamma från Lemberg i nuvarande slovenska delen av Steiermark. Lemberger var också vad sorten kallades i 1700-talets Pressburg och Wien. Men varför är det bara tyskarna som använder det namnet idag?

Hur som helst har blaufränkisch fått en renässans sedan 1990-talet och framåt. De aktuella tendenserna skulle vi beskriva som mer av eko/bio-metoder, försiktigare extraktion, större fat och mindre ny ek (det finns annars rätt gott om överekade österrikiska varianter). Vi valde ut tio viner från tio intressanta vinmakare. Tre österrikare, tre ungrare, tre slovaker och en württembergare. För rättvisans skulle satte vi ett pristak vid €30. Det billigaste vinet kostade faktiskt inte mer än €13. Skulle det märkas, blint? Vinlistan satte vi i stora drag efter alkoholhalten, även om det också var roligt att rada upp tre tanninrika viner från den varma årgången 2009 i andra halvlek. Det här skulle väl österrikarna ro hem lätt som en plätt?

Kombattanterna:

Hans Nittnaus - Burgenland

Toni Hartl - Burgenland

Uwe Schiefer - Burgenland

Weninger - Sopron

Horst Hummel - Villány

Takler - Szekszárd

Zsolt Sütö - Južnoslovenská

Vladimir Mrva - Stredoslovenská

Bott Frigyes - Južnoslovenská

Rainer Schnaitmann - Württemberg


1. Frisk blåviolett färg, ofiltrerat utseende. Doften är sval och blåfruktig med örter, barrskog, blåbär, lingon och kalkiga mineraltoner. Ungdomlig smak med lättare kropp, stramt byggd med markerad syra, örtigt bett och väldefinierad sval frukt åt lingon- och blåbärshållet. Aningen köttigt på nordligt syrah-vis. Friskt och läskande med vissa dolcetto-vibbar. Typiskt för druva och terroir, bra drickbarhet och som gjort till charkuterier.

2011 Anita & Hans Nittnaus Blaufränkisch Kalk und Schiefer
Jois, Leithaberg, Burgenland, Österrike

Familjen Nittnaus har en dokumenterad historia i Gols sedan 1684. Anita & Hans startade 1985. 1994 initierade de odlarföreningen Pannobile tillsammans med sex grannar. Nittnaus utvidgade till området Leithaberg 2004. Odlingarna är biodynamiskt certifierade sedan 2007.  90% av deras viner är röda. ”Kalk & Schiefer" kommer från vingårdar ovanför byn Jois, vid Leithabergs utlöpare i norra ändan av Neusiedlersee. Jordmånen är marin kalksten och glimmerskiffer/kvartsit. Druvorna handskördades i slutet av september. Spontanjäsning och femton månader i använda 500-litersfat. Buteljerat juni 2013. 13% alkohol, 5,7 g syra, 1,2 gram restsocker. Pris: €14,50.




2. Transparent, ljusare blåröd färg, ser ut som en pinot noir. Doften är sval och rödbärig med lätt volatila limtoner och grönörtiga inslag. Elegant skulle man kunna säga, men samtidigt har den tyvärr något enkelt och omoget över sig. Smaken är slank med markerat hög fruktsyra och antydan till volatilsyror. Finkalibriga små ektanniner och pinotlikt fokuserade aromer, men samtidigt en del balansproblem och en snipig grönhet som till slut blir störande ogin.

2011 Horst Hummel Spatz Kékfrankos
Nagytotfalu, Villány, Ungern

Horst Hummel är till vardags advokat i Berlin, men odlar också 7,5 hektar i Villány sedan 1998, och är sin egen vinmakare. Det sydligt belägna distriktet ligger på gränsen mellan kontinentalklimat och medelhavsklimat, och har en jordmån med kalkhaltig lössjord. Spatz är ett vingårdsläge i byn Nagytotfalu. Odlingsmetoderna är ekologiska sedan 2008. Alla Hummels viner jäser spontant utan tillsatser. Spatz mognar ett år i använda barriques från Morey-Saint-Denis (2-5 år gamla) och får en låg svaveldos vid buteljeringen. Årgång 2011 har 12,67 % alkohol, 30 g extrakt, 0,4 g restsocker och 5,7 g syra. Pris: €20.




