Har ni det här vinet på lut någonstans? I så fall är det bara att gräva fram en butelj och kassera in utdelningen på 245 systembolags-investerade slantar. För fyra år sedan upplevdes det lite tajt och knutet, med en nästan uppseendeväckande syra i en så pass varm årgång. Vi satte väckarklockan på 2014 och glömde sedan bort flaskorna.
Efter en snabb vända i karaffen öppnar doften på vid gavel och tar emot oss med famnen full av intryck. Här finns väldigt mycket av det som gör Châteauneuf-du-Pape så intressant, inte minst en knivskarpt definierad typicitet och mineralkaraktär. Själva frukten handlar inte oväntat om hallon och jordgubbar, om fikon och en skvätt kirschwasser.
Det fortsätter helt enligt planen med orientkryddor - ja rentav grillad kyckling - samt stensöta och torkat sjögräs, salta rullstenar, och Herbes de Provence som på en välförsedd lördagsmarknad i Vaucluse. Extremt aptitretande doft måste vi säga - det här vill man helst inte vänta någon längre stund på att få smaka. Ska löftena infrias i munnen?
2007 Bosquet des Papes Tradition är inte den fylligaste nollsjuan, vilket vi tackar för. Den har fått en elegant frilagd struktur, där de saftigt höga syrorna påminner om tranbär och apelsiner medan tanninerna griper tag och smeker medhårs på samma gång. Det poppar upp små sensationer av mjölkchoklad, samtidigt som efterklangens mineralsälta är nästan skrattretande påtaglig. Till slut är det mest den fina balansen och drickbarheten vi tänker på.
Nollsjuorna från södra Rhône fick snabbt ett rykte som hedonististens morgondröm, men ganska snart började det yppas tvivel om framtidsutsikterna - något som på senare tid eskalerat till rena dissar av inte så få viner. I det här fallet finns det hur som helst varken skäl till oro eller besvikelse. Tvärtom dricks vinet strålande bra - till en helstekt lammsadel med ugnsrostade grönsaker, men i lika hög grad på egen hand - och det ser ut att kunna utvecklas positivt i kanske fem år till under svala förhållanden.
Dracks faktiskt förra helgen, inte minst våra gäster gillade. Håller helt med om era intryck, fast i ärlighetens namn har det här vinet varit öppet och gott hela tiden. Dags kolla in 05 snart igen tror jag, tveksamt om det är så mycket att vänta på.
SvaraRaderaSå du tyckte inte att den var tajt när den kom?
SvaraRaderaDoften upplevde vi som mycket mer uttrycksfull idag och det behövdes heller ingen tid i karaffen som i början. Syran känns bättre integrerad. Mineraliten tydligare utmejslad.
Sant, nollfemman är framme, och frågan är om den inte nådde sin topp - åtminstone för oss - sommaren 2012?
vinare.blogspot.se/2012/06/sodra-rhone-2005-sang-des-cailloux-vs.html
Jo, jag ser ju att jag skrev det så det var nog så ;)
SvaraRaderaMen vi har druckit vinet i mars 2011 och augusti 2013 före förra helgen, och det har bara varit att tuta och köra, inga konstigheter. Om möjligt dock mer kirsch nu, när man återvänder till nollsjuorna nu är det påfallande vilken jäkla frukt de har, med lite mörka drag. Lär väl bli fikon galore på sikt av allihop...
Apropå 05 - det har ju kommit lite äldre årgångar av Bosquet tradition i släppen senaste åren. Den här cuvéen behöver kanske inte så mycket mer tid än så här. Vad skall bli bättre? Har två nollfemmor kvar, nog inget att spara på...
SvaraRaderaNej, 05 Tradition har nog inte så mycket mer att ge, det är bara att dricka nu och glädjas åt den silkeslena texturen. Med facit i hand borde vi kanske ha nypt fler tidigare. Slutsatsen är väl att 05 Gloire de Mon Grand Pére också bör drickas nu?
SvaraRaderaDen här 07 Tradition känns däremot både ungdomligt spänstig och rik på frukt, så nog ingen fara på taket på flera år än. Fem år till?
Vad tror ni om Chante le Merle '07 då? Är det dags att hugga in på dem också?
SvaraRaderaGloire 05 tyckte jag var där man vill att den ska vara i höstas, inte mycket att vänta på.
SvaraRaderaDen här har jag färre på lut av än man skulle kunna tro, då jag likt Franko, inte riktigt sett någon anledning att hålla tassarna borta. Lär gå en till snart.
Chante le Merle, ja ... Det är 10 000-kronorsfrågan det, när man ska våga ge sig på den. Jag har haft plan på i höst/vinter och håller nog fast vid det.