2012 slutade i alla fall med ett solitt utropstecken! Redan tidigt på nyårsafton dunkade 2008 Marie-Courtin Efflorescence in en klockren träff på hela sällskapet. Vi som hade tagit med oss flaskorna kunde glädjas åt kommentarer i stil med "det här är ju schuuukt bra". Och det var bara att instämma.
Jaha, vad är nu det här "Marie-Courtin" för någonting? Mormor, lyder kortaste svaret. Namnet är en hommage till vinmakaren Dominique Moreaus mormor. Hon tillbringade sitt arbetsliv i vinmarken, men det var Dominiques svärfar som planterade de två hektaren i byn Polisot i södra Champagne, sextio kilometer nordost om Chablis.
I motsats till champagneproducenter i allmänhet hyllar Dominique Moreau det puristiska idealet "en vingård, en druvsort, en årgång, inget socker". Att uppnå balans i en champagne utan tillsatt dosage ställer extra höga krav på vingårdens beskaffenhet, på jordens skick och druvmaterialets mognad.
För att förverkliga sina ideal kör Dominique med certifierat ekologiska och biodynamiska metoder samt ett markant lägre skördeuttag än brukligt. Rankorna från 1970-talet är enbart sélection massale och vingårdsläget gynnas av den tidiga morgonsolen och de relativt sett sydligare breddgraderna.
Côte des Bar är känt som pinot-land men har en jordmån närmast identisk med Chablis - kalkrik lera på en marin berggrund av fossil Kimmeridge-kalksten. Det mineraliska avtrycket kan bli extremt utpräglat fast på ett lite annorlunda sätt än i centrala Champagne.
Druvorna pressas med traditionell korgpress, och basvinet till Efflorescence får jäsa med en kultur av vingårdens egna jäststammar i mestadels använda ekfat. Efter andrajäsningen i flaska vilar vinet i minst tre år på jästfällningen. Den aktuella buteljeringen degorgerades i maj 2012 och fick en minimal dos svavel, men ingen dosage. Nå, hur tar sig detta ut i praktiken?
Nosen är ung, tajt och sprittande som synden. Diskantrik och klart floral med en fläkt av hyacint. Det är blyga röda toner man får - röda äpplen, omogna jordgubbar, rabarber. Ett annat doftlager avslöjar fatlagringen, med subtila aningar av kola, ek och nötter. Det finns också en frisk vit citruskänsla som kanske egentligen mer berättar om vinets syra och mineralitet. För slutligen är det de chablisliknande mineralerna man funderar allra mest på.
Träffen i munnen är närmast elektrisk. "Nerv" och "högspänning" är andra ord man vill plocka fram. Tajt och oerhört fokuserat, med en knivskarp citrusartad syrastruktur, en notabel mineralsälta och en purung men ändå superfin mousse. Rent och knastertorrt men ändå perfekt balanserat, med mängder av oförlöst smakpotential, fast paradoxalt nog ändå så vackert i all sin ungdom. I nuvarande stadium är vinet som skapt för ostron med ett par droppar citron och mötet blir - som sagt - schuuukt bra.
Det här är kompromisslösa grejer. Moreaus bästa årgång hittills.
Vinik, 400 kr.
Jaha, vad är nu det här "Marie-Courtin" för någonting? Mormor, lyder kortaste svaret. Namnet är en hommage till vinmakaren Dominique Moreaus mormor. Hon tillbringade sitt arbetsliv i vinmarken, men det var Dominiques svärfar som planterade de två hektaren i byn Polisot i södra Champagne, sextio kilometer nordost om Chablis.
I motsats till champagneproducenter i allmänhet hyllar Dominique Moreau det puristiska idealet "en vingård, en druvsort, en årgång, inget socker". Att uppnå balans i en champagne utan tillsatt dosage ställer extra höga krav på vingårdens beskaffenhet, på jordens skick och druvmaterialets mognad.
För att förverkliga sina ideal kör Dominique med certifierat ekologiska och biodynamiska metoder samt ett markant lägre skördeuttag än brukligt. Rankorna från 1970-talet är enbart sélection massale och vingårdsläget gynnas av den tidiga morgonsolen och de relativt sett sydligare breddgraderna.
Côte des Bar är känt som pinot-land men har en jordmån närmast identisk med Chablis - kalkrik lera på en marin berggrund av fossil Kimmeridge-kalksten. Det mineraliska avtrycket kan bli extremt utpräglat fast på ett lite annorlunda sätt än i centrala Champagne.
Druvorna pressas med traditionell korgpress, och basvinet till Efflorescence får jäsa med en kultur av vingårdens egna jäststammar i mestadels använda ekfat. Efter andrajäsningen i flaska vilar vinet i minst tre år på jästfällningen. Den aktuella buteljeringen degorgerades i maj 2012 och fick en minimal dos svavel, men ingen dosage. Nå, hur tar sig detta ut i praktiken?
Nosen är ung, tajt och sprittande som synden. Diskantrik och klart floral med en fläkt av hyacint. Det är blyga röda toner man får - röda äpplen, omogna jordgubbar, rabarber. Ett annat doftlager avslöjar fatlagringen, med subtila aningar av kola, ek och nötter. Det finns också en frisk vit citruskänsla som kanske egentligen mer berättar om vinets syra och mineralitet. För slutligen är det de chablisliknande mineralerna man funderar allra mest på.
Träffen i munnen är närmast elektrisk. "Nerv" och "högspänning" är andra ord man vill plocka fram. Tajt och oerhört fokuserat, med en knivskarp citrusartad syrastruktur, en notabel mineralsälta och en purung men ändå superfin mousse. Rent och knastertorrt men ändå perfekt balanserat, med mängder av oförlöst smakpotential, fast paradoxalt nog ändå så vackert i all sin ungdom. I nuvarande stadium är vinet som skapt för ostron med ett par droppar citron och mötet blir - som sagt - schuuukt bra.
Det här är kompromisslösa grejer. Moreaus bästa årgång hittills.
Vinik, 400 kr.
Låter gott, men så fort det står äpple ringer varningsklockorna för mig. Hur äpplig är den?
SvaraRaderaInte särskilt äpplig alls - särskilt inte i bemärkelsen ankomna äpplen - men det är ju ändå 100% pinot noir så ett litet inslag av friskt rött äpple ;-) Galloni tyckte för övrigt inte att pinotkaraktären var särskilt framträdande, och där får man väl hålla med. Mer fokus på mineraler, hyacinter och så lite fattoner. Han summerade rätt tungt:
SvaraRadera"The 2008 Efflorescence is one of the most distinctive champagnes I tasted this year." (95)
Det var verkligen galet gott - tack för den smakupplevelsen de sista gnistrande timmarna av 2012!/Henrik
SvaraRadera