3. Blåröd färg med transparent utseende. Doften är påtagligt kryddig med läckra rostade fattoner som orientkryddor, stearinljus, vanilj, tobak och schweizisk mjölkchoklad. En anstrykning av tysk malört noteras. Smaken startar lent och avrundat, med balanserad syra och utsökta ektanniner som beter sig rasande snyggt i munnen, helt utan ekbeska. Det hela slutar kryddigt och långt. Uppenbart mycket ek, men ändå så harmoniskt att dricka. Och det redan nu. Väldigt snyggt jobbat.

2011 Schnaitmann Simonroth Lemberger
Fellbach, Württemberg, Tyskland

Rainer Schnaitmann verkar i byn Fellbach, strax söder om Stuttgart. Släkten har odlat vin där i 600 år, men första årgången under egen etikett gjordes 1997. Simonroth kommer från tre GG-lägen: Schlossberg, Mönchberg och Goldberg. Sluttningarna är branta, upp till 65 grader. Jordmånen består av kalkrik gips-märgel med en stor andel lera. Klimatet runt Stuttgart är ganska varmt. Druvorna skördades i början av november vid 97-100 Oechsle. Avstjälkades helt, men 10% stjälkar fick gå med i jäskaren. Först fyra dagars kallmaceration vid 10 grader och sedan tio dagars jäsning på bourgogne-vis i öppna ekståndare, med remontage, pigeage och ännu en remontage. Åtta dagars eftermaceration. Mognadslagring i 80% nya franska ekfat om 300 och 500 liter, från François Frères, Taransaud, Vinet och Rousseau (dyr hobby, säger Rainer). Källaren är kall, så den malolaktiska jäsningen kom först i maj. Tre omdragningar gjordes under slutet av hösten innan buteljering i början av nästa år. 13,4% alkohol, 4,9 g syra, 1,1 gram restsocker, 60 mg/l SO2.  Pris: €20




4. Granatröd färg, transparent utseende. Ung bärig doft - röda körsbär, röda vinbär och ett par grenachehallon - med örtiga och lätt florala inslag. Eken är knappt märkbar, den diskreta kaneltonen kan också tänkas komma från stjälkarna. Avsevärd charm, med en antydan till röda vingummin, men rätt måttlig komplexitet. Elegant rödbärig smak med fullt tillgänglig frukt, balanserat frisk lingonsyra, lätta behagfulla tanniner och god längd på fruktaromerna. Kvalitetsmässigt är det kanske en bit kvar till toppen, men det är utan tvekan ett vin som fångar hjärtan tack vare sin fina harmoni och drickbarhet. Detta gillas.

2012 Bott Frigyes Frankovka Modrá
Mužla, Štúrovo, Južnoslovenská, Slovakien

Ungraren Bott Frigyes håller hus i Komárno, en gränsby nere vid Donau. Men hans frankovka modrá växer i byn Mužla, där han har en vingård om 0,7 ha på 230 m höjd.  Klimatet i det sydliga distriktet Štúrovo är varmt och torrt, med många soltimmar. Jordmånen består av kalk- och järnrik lera med högt pH.  Vinrankorna har en låg cordon-beskärning (50 cm) av äldre typ. Druvorna handskördades 25 oktober. Musten jäste spontant, och vinet mognadslagrades i använda ekfat. Buteljerades efter en lätt filtrering. 14 % alkohol, 28,5 g extrakt, 6,04 g syra, 2,5 g restsocker, 58 mg/l so2.  Pris: €13




