Emil hos Emil

Det här är Emil. En del känner säkert igen honom som ena halvan av Vin & Natur, vinimporten som han driver tillsammans med sin kompis Ulf. Emil säger att det som driver honom är att få resa till moderlandet och lära känna odlare i den nya vågen av småhantverkare och idealister (en väldigt fransk företeelse när man tänker på saken). Han ville lägga de teoretiska kunskaperna bakom sig och börja om från början genom att lära vin i praktiken. 

Vi blir ofta glada åt de här vinerna. Det är uppfriskande med saker som går på tvärs med konventioner och prestige. Det finns fortfarande dofter och smaker som kan träffa en luttrad provare snett bakifrån, det enda som egentligen krävs är ett öppet sinne. Och så drickbarheten. Två vintyper som är rätt unika för den naturistiska rörelsen - och dessutom väldigt spelbara - är blekfärgade röda (tänk smakrikare varianter av poulsard) och vita med syrepåverkan (föreställ er fruktigare versioner av traditionella vita från Jura). Vi ska titta närmare på ett par exempel.

Le Casot de Mailloles, en vingård med spektakulär utsikt över havet i Banyuls, sägs vara till salu. Alain Castex och Ghislaine Magnier ska tydligen dra sig tillbaks efter nästan tjugo år av hårt arbete. Väldigt synd med tanke på hur goda viner de gör, även om det inte finns mer än femtusen flaskor att dela på varje år. Det vi dricker är deras nyjästa "rosé" Canta Mañana (VdF 2013) som med sin orangeröda uppsyn påminner om en poulsard från en varmare årgång. En liten andel muscat bidrar med typisk aromatik, saftiga apelsiner och kryddor. Det här är ruggigt gott, och svårartat drickbart. Smyger in och tar självklar plats bland knepiga asiatiska matspelare som soyasälta, umami, chilihetta, vinäger och sötma.

Andra glaset har en varmgult utseende, likt frostad mässing. Som namnet L'O2 Fruits (Vin de France 2010) antyder lyckas La Coulée d'Ambrosia med konststycket att förena sherry-oxidativa eller snarare florjästiga drag med en mogen och aprikosig frukt. Den som försöker sig på att gissa druva och ursprung famlar efter halmstrån här. Själva vinifikationsmetoden påminner om traditionell savagnin från Jura även om frukten upplevs friskare och betydligt rikare. Vi stannar ändå i Jura i brist på bättre teorier. Men det vi har i glaset är faktiskt en chenin blanc från Anjou. En lyckliggörande historia som trots sin rikedom slutar torrt och lite salmiaksalt.

Sedan drack vi mer vin. Och åt lite mer.

De bägge emilarna (Bromée och Arvidson) har precis lagt sista handen vid en gemensam vinbok som ges ut av Natur & Kultur i vår. Om man - som vi - håller Kermit Lynchs "Adventures on the Wine Route" som den mest inspirerande bok som någonsin skrivits om vin, så bör det vara en högtidsstund som väntar, åtminstone att döma av de två kapitel vi har fått smygläsa.