Några tankar om Les Galichets? Dricker alldeles för lite franc från Loire (eller cab franc över huvud taget!). Det släpptes även en Etna Rosso, Norma. Har ni provat eller känner ni till?
Så här skrev Karl-Axel Svensson i sitt nyhetsbrev om de två Chablisvinerna från Billaud-Simon:
91175 Montée de Tonnerre 2010, Domaine Billaud-Simon, Chablis Premier Cru, Frankrike, 1200 fl, 249 kr, 12-16 p, -, Chablis har en mycket stark marknadsposition och ett grundmurat starkt rykte. Därför kan ett sånt här vin säljas för 249 kronor. För det lär sälja på det faktum att det är en Chablis. Men köp det inte för det saknar nästan allt som jag förknippar med den bra Chablis. Det här är en allmänt hygglig Chardonnay som kostar hälften när de kommer från södra Bourgogne..!!
SMÅPARTIER I VINKÄLLARBUTIKERNA 91176 Mont de Milieu Vieille Vigne 2010, Domaine Billaud-Simon, Chablis Premier Cru, Frankrike, T6, 1200 fl, 249 kr, 11-15 p, -, En stor besvikelse är faktiskt en underdrift! En Premier Cru från gamla stockar och som är så ogenerös och ogin och nästan grinig!! Doften är inte så dum men smaken är kort och stram och stum. Allt försvinner fort och kvar blir endast träiga aromer som hos usla Trebbianoviner och då förstår ni resten..!! Vrålchans räcker inte, det är värre än så…!!!
98 Tondonia Reserva Blanco fick tummen upp från hela Sthlm-styrelsen. Någon påpekade att den 96:a som finns i BS har mer intensitet och längd. Men som väntat finns en helklassisk och verkligt spännande karaktär, dock med en smula träighet som lär tjäna på tillbehör. Vi luftar någon timme i förväg och njuter till en comté.
10 Billaud-Simon Montée de Tonnerre hade en bra chablisig mineralkänsla på nosen och ett hyfsat innehåll, men inte det årgångstypiska klippet i syrorna. Det påstås behöva luft och tid, men vi är inte övertygade. Kolla in Droins 10 Montée de Tonnerre som just kvalat från BS "by popular demand" (224 kr).
11 Pierre Breton Bourgeuil Les Galichets smakar lite grönare än de föregående årgångarna men är ändå en härligt läskande vinbärscab att klunka i sig vid 13-14 grader. Parfymerad, aningen animalisk, småkärv och lite pepprig. Kanske inte lämpat för alla, men definitivt för oss.
11 Louis Chèze Saint-Jo måste vara årets skolboksexempel på norra rhône-syrah. Vitpeppar, viol, blå frukt, svala björnbär, kulspetsbläck, örter, lakrits - ja, faktiskt det mesta man kan önska sig i den här prisklassen. Renfruktigt och harmoniskt, behagligt i munnen, givet ackompanjemang till en mustig boeuf b. Som Jansson sa: skippa underpresterande Graillot och ta den här istället. En välkommen nyhet!
11 Janasse Terre d'Argile gick vi inte alls igång på som vi gjort i vissa tidigare årgångar. Smakprovet var i och för sig väldigt hastigt den här gången, men alkohol och sötma känns som ett problem i förhållande till själva kroppen.
11 Montirius Le Clos borde egentligen heta "Les Garrigues" med tanke på hur det doftade. Blå frukt som mer liknar syrah än grenache och massor av örter. En riktigt hög fruktsyra som maskerar alkoholen bådar gott för såväl matmöten som några års lagring.
09 Poeira, ännu ett blåfruktigt och ännu alltför ungt vin som kan tänkas bli mer intressant om några år. Douro extraherar ofta i hårdaste laget, och så även här, men vi störs inte av ekbehandlingen. Grillat kött känns påkallat.
08 Gaivosa är betydligt mer utvecklat och komplext men har också en lite oren känsla, med inslag av gummi och petrokemi. Ännu ett stadigt och väl extraherat så kallat köttvin. Douro är inte riktigt vår grej, men andra gillade.
08 Collepiano är precis som nollfemman av samma vin försett med sagrantino-tanniner av det mer skoningslösa slaget. I princip gillar vi den här karaktärsfulla besten, men det krävs feta, salta och krämiga tillbehör som tryffelrisotto och fett kött för att linda in den obönhörliga käftsmällen.
08 Piccolomini lyckas inte pricka in många rätt på vår brunello-karta. Alldeles för mycket ek för den fruktkropp som står till buds och en svårartad förlust av typicitet. En modern toscanare javisst, men inte särskilt mycket Montalcino. Leta vidare.
94 Tondonia Gran Reserva vinner - liksom sitt vita halvsyskon - hela Sthlm-styrelsens gillande med sin klassiskt komplexa och helt unika stil, som har drag av tallbarr och kåda ovanför av en full arsenal av läckra mognadstoner. Silkigt och elegant bygge med finstämda tanniner och tillräcklig frukt i behåll. De riktiga kännarna lagrar tio år till och hoppas på mer av nötter och kanderad citrus.
10 Jamet Côte-Rôtie tar ganska unisont hem priset som provningens bästa vin. Ursprungstypisk grönpeppar, fet lakrits, violer och läckert mogen björnbärsfrukt med täta ursköna tanniner och en riktigt lång efterklang. Även om vinet är rakt av förföriskt idag, blir det i vår smak lite för mycket ekvibbar och vanilj. Drick nu eller spara tio år och kassera in den fulla utdelningen.
09 Pégau är mer "brettigt" och karaktärsfullt än vissa provare tydligen klarar av. Hästtäcken, stjälkar, plåster och gasbindor är ju mumma för Pégau-älskarna, medan det för andra är defekter som gör att man helst vill skicka ut vinet på restaurang eller skriva ner det i landets störta morgontidning. Det här är redan ganska utvecklat och givande, men har en fruktsötma som vi gärna vill vänta åtskilliga år på att den integreras.
Vet faktiskt inte. Vinik visade två viner från Breton häromveckan, dock inga nya, och det var då vi först hörde nyheten att Enjoy skulle släppa Les Galichets. Troligtvis har Nik inte sålt jättemånga flaskor Breton totalt sett, så 900 flaskor av ett enda vin bör vara ett steg upp i synlighet för producenten. Men det är också bara ett enda vin som Enjoy tagit in. Kanske kan de fortsätta samsas om producenten eftersom de säljer på olika sätt?
Jag måste säga att jag inte riktigt förstår din kommentar om Piccolominis Brunello. Med sin ljusa färg, en hel del Pinot-känsla och lagring i stora slovenska fat 20-85 hl har jag svårt att förstå hur du karaktäriserar den som en modern toskanare! För mig innebär det begreppet barriquer, chokladtoner, extraktion, mörk färg, smidiga tanniner och om inte inblandning av Merlot/Cab/Syrah så åtminstone en hel del Merlot-avund. Visst, det går i och för sig att tänka sig ett vin med mindre söta bär och ännu mer påtagliga tanniner än detta. Eftersom Toskana är mer din hemmaplan än min kanske jag har missförstått vad du menar är traditionellt resp. modernt, så det vore kul att höra lite mer om du kan rekonstruera vad som det fanns för mycket resp. för lite av.
Tomas - det låter som du ser andra sidor hos Piccolominis brunello än vi gjorde. Tanninerna var väl i och för sig påtagliga nog, men vi upplevde dem inte alls som balanserade i förhållande till frukten utan framförallt rejält träiga. Även ett bottilagrat vin kan ju ha träiga tanniner av olika anledningar, exempelvis kan nyinköpta botti bidra med en hel del ek.
Enklast är kanske att säga vad det inte var. Vi fann varken den strålande aromatiken eller elegansen i smaken man vanligen hittar hos klassicister som Poggio di Sotto, Salvioni, Cerbaiona, Lisini, Costanti, Barricci, Santa Maria, och givetvis hos referenser som Biondi-Santi och Soldera.
Det är inte första gången vi har problem med Piccolomini....
Hej!
SvaraRaderaNågra tankar om Les Galichets? Dricker alldeles för lite franc från Loire (eller cab franc över huvud taget!). Det släpptes även en Etna Rosso, Norma. Har ni provat eller känner ni till?
/Oskar
Och Jamet?
SvaraRadera// En annan Oskar
Hur var Montirius? Vad skiljer denna mot den som kostar 169kr?
SvaraRadera//Johan
Chablisen? Är den så bra som det sagts?
SvaraRadera/j
/j: Chablisen, sagt av vem? Jag har sett en totalsågning av en bedömare, Karl-Axel Svensson, det är allt. /Seniorstekarn
SvaraRaderaStekarn: Munskänkarnas provningspanel hissade den.
SvaraRadera/j
Hur var den vita Tondonian? Drickbar redan nu?
SvaraRadera/Matte
Så här skrev Karl-Axel Svensson i sitt nyhetsbrev om de två Chablisvinerna från Billaud-Simon:
SvaraRadera91175 Montée de Tonnerre 2010, Domaine Billaud-Simon, Chablis Premier Cru, Frankrike, 1200 fl, 249 kr, 12-16 p, -,
Chablis har en mycket stark marknadsposition och ett grundmurat starkt rykte. Därför kan ett sånt här vin säljas för 249 kronor. För det lär sälja på det faktum att det är en Chablis. Men köp det inte för det saknar nästan allt som jag förknippar med den bra Chablis. Det här är en allmänt hygglig Chardonnay som kostar hälften när de kommer från södra Bourgogne..!!
SMÅPARTIER I VINKÄLLARBUTIKERNA
91176 Mont de Milieu Vieille Vigne 2010, Domaine Billaud-Simon, Chablis Premier Cru, Frankrike, T6, 1200 fl, 249 kr, 11-15 p, -,
En stor besvikelse är faktiskt en underdrift! En Premier Cru från gamla stockar och som är så ogenerös och ogin och nästan grinig!! Doften är inte så dum men smaken är kort och stram och stum. Allt försvinner fort och kvar blir endast träiga aromer som hos usla Trebbianoviner och då förstår ni resten..!! Vrålchans räcker inte, det är värre än så…!!!
Det var Montée de Tonnerre som fick fin kritik; "Snudd på Grand Cru".
SvaraRaderaDå blir man ju ännu mer nyfiken på ett eventuellt omdöme härifrån.
Ok, here goes:
SvaraRadera98 Tondonia Reserva Blanco fick tummen upp från hela Sthlm-styrelsen. Någon påpekade att den 96:a som finns i BS har mer intensitet och längd. Men som väntat finns en helklassisk och verkligt spännande karaktär, dock med en smula träighet som lär tjäna på tillbehör. Vi luftar någon timme i förväg och njuter till en comté.
10 Billaud-Simon Montée de Tonnerre hade en bra chablisig mineralkänsla på nosen och ett hyfsat innehåll, men inte det årgångstypiska klippet i syrorna. Det påstås behöva luft och tid, men vi är inte övertygade. Kolla in Droins 10 Montée de Tonnerre som just kvalat från BS "by popular demand" (224 kr).
11 Pierre Breton Bourgeuil Les Galichets smakar lite grönare än de föregående årgångarna men är ändå en härligt läskande vinbärscab att klunka i sig vid 13-14 grader. Parfymerad, aningen animalisk, småkärv och lite pepprig. Kanske inte lämpat för alla, men definitivt för oss.
11 Louis Chèze Saint-Jo måste vara årets skolboksexempel på norra rhône-syrah. Vitpeppar, viol, blå frukt, svala björnbär, kulspetsbläck, örter, lakrits - ja, faktiskt det mesta man kan önska sig i den här prisklassen. Renfruktigt och harmoniskt, behagligt i munnen, givet ackompanjemang till en mustig boeuf b. Som Jansson sa: skippa underpresterande Graillot och ta den här istället. En välkommen nyhet!
11 Janasse Terre d'Argile gick vi inte alls igång på som vi gjort i vissa tidigare årgångar. Smakprovet var i och för sig väldigt hastigt den här gången, men alkohol och sötma känns som ett problem i förhållande till själva kroppen.
11 Montirius Le Clos borde egentligen heta "Les Garrigues" med tanke på hur det doftade. Blå frukt som mer liknar syrah än grenache och massor av örter. En riktigt hög fruktsyra som maskerar alkoholen bådar gott för såväl matmöten som några års lagring.
09 Poeira, ännu ett blåfruktigt och ännu alltför ungt vin som kan tänkas bli mer intressant om några år. Douro extraherar ofta i hårdaste laget, och så även här, men vi störs inte av ekbehandlingen. Grillat kött känns påkallat.
08 Gaivosa är betydligt mer utvecklat och komplext men har också en lite oren känsla, med inslag av gummi och petrokemi. Ännu ett stadigt och väl extraherat så kallat köttvin. Douro är inte riktigt vår grej, men andra gillade.
08 Collepiano är precis som nollfemman av samma vin försett med sagrantino-tanniner av det mer skoningslösa slaget. I princip gillar vi den här karaktärsfulla besten, men det krävs feta, salta och krämiga tillbehör som tryffelrisotto och fett kött för att linda in den obönhörliga käftsmällen.
08 Piccolomini lyckas inte pricka in många rätt på vår brunello-karta. Alldeles för mycket ek för den fruktkropp som står till buds och en svårartad förlust av typicitet. En modern toscanare javisst, men inte särskilt mycket Montalcino. Leta vidare.
94 Tondonia Gran Reserva vinner - liksom sitt vita halvsyskon - hela Sthlm-styrelsens gillande med sin klassiskt komplexa och helt unika stil, som har drag av tallbarr och kåda ovanför av en full arsenal av läckra mognadstoner. Silkigt och elegant bygge med finstämda tanniner och tillräcklig frukt i behåll. De riktiga kännarna lagrar tio år till och hoppas på mer av nötter och kanderad citrus.
10 Jamet Côte-Rôtie tar ganska unisont hem priset som provningens bästa vin. Ursprungstypisk grönpeppar, fet lakrits, violer och läckert mogen björnbärsfrukt med täta ursköna tanniner och en riktigt lång efterklang. Även om vinet är rakt av förföriskt idag, blir det i vår smak lite för mycket ekvibbar och vanilj. Drick nu eller spara tio år och kassera in den fulla utdelningen.
09 Pégau är mer "brettigt" och karaktärsfullt än vissa provare tydligen klarar av. Hästtäcken, stjälkar, plåster och gasbindor är ju mumma för Pégau-älskarna, medan det för andra är defekter som gör att man helst vill skicka ut vinet på restaurang eller skriva ner det i landets störta morgontidning. Det här är redan ganska utvecklat och givande, men har en fruktsötma som vi gärna vill vänta åtskilliga år på att den integreras.
Droin 08 F finns fortfarande kvar i BS riktigt bra o oslagbar i prisklassen./dansken
SvaraRaderaBra att veta.
SvaraRaderaDet ska tilläggas att vi hade rätt så körigt i början men desto mer tid att sitta ner med de sista vinerna. De känns kassaskåpssäkra alla tre.
11 Louis Chèze och 11 Pierre Breton är nu dessutom avkollade på hemmaplan med väl godkänt utfall.
Nollsjuans Le Clos är rätt trevlig att klunka nu, som indikator på lagringstid.
SvaraRadera/The Wall
Tack för matig genomgång!
SvaraRaderaHar Vinik droppat Breton eller var detta nån engångsgrej?
/j
Vet faktiskt inte. Vinik visade två viner från Breton häromveckan, dock inga nya, och det var då vi först hörde nyheten att Enjoy skulle släppa Les Galichets. Troligtvis har Nik inte sålt jättemånga flaskor Breton totalt sett, så 900 flaskor av ett enda vin bör vara ett steg upp i synlighet för producenten. Men det är också bara ett enda vin som Enjoy tagit in. Kanske kan de fortsätta samsas om producenten eftersom de säljer på olika sätt?
SvaraRaderaJag måste säga att jag inte riktigt förstår din kommentar om Piccolominis Brunello. Med sin ljusa färg, en hel del Pinot-känsla och lagring i stora slovenska fat 20-85 hl har jag svårt att förstå hur du karaktäriserar den som en modern toskanare! För mig innebär det begreppet barriquer, chokladtoner, extraktion, mörk färg, smidiga tanniner och om inte inblandning av Merlot/Cab/Syrah så åtminstone en hel del Merlot-avund. Visst, det går i och för sig att tänka sig ett vin med mindre söta bär och ännu mer påtagliga tanniner än detta. Eftersom Toskana är mer din hemmaplan än min kanske jag har missförstått vad du menar är traditionellt resp. modernt, så det vore kul att höra lite mer om du kan rekonstruera vad som det fanns för mycket resp. för lite av.
SvaraRaderaHär måste vi tillägga att Vintomas publicerat en grundlig genomgång av den här provningen på sin blogg:
SvaraRaderahttp://vintomas.wordpress.com/2013/09/10/septembernyheter-med-munskankarna-inklusive-en-del-rhone/
Tomas - det låter som du ser andra sidor hos Piccolominis brunello än vi gjorde. Tanninerna var väl i och för sig påtagliga nog, men vi upplevde dem inte alls som balanserade i förhållande till frukten utan framförallt rejält träiga. Även ett bottilagrat vin kan ju ha träiga tanniner av olika anledningar, exempelvis kan nyinköpta botti bidra med en hel del ek.
Enklast är kanske att säga vad det inte var. Vi fann varken den strålande aromatiken eller elegansen i smaken man vanligen hittar hos klassicister som Poggio di Sotto, Salvioni, Cerbaiona, Lisini, Costanti, Barricci, Santa Maria, och givetvis hos referenser som Biondi-Santi och Soldera.
Det är inte första gången vi har problem med Piccolomini....
http://vinare.blogspot.se/2011/08/blindbock-12-augusti.html
94 Tondonia Gran Reserva korkade jag upp för en vecka sedan men den verkade vara på väg in i en tunnel.
SvaraRaderaKan vara flaskvariation iofs.
Mycket järn och te med örter men inte så mycket mer i smakbilden.
Den hade jag nog lagt i källaren i minst 5 år till. En besvikelse i dagsläget.
Ok, tack för rapporten. De flesta gammelrioja-aficionados planerar nog undanläggning i minst fem år till. Vi med...
SvaraRadera