5. Mörkt blåröd färg, transparent utseende. Doften är öppen och rejält komplex, med stort djup och mängder av intryck. Frukttonerna är rasande snygga, med inslag av blodapelsin vid sidan av mogna körsbär och sötare skogsbär. Ganska parfymerat blommig också, med hyacinter och friska örter som ger bra lyft. Ett inslag av julkryddor från faten, men ingen brett (fanns i den flaska vi nyligen drack hemma). Smaken bygger på frisk syra, god fruktkoncentration, kryddiga tanniner och stenig struktur, med mineralsälta och lite blodgrapebeska. Det hela börjar knäckande bra, men till slut saknas ändå något i själva centrum av frukten. Ett intensivt, personligt och uttrycksfullt vin av mycket hög kvalitet.

2011 Schiefer Blaufränkisch Szápary
Deutsch-Schützen, Eisenberg DAC, Burgenland, Österrike

Uwe Schiefer är sommelieren som blev vinodlare i Südburgenland 1990. Själva vineriet ligger i Welgersdorf.  Szápary är ett toppläge i grannbyn Deutsch-Schützen precis på gränsen till Ungern. Höjden är 400 m, sluttningen brant, jordmånen karg med grå skiffer, kvarts, järn och magnesium. Stockarna är 40 gamla och sköts med biodynamiska odlingsmetoder. Druvorna skördades 20 oktober, uttaget var 25 hl/ha. Musten jäste spontant  i öppna ekståndare utan temperaturkontroll. Passiv vinmakning. Mognadslagring under 22 månader i 500- och 2000-liters andraårsfat av österrikisk, fransk och slavonsk ek. 13,6 % alkohol, 5,7 g syra, 55 mg/l so2. Pris: €30.




6. Ett mörkare blårött utseende. Doften bjuder på mörk frukt och avstämd ny ek. Mörka körsbär med inslag av skogsbär, friska örter, mörk choklad och rostad ek, lite bastubänk, lite vanilj. Frukten är klart god och tilltalande, likaså ekbehandlingen som kommer med en del bordeaux-vibbar. I munnen erbjuds balanserad syra på medelnivå, en viss rondör av ekfaten, mogna tanniner och fortsatta likheter med bordeaux såväl i struktur som textur. En del valrhona, men ingen störande ekbeska. Tillängligt och drickfärdigt vin, avrundat och innehållsrikt, med minst fem års potentional för framtida utveckling. Egentligen väl ekigt för oss, och behöver idealiskt sett mat att jobba med, men hög kvalitet och skicklig vinmakning.

2009 Mrva & Stanko Frankovka Modrá Winemaker’s Cut
Čebovce, Stredoslovenská, Slovakien

Firman startade 1997, men det moderna vineriet i utkanten av staden Trnava togs i bruk först 2004.  Vinmakaren Vladimir Mrva jobbar enbart med inköpt frukt, och kammade hem titeln "Winemaker of the Year" i Slovakien 2013. De bästa vinerna får signaturen "Winemaker’s Cut" och en särskild etikett i vitt och silver. Mrva fokuserar på terroir, och ursprunget är alltid noga angivet på etiketterna, ned till bynivå. Här kommer druvorna från en odlare i byn Čebovce i centrala Slovakien. Jordmånen där är utpräglat vulkanisk, och klimatet relativt varmt. Druvorna skördades 15 oktober med ett uttag om 45 hl/ha. Jäsningen startades med utvald jäst. Macerationen varade 14 dagar.  Vinet mognade sedan under ett år i en kombination av nya och använda franska barriques (70%) från tunnbindarna Radoux och Vicard, samt 30 hl botti från italienska Garbelotto (30%).  Vinet fick en lätt filtrering innan flaskning. 12640 buteljer totalt. 13,5% alkohol, 24,5 g extrakt, 5,4 g syra, 58 mg/l so2. Pris: €20.



