Finare Vinare: januari 2013

måndag, januari 28, 2013

RA: Kalifornien, mat & dryck, dessertviner

Kalifornien, mat och dryck, dessertviner (Michel Jamais)

2009 Robert Mondavi Fumé Blanc, Napa Valley

2009 Kendall-Jackson Vintners Reserve, California

2009 Saintsbury Carneros Chardonnay, Napa Valley

2010 Sandhi Bien Nacido Pinot Noir, Santa Barbara

2009 Hirsch Pinot Noir San Andreas, Sonoma Coast

2009 Bonterra Cabernet Sauvignon, Mendocino

2007 Far Niente Cabernet Sauvignon, Napa Valley

2009 Ravenswood Old Vine Zinfandel, Lodi

2010 Domaine Pinson Chablis

2010 Clos Henri Sauvignon Blanc, Marlborough

2008 Freestone Vineyards Fogdog Pinot Noir, Sonoma Coast

2010 Domaine Pierre Gonon Saint-Josèph, Rhône

2009 Alois Kracher Beerenauslese Cuvée, Neusiedlersee (125g)

2012 Saracco Moscato di Asti, Piemonte (140 g)

2007 Château Suduiraut Castelnau de Suduiraut, Sauternes (111 g)

2007 Château Dereszla Aszù 5 puttonyos, Tokaji (119 g)

2009 Lenz Moser Trockenbeerenauslese, Neusiedlersee (161 g)

2008 Weingut Rabl Grüner Veltliner Eiswein, Kamptal (170 g)

NV KWV Muscadel Red, Westen Cape (182 g)

NV KEO Commandaria St. John, Cypern (217 g)

torsdag, januari 24, 2013

Nätviner för en svensk publik

Igår presenterades Sveriges första samlade uppvisning någonsin av den svenska nätvinhandeln, en drygt femårig företeelse som utmanar systembolagets detaljhandelsmonopol. Gemensamt för dessa fiffiga entreprenörer är att man huvudsakligen riktar sig till en svensk publik men kringgår monopolet genom att leverera från utländsk adress enligt reglerna om distanshandel.

Åtta svenskorienterade näthandelsfirmor visade upp sig med minst ett dussintal flaskor vardera. Förutom ett par lysande undantag saknade utbudet riktiga toppar, men höll en jämn och god medelnivå med en hel del habila viner. Gemensamt för flera aktörer är att deras utbud känns lite slumpmässigt hopplockat även om orden "noga utvalt" är vanligt förekommande. Det som ofta verkar saknas är en tydlig linje och en personlig passion.

Vi måste ta ett steg tillbaks och ställa oss en grundläggande fråga: varför behövs egentligen de här firmorna? Vi är som bekant medlemmar i frihandelszonen EU och nere på kontinenten finns hundratals urskickliga uppkopplade vinhandlare som gärna levererar hem till din svenska dörr. Deras kunskaper är större, deras sortiment på samma gång bredare och mer djuplodande än hos de fortfarande relativt yrvakna svenska kollegerna/ konkurrenterna. Så vad är poängen?

Business, såklart. Eller Geschäft, för att tala tyska. Vårt bestämda intryck är att den bärande idén hos flera närvarande svenska aktörer är att fånga upp de måttligt intresserade, de måttligt kunniga. De som inte orkar spåra själv. De som gärna beställer blandlådor. De som tror att det är acceptabelt att behöva köpa hela kollin av samma oprövade vin. De som vill ha ett koppel svenska "rådgivare" som viskar "noga utvalt" och "alkoholskatten betald". Som flåsar en i nacken: "Passa på innan alla andra vininvesterare lägger beslag på buteljerna", "Att satsa på vin är ett bra komplement och alternativ till börsen de närmaste fem till tio åren."

italienskamagasinet.se

Våra favoriter var förstås inte där. Riktig passion hittar man hos en liten franskabönder-kille som Caviste. Och givetvis hos superskillade Atomwine med tysk riesling i centralfokus. Ferm Sélection har varit fenomenal på att förse oss med sydfrallor från sin bas nere i södra Rhône. Idala Gård kör italienskt och låter kunden plocka styckevis. Sett ur det perspektivet är Franska Vinlistan en av dem som känns mest konsekvent. Fyra champagner, fyra hyfsade bordeauxviner och fyra rhônare. Och ett sympatiskt programblad.

Men... blir det inte bättre än så här kan nog de etablerade svenska importörerna pusta ut. Åtminstone ett tag till. Hotet från frifräsarna är inte överhängande, inte än i alla fall. "Billigare än Systemet" är inte mycket att yvas över, om kunden är tvungen att handla hela lådor. Bara tretton skribenter var på plats, säkert en besvikelse. Och triumviratet på tidningen Allt om Vin hade visst inte ens svarat på inbjudan...

Det fanns dock en del viner vi gärna skulle dricka igen. Som dessa:

Vinstocken, 262 kr

Vinstocken, 189 kr

Vinstocken, 349 kr

Roberson, 275 kr

Roberson, 230 kr

Roberson, 520 kr

Invinitum, 144 kr

Franska Vinlistan, 110 kr

4 x vardagsbordeaux, Franska Vinlistan

Bäst i test. Franska Vinlistan, 695 kr

onsdag, januari 23, 2013

Gubbamidda med bubbel

Som vanligt hade ingen av oss en aning i förväg. Men visst blir man glad en isande januarikväll när temat för provningen ganska oväntat visar sig vara "mousserande". Uppfriskande liksom, inför den kommande veckan. Och så lite gratinerad hummer och kycklingpaj på det.

Fast då kan väl knappast föråkaren också vara bubbel - hur skulle det se ut? Nä, först blir det antipasti - härliga toscanska salami från charkuteristen i Greve. Och ett utvecklat rött som förtjusar med syra och sammet alltmedan det berättar med stora bokstäver om sitt ursprung. Det här är ju traditionell toscana-sangiovese i all sin prakt. Med precis lagom flaskmognad. Så skönt att vara säker på sin sak!

2001 San Fereolo Dolcetto di Dogliani Superiore

Hmm, serveras det osynlig humble pie till antipastin? Nicoletta Boccas viner drack vi ju i somras och lyckades nästan producera en färdig bloggpost efter att vi sett dokumentärfilmen "Senza Trucco"... fast kvällens flaska är klarare i aromerna, mindre murrig och därmed ännu bättre. Detta gillas skarpt.

Över till bubblorna. Det första glaset har en gyllene färg med kopparnyanser men ser misstänkt disigt ut - beslöjat rentav - och osar som en rotsundiansk skräckvision om naturvin gone horribly wrong. En flack och liksom hemmagjord näsa av öljäster, grovhuggen cider, torkade aprikoser och bokna äpplen. En fruktig smak med syra och lite grov beska, småskojig fast väldigt udda, utan likheter med champagne. Om detta inte är en cider - alkoholhalten verkar vara högre än så - så kan vi tänka oss ett snedseglat jäsningsförsök av petillant naturel från Loire.

1985 Salon Le Mesnil Brut Blanc de Blancs

Oj. Här har det hänt väldigt konstiga saker i flaskan. Synd på rara ärtor.

Nästa glas är klart gyllene. Doften är rejält utvecklad med mognadsmarkörer som smör, knäck och nötter. Aromer av kanderad citrus och ugnsbakat äpple, croissant och tydlig mineralsälta. Aningen jordig med antydan till källarton. Relativt lätt i munnen, med spänstig finkalibrig mousse, finlemmad struktur, finessrik frukt och krispig sälta. Doften lovar mer än smaken kan hålla. Det här verkar vara mest chardonnay att döma av slankheten, och årgången vill vi ha till 1995, inte yngre men kanske äldre.

1985 Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill

Så pass. Druvmixen: exakta proportionerna är inte offentlig handling, men vi har för oss att det brukar talas om 60/40 PN och CH. Borde väl varit ännu bättre?

Briljant gyllene. Supertydliga skaldjursmineraler på nosen, aptitretande havssälta. Citrus och gröna granny smith samt diverse gula och röda äpplen. Marsipan och nybakt brioche, antydan till fat och en mintig fräschör. Smaken är inget annat än strålande, ett rejält steg upp jämfört med föregående. Superfin gräddig mousse, perfekt balans i smaken som är kraftfull men samtidigt 100% harmonisk utan något hårt eller bittert. Superlång eftersmak som pumpar på och växer hela tiden, tar nästan andan ur oss. Här går det inte att komma med några som helst invändningar, det är bara njutning, det är helt enkelt en perfekt champagne. Vi tror att den är pinotdominerad och fatlagrad och åldern känns som 1988.

1988 Taittinger Comtes de Champagne Brut Blanc de Blancs

Bästa skumpan vi smakat. Fantastique!

Nästan klart gyllene utseende med lätt kopparton. Långt utvecklad, komplex doft med nötter, champinjon och tryffel, nougat och honung, järn och bokna äpplen, båthus och insjö. Lite snuskig, klart äldsta intrycket i uppställningen. Smaken bjuder på rejält utvecklade mognadstoner men samtidigt bra spänst i den krämiga moussen, likaså i den friska, strama syran. Kassaskåpstät i mitten med massor av power och en intensiv kryddighet, eller rentav värme. Eftersmaken pumpar på ordentligt och bjuder på oväntad saffransbulle och inte så lite järn. Tycks vara fatlagrat och måste vara pinotdominerat. Kan det vara så gammalt som 70-talet?

1990 Bollinger R.D. Extra Brut (degorgerad 9 sep 2003)

69% pinot noir, 31% chardonnay, 67% grands crus, 33% premier crus. Basvinet jäst och lagrat i ekfat. Mycket låg dosage. Sannerligen lustfyllt, näst bäst i uppställningen enligt enig panel.

Rikt gyllene färg, helt klar med någon kopparton. Doften är först rätt återhållsam, med viss utveckling, sammansatt utan spret men måttligt expressiv. Fortfarande frisk i frukten, med rika aromer av mosad persika och rött äpple. Mineralisk med toner av modellera, metaller och lite skaldjursdisk. Gott om ljus choklad och diskret svamp. I munnen ett storskaligt vin och rikt med perfekt mjuk mousse, helt harmoniskt sånär som på den markerade och mycket bestämda äppelsyran som sticker ut lite ur helheten - även om den nästan buffras av den stora frukten - samtidigt som den ger vinet en respektingivande stringens. Gott om röda äpplen i den långa eftersmaken. Super-vitalt, uppenbart pinot-dominerat, troligen fatlagrat, vi gissar att det är en 96a - möjligen Krug? men vi har för lite erfarenhet.

1990 Krug

Vi och sällskapet rankar den som trea. Ingen malolaktisk jäsning för basvinet, det förklarar syran. Noteringen ger vid handen att man borde lagra längre, åtminstone om man vill ha mer mognadstoner. Fast det här kan nog bli i syrligaste laget i framtiden när frukten avtar. Eller?