2012 Jean Foillard Beaujolais Nouveau

Få begrepp i vinvokabulären är så fulstämplade och missförstådda som macération carbonique. Vinmakningsmetoden har fått klä skott för de syntetiska aromerna i billig beaujolais och andra industriella viner. Enligt Munskänkarnas Vinbok får viner genom den här typen av jäsning "...en mycket fruktig, bärig smak med inslag som påminner om mogna bananer, päronkarameller och etylacetat".

Det här är ju gravt vilseledande information. Den verkliga boven bakom skumbananerna och tuttifrutti-aromerna är en jäst vid namn Lalvin 71B. Bland dess egenskaper utmärker sig "high amyl-ester production" - och syntetiska estrar är precis vad det doftar om riktigt billigt och uselt fultjut. Det är också 71B som för evigt (?) kommit att prägla fenomenet beaujolais nouveau.

För länge sedan, innan det fanns mekaniska hjälpmedel för krossning och avstjälkning, framställdes de flesta röda viner på ett sätt som åtminstone delvis inbegrep macération carbonique. Druvklasarna lades ner hela med sina stjälkar i ett jäskärl, och lite must rann ut från de bär i botten vars skal spruckit. Jästen från druvskalen gjorde att musten började jäsa och så uppstod det koldioxid som bildade ett lager ovanpå.

I de klasar och bär som fortfarande var intakta inleddes nu en omvandling på cellnivå. Druvorna förlorade ungefär hälften av sin hårda äppelsyra, vann tiofalt i glyceroler, fick ett par procent alkohol och började utveckla smakbärande volatila fenoler som förstärkte bärens lyskraft. Efterhand tog alkoholjäsningen över på riktigt, men då hade man redan fått något viktigt utan att man ens visste hur eller varför - nämligen charm!

Charm är också precis vad vi tänker när vi stoppar näsan i Jean Foillards 2012 Beaujolais Nouveau. Men faktiskt också komplexitet. Först ut på nosen har vi framfusiga drag av granitgrus, sedan kommer lätt kirschiga körsbärskärnor, därefter fint inlindade aromer av röda körsbär, söta trädgårdshallon, röda äpplen och apelsiner. Något vi ofta hittar i hantverksmässigt kolsyrejästa och lågsvavlade rödviner är ett drag av salmiak, så också här, och dessutom en kanelton som är väldigt typisk och gissningsvis kan hänga ihop med att stjälkarna får vara med i jäsningen.

I munnen en lättfotad och lättdrucken gamay med måttligt framhävd frukt som speglar doften. Trots att vinet knappt lämnat jäskaret finns redan en behagfull balans, med slank mitt, lätt äppliga syror och ett fint litet