7. Mörkare blåröd färg. Rätt djup och örtig doft (lite tysk spätburgunder-malört) med mörka körsbär, bläck, kalksten, mörk choklad, ekfat och charkiga, lätt animala syrah-vibbar. Rätt stramt beteende i munnen med stor osöt frukt, tuffa tanniner, örtig kärvhet, lingonsyra, ekbeska och mineralsälta. Intensivt och långt, men alldeles för ungt idag. Ett utpräglat lagringsvin: tanniner och kärvhet kommer att lugna ned sig med tiden. Idag krävs det kött, salt och fett på tallriken.

2009 Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg 
Purbach, Leithaberg DAC, Burgenland, Österrike

Rosenberg är ett bergsläge på 250 m höjd ovanför Purbach, vid Leithabergs sydsluttningar i nordvästra delen av Neusiedlersee. Toni Hartl har ekologisk certifiering och arbetar med biodynamiska metoder.  Musten fick 22 dagars maceration. Ingen pumpning - omdragning  med gravitation. 21 månaders lagring i 600- och 800-litersfat. Buteljerat september 2011. 13,8 % alkohol, 5,7 gram syra, 1,5 gram restsocker.  Pris: €20


8. Mörkt blåröd färg, nästan opak. Doften är relativt knuten, men har koncentrerad mörk frukt och lätt volatila fat. Mörka körsbär, bläck, svartpeppar, mineral, mörk choklad, vanilj, örter. Här finns ett stort doftdjup som väntar på att komma loss. Smaken är helt osöt, kassaskåpstät och rik på extrakt, med seriöst välbyggd struktur och stoppning nog för en lång framtid. Det är bra grepp i den mineraliska avslutningen, med tanniner som upplevs smått ekbeska idag. Liksom föregående vin ett uppenbart lagringsprojekt som kräver stadigt matsällskap om man alls ska närma sig det idag. Ganska likt Rosenberg, men ännu ett snäpp bättre när det gäller kvaliteten på tanniner, syror och frukt.

2009 Weninger Spérn Steiner Kékfrankos
Balf, Sopron, Ungern

Familjen Weninger är specialiserade på blaufränkisch i Burgenland. Sedan 1997 har de också 22 hektar i Sopron.  Det modernistiska vineriet i byn Balf byggdes 2004. Vingården Steiner (10 ha) har brukats åtminstone sedan 1600-talet, ägdes förr av kyrkan och anses vara den bästa marken i området. Jorden är brun och stenig med vittrad ljus gnejs och glimmerskiffer, men utan kalk. Stockarna planterades på 1960-talet. Odlingsmetoderna är certifierat ekologiska och biodynamiska sedan 2006. Klimatet i Sopron är ”pannoniskt”, och årgång 2009 var varm. Druvorna handskördades 14 oktober.  Skördeuttaget var 21 hl/ha. Musten jäste spontant i rostfritt stål, och fick tre veckors maceration. Ingen pumpning, all omdragning via gravitation. Spontan malolaktisk jäsning.  Två års lagring  i använda 500-liters fat av fransk, österrikisk och ungersk ek. 1600 flaskor buteljerades i mars 2012, utan klarning eller filtrering. 13,5 % alkohol, 33 g extrakt,  6,1 g syra, 0,4 g restsocker, 35 mg/l so2. Pris: €22




9. Mörkröd färg. En frikostigt fruktig doft med lite sötma, kryddig rostad ek, smått smöriga toner och vanilj. Även smaken bjuder generöst mogen frukt, lite sötma, rejäl kropp och mogna tanniner. Här finns en behaglig intensitet, fatvanilj och en alkoholrik, smått eldig  finish som bjuder upp till fest snarare än till vinprovning med anteckningsblock. Gott och rejält vin, öppet och tillgängligt. Nästan lite spanskt i sin sötma och generösa ekbehandling. Kanske en smula omodernt i stilen om man ska vara kritisk? Men gott, som sagt.

2009 Takler Kékfrankos Reserve 
Szekszárd, Ungern

Från området strax norr om Villány - Szekszárd. Egendomen producerar runt en halv miljon flaskor årligen. Ferenc Takler – Winemaker of the Year i Ungern 2004 – driver vineriet med sina två söner,  András och Ferenc Jr.  Utöver sina egna odlingar så köper de in druvor från kontrakterade odlare. Intressant är att man inte betalar per kg levererade druvor utan istället baserat på areal, då man vill uppmuntra lägre skördeuttag. De senaste åren har man omplanterat närmre hälften av sina lägen, och satsat på nya källare. Reserve är Kékfrankos från de äldre stockarna, som är cirka 30 år gamla. Jordmånen är djup, kalkhaltig sandblandad lössjord. Vinet fick fjorton månaders mognadslagring i nya ungerska 500-litersfat. 14 % alkohol.  Pris: €15




10. Granatrött utseende, relativt ljus färg med fin densitet. Doften är utåtriktad, vidöppen rentav, med söta röda körsbär och hallon som drar åt det syltiga hållet, utan att tippa över. I kombination med sötlakrits och salmiak påminner det en del om aromerna i fin rödfruktig grenache. På toppen svävar blommiga toner, som av lavendel och andra vilda örter. Från de ungerska faten märks inte mycket mer än någon ton av senapsfrön. En ren kalasdoft med sitt överdåd av mogen frukt. I munnen är smekningar det första vi tänker på. Tanninerna är makalöst silkiga, nästan overkligt lena, och den friska fruktsyran helt infattad i behagfullt mogen frukt. Det finns massor av smak här, men inget bråk. I slutet kommer mineralsältan och en skön liten värme utan bränna. Harmoni och balans. Lustfylld kick. Bästa vinet, utan tvekan.

2012 Strekov 1075 Frankovka Modrá Terroir 
Strekov, Južnoslovenská, Slovakien

Strekov ligger i södra Slovakien, där klimatet är varmt och befolkningen mestadels ungersk. Appellationen anses vara en av landets bästa för röda viner. Jordmånen består av en kalk- och järnrik lera med högt pH. Ungraren Zsolt Sütö har en stark vision om autentiska druvsorter och metoder. Han är också Slovakiens enda medlem av den italienska odlarföreningen Vinnatur. Hans 10 ha vinmark ger 30 000 flaskor om året. Sedan 2005 låter han alla sina viner spontanjäsa, och odlingsmetoderna är ekologiska sedan 2009. Druvorna till detta vin handskördades vid 107 (!) Oechsle. Musten jäste utan temperaturkontroll eller tillsatser i öppna kar av plast och rostfritt. Vinet fick elva månaders lagring i använda ungerska ekfat, och buteljerades i oktober 2013 utan klarning eller filtrering. 1333 flaskor gjorda. 14,6 % alkohol, 27,4 g extrakt, 5,5 g syra, 78 mg/l so2. Pris: €22.




Och här har vi Stockholms-juryns resultat:


2011 Hummel Spatz Kékfrankos  Ungern  = 0 röster

2011 Schnaitmann Simonroth Lemberger  Tyskland  = 22 röster

2012 Bott Frigyes Frankovka Modrá  Slovakien  =  11 röster

2011 Schiefer Blaufränkisch Szápary  Österrike  = 9 röster

2009 Mrva & Stanko Frankovka Modrá  Slovakien  = 9 röster

2009 Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg  Österrike  = 11 röster


2009 Takler Kékfrankos Reserve  Ungern  = 16 röster

2012 Strekov 1075 Frankovka Modrá Terroir  Slovakien  = 14 röster


Intressant att de var de två mest uppenbart ekade vinerna som vann omröstningen. Det är ett ganska vanligt utfall på provningar med större grupper. Men så visade också Rainer Schnaitmann grymma skills med sina nya småfrallor. Man kan sedan roa sig med att summera rösterna och se vilket land som vann. Överraskande eller hur?

De tre bästa vinerna tycker vi var:




Som synes var den kvalitetsmässiga nivån generellt hög, utan några direkta stolpskott. Ja, det skulle vara Horst Hummels snipiga 2011 Spatz då... men som bonus öppnade vi hans nollnia av samma vin i slutet av provningen. Det visade sig vara en mycket bättre och mer druvmogen årgång, som lätt hade nosat på en plats nära toppen.


ps. titelbilden fick vi av Uwe Schiefer. Blaufränkisch från gamla stockar får små druvor och luftiga klasar.

pps. mer om den blå sorten kan läsas här och här, samt förstås i Slovakien-rapporterna från i höstas.

12 kommentarer:

  1. Hej FV - virkelig flot post! Meget lærerigt og interessant, tak!
    VH Niels

    SvaraRadera
  2. Ambitiöst och så klart kul läsning. Själv blir jag inte, varken efter generöst prövande, eller efter denna läsning, riktigt klok på Blaufränkischdruvans DNA och innersta karaktäristika. För mig fortfarande lite av en kameleont. Har ni blivit klokare?

    SvaraRadera
  3. Niels - tack! Och hur har ni det med blaufränkisch i DK? Österreich och Ved Stranden. Några fler ställen att leta på?

    Anonym - intressant fråga, det är väl ungefär den funderingen som skramlat runt i huvudet sedan provningen.

    Blaufränkisch brukar ju ibland kallas "Centraleuropas pinot noir", men det ligger nog närmast till hands att jämföra med syrah. Det var också det svar vi fick av provarna i måndags på en rak fråga.

    Om vi ska prata DNA... så redovisar Jancis Robinson i Wine Grapes att den ena föräldern är europeiska "urdruvan" weisser heunisch/gouais blanc - mamma till en hel klase andra druvsorter som riesling, chardonnay, med flera. Den andra föräldern är fortfarande okänd. Det har tidigare spekulerats om blauer silvaner, men det verkar inte stämma.

    jancisrobinson.com/articles/a200902261.html

    Den markerade syran är ett genomgående kännetecken. Ibland kan syran upplevas spetsig och spretig. Tanninerna har ibland ett småkärvt och lite bittert grepp, och en viss kryddighet finns oftast, men inte alltid. Fruktaromerna kan gå från blåbärsblå till körsbärsröda, beroende på druvmognad. Precis som riesling och pinot noir verkar blaufränkisch vara transparent för terroir, alltså kan uttrycken variera rätt mycket beroende på växtplats. Den har en lång växtsäsong och mognar sent, så varma växtplatser och årgångar (2009, 2012) är uppenbart gynnsamma.

    Det vin vi höll som allra bäst har en osedvanligt hög druvmognad och mustvikt. Doft och smak med söta klarröda körsbär, sötlakrits och sanslöst lena tanniner avviker på så sätt lite från det mer typiskt "blå" och smått kärva.

    Slovakerna är duktiga på att göra saftiga varianter, inte lika tannintuffa som österrikarnas. Roland Velich är nog annars den österrikare vi blivit mest imponerade av. 2011 Moric Reserve är fantastisk!

    SvaraRadera
  4. Vinuniversitet & Masterclass for vinnysgerrige. Flere af den slags posts!

    SvaraRadera
  5. Carlo - ständigt vinnyfiken! Skål på det ;)

    Förresten... sa vi att man nästan alltid hittar en skogsnära örtflora i blaufränkisch? Och inte sällan svartpeppar, som i syrah?

    En lustig detalj är att kroaterna använt synonymen Borgonja, rumänerna Burgund Maré, och bulgarerna Gamé. Så de måste ju ha trott att det var något slags pinot eller gamay de hade i vingårdarna?

    SvaraRadera
  6. I början af syttitalet besökte jag en Bardolino-producent som hadde et fat med teksten "Borgogna" skrivit med kridt på sidan. Jag frågade om det var pinot nero. "nej, det är något annan druva vi har i marken." Jag kendte intet til franconia, även tänker nu at kanske var det, han kallde for Borgogna. I Friuli börjar man at se franconia på planteskolerna och i anbefalingerne från den östrigska lantbrukministeriet omkr 1891,(dengång var Friuli en del af Østrig-Ungarn): "Baufränkish eller Franconia Turchino" gir goda resultater i jernholdig jord som i Carso och Collio." Importen af franconia blu eller franconia rurchino var en del af rekonstruktion af vinmarkerna efter fylloxera.

    SvaraRadera
  7. Intressant! Ja, om kroaterna har haft synonymen borgonja så har nog slovener och friulier använt den också.

    Tydligen introducerades den inte bara till Italien efter phylloxeran 1875-1900 utan även till Frankrike (!) under namnet Limberger Noir. Mestadels i Auvergne/Centralmassivet, så obskyrt värre. Lär väl knappast finnas rester kvar där?

    Det odlas 130 ha franconia blu i Italien, varav 35 i Bergamo och 50 lär finnas hos Azienda Blason i Gorizia). De enda viner vi hittar på nätet är dessa:

    Blason Casa in Bruma Franconia

    Podere Cavaga Ol Giopì Franconia

    Vini Casella Franconia delle Venezie

    Pravis Destrani Franconia Vigneti delle Dolomiti

    Cantina di Cormons Franconia Blu Aris

    Alla verkar i stort sett omöjliga att få tag på utom sistnämnda som Carlo säljer för 85 muk.

    SvaraRadera
  8. De klokaste orden som hittills yttrats om druvsorten blaufränkisch kan finnas i den här intervjun:

    http://www.moric.at/Ich_will_Originale_schaffen.pdf

    SvaraRadera
  9. By the way... om man vill träffa den färgstarke Zsolt Sütö och prova 10 sköna viner från hans Strekov 1075 - fler årgångar av blaufränkisch, sankt laurent, welschriesling on the skins - så kommer han hit till Stockholm 7 april. Provningen kostar 350 spänn. Anmälan här:

    munskankarna.stockholm@gmail.com

    SvaraRadera
  10. Varför kallar bara tyskarna druvan för Lemberger? Eftersom det inte finns någon officiell förklaring så gissar jag att

    1) de vill behålla det ursprungliga namnet och ser ingen anledning att byta namn, eftersom

    2) risken är minimal att namnet skall förväxlas eller ens associeras med Limburger-ost för en tysktalande.

    SvaraRadera
  11. Bichel.dk importerer Kollwentz, oestrigsk-vinimport.dk Igler, Heinrich, Leitner mfl., vinothek-marquart.dk har Schieblhofer, Wohlmuth mfl. Men jeg har ikke smagt nogen dem. Osterreich=Ved Stranden (medejer).

    Gut Oggaus Joschuari er den bedste BF jeg har smagt - den må du tjekke, hvis du ikke allerede kender!

    VH Niels

    SvaraRadera
  12. Anonym - det här måste undersökas... frågan bör gå vidare till några vinmakare. Det där med limburger stämmer i alla fall för amerikanerna i Washington som gick för namnet Blue Franc istället...

    Tack, Niels! Vi har inte provat något vin från Gut Oggau - det står högt på listan, nu marked with a bullet!

    Ett par handlartips:

    Uwe Schiefer samt en massa annat gott från Österrike: weinshop24.at

    Weninger och Takler: weinkomplott.de

    Toni Hartl: derweinweber.de

    De aktuella slovakerna finns bara hos slovakiska handlare och på några håll i Tjeckien och Ungern. Annars direkt från producenterna.

    Ni kör väl Wine-Searcher Pro?


    SvaraRadera