2010 vs. 2011 Caveau des Jacobins Côtes du Jura Chardonnay

Någon gång emellanåt - alltför sällan tyvärr - får monopolets inköpare till det även i lägre prisklass. Problemet är välbekant: för att vinna en upphandling måste det finnas tillräckliga kvantiteter för att kunna förse många butiker. I stort sett alla bra mindre familjeproducenter faller bort och kvar bland de tänkbara finns endast större kommersiella producenter och kooperativ.

Fruitière Vinicole d’Arbois är knappast jättestort för att vara ett kooperativ - 100 medlemmar, 250 hektar och en miljon buteljer - men det är ett av de äldsta franska (det allra första vinkooperativet startades faktiskt i Ahr 1868). Deras Château Béthanie ligger mitt inne i Arbois - centralort i regionen Jura och en charmerande muromgärdad medeltida stadskärna för vilken vi sedan länge hyser varma känslor.

Det fina med ekvationen Jura och chardonnay är jordmånen av kalksten och märgel som skänker en tydlig mineralitet även åt de lite enklare vinerna och lyfter de allra bästa till världsklass. Under den gångna våren har vi druckit och provat ett antal Jura-chardonnayer i icke-oxidativ stil som återigen övertygat oss om att man gör klokt i att satsa sina chardonnay-slantar här. Oavsett vilket prisläge vi pratar om.

2010 Caveau des Jacobins Côtes du Jura Chardonnay övertygade starkt när den först lanserades i mars. SB-hyllor åtminstone i Stockholmsområdet rensades oroväckande snabbt på den första laddningen. Efter ett tag kom mer, men inte kunde det väl finnas några enorma mängder reserverade för Sverige? Svaret blev nej, och nu håller vinet redan på att byta årgång till 2011. Så det kan vara läge att jämföra vad man får i glasen. S häller upp för att prova blint.

1. ljust gul färg, ung doft med aning jästfällning, reduktiv ylleunknad som vädrar bort, vitblommiga övertoner som påminner om jasmin, aningen jordig och silvermetallisk med neutral frukt som drar åt vit persika och grapefrukt, ren och ganska smakrik med frisk syra och bra balans, smått intensiv avslutning, bra längd med antydan till sälta, det ger ett nästan oekat intryck, snudd på tyskt i stilen, inte helt olikt en weissburgunder eller silvaner, ska bli intressant att se om framtida utveckling ändrar på det, upplevs först som en mineralisk apéritif men briljerar till den vita fisken med räkröra uppepå.

2. rikt gul färg, smått utvecklad doft, gul frukt som citronskal och gult äpple, mer laktiskt och tydligare fatkaraktär, smör, nötter och fat, lite ylle, krita, räkskal och rökig kalksten, smaken avrundad och rätt stor med stadig syra och breda läckra citrusaromer, det här sjunger för fullt nu, med bra längd och god mineralsälta i slutet, expressiv chardonnay, lite som en smått utvecklad bybourgogne eller BdB aromatiskt sett, jublar över samspelet med den stekta paneringen på vår rödspätta.

Ingen tvekan om vad som är vad, vinerna är förvånansvärt olika men ungefär lika bra. Det handlar förstås inte minst om ålder men även om en del andra detaljer, som det verkar. Oavsett vilket är det svårt att tänka sig bättre och mer övertygande vitpang för 89 spänn på SB. Ser ni några kvardröjande tior - bara hugg till. Elvorna har framtiden för sig.