Intressanta shoot-outs hela vägen, ja, utom möjligen Sydafrika-Argentina då. #jagharingafördomar Kan man få facit? Jag gissar så länge. Künstler-Wachau, 1-0 Tyskland, om inte gröngodiset är för grönt ... Felsina-Ser Lapo, 1-0 Felsina, eller? I alla fall om Ser Lapo är så påverkad som man kan misstänka av 50% nya småfrallor. Volnay-Neudorf, vågar man gissa på att Neudorf tar en oväntad bortaseger, i alla fall i dag medan Volnay kräver revansch om 5-10? Är Vieux Donjon också 2010 så tror jag att Vieux Donjon tar en knapp seger över la Nerthe. I trekampen chansar jag vilt och tror på Wynns som segrare.
Petter - det är inte första gången vi blir positivt träffade av Achaval-Ferrer! 2011 Quimera hade en härlig blåfruktig fräschör och sopade banan med den redan ganska utvecklade sydafrikanen, som hade en liknande druvsammansättning men drogs ned av - i förklenande mening - ursprungstypiska egenskaper ;)
Henrik - dina teorier stämmer nästan på pricken. 2012 Stielweg var toppen, inget gröngodis. 1998 Kellerberg jättefin på nosen - honung, kanderad gul citrus, petroleum och kåda - men bitter och rätt trött i frukten. Vi drack Felsinas 2010 CC till hembakt pizza nu ikväll och det var förstås riktigt lyckat. 2010 Ser Lapo upplevdes däremot svårartat ekig och ger inte mersmak.
Neudorf lovade gott på nosen men hade en bittert extraherad avslutning som drog ner betyget. Camille Girouds Volnay känns väl sandelträig och fatkryddad för tillfället men kommer nog runt inom fem år. Vieux Donjon var 2011, aningen brettig och mest i vår smak av det paret.
2010 John Riddock presterade inte oväntat bäst i sistatrion - riktigt friskt och blåfruktigt gott, lite som Achaval-Ferrer - men pomerolen från 2005 hade samtidigt en elegant och klassisk drickbarhet i slankare mellanviktklass. 2010 Artemis kan nog upplevas i fjäskigaste laget (massor av vanilj och mjölkchoklad) men är onekligen välbalanserat och behagligt i munnen.
Argentina brukar ju inte vara er cup of tea, men vad tyckte ni om Achaval-Ferrern Quimera?
SvaraRaderaIntressanta shoot-outs hela vägen, ja, utom möjligen Sydafrika-Argentina då. #jagharingafördomar
SvaraRaderaKan man få facit?
Jag gissar så länge. Künstler-Wachau, 1-0 Tyskland, om inte gröngodiset är för grönt ...
Felsina-Ser Lapo, 1-0 Felsina, eller? I alla fall om Ser Lapo är så påverkad som man kan misstänka av 50% nya småfrallor.
Volnay-Neudorf, vågar man gissa på att Neudorf tar en oväntad bortaseger, i alla fall i dag medan Volnay kräver revansch om 5-10?
Är Vieux Donjon också 2010 så tror jag att Vieux Donjon tar en knapp seger över la Nerthe.
I trekampen chansar jag vilt och tror på Wynns som segrare.
Petter - det är inte första gången vi blir positivt träffade av Achaval-Ferrer! 2011 Quimera hade en härlig blåfruktig fräschör och sopade banan med den redan ganska utvecklade sydafrikanen, som hade en liknande druvsammansättning men drogs ned av - i förklenande mening - ursprungstypiska egenskaper ;)
SvaraRaderaHenrik - dina teorier stämmer nästan på pricken. 2012 Stielweg var toppen, inget gröngodis. 1998 Kellerberg jättefin på nosen - honung, kanderad gul citrus, petroleum och kåda - men bitter och rätt trött i frukten. Vi drack Felsinas 2010 CC till hembakt pizza nu ikväll och det var förstås riktigt lyckat. 2010 Ser Lapo upplevdes däremot svårartat ekig och ger inte mersmak.
Neudorf lovade gott på nosen men hade en bittert extraherad avslutning som drog ner betyget. Camille Girouds Volnay känns väl sandelträig och fatkryddad för tillfället men kommer nog runt inom fem år. Vieux Donjon var 2011, aningen brettig och mest i vår smak av det paret.
2010 John Riddock presterade inte oväntat bäst i sistatrion - riktigt friskt och blåfruktigt gott, lite som Achaval-Ferrer - men pomerolen från 2005 hade samtidigt en elegant och klassisk drickbarhet i slankare mellanviktklass. 2010 Artemis kan nog upplevas i fjäskigaste laget (massor av vanilj och mjölkchoklad) men är onekligen välbalanserat och behagligt i munnen.
Lite nuffror:
SvaraRaderahttps://www.cellartracker.com/classic/event.asp?iEvent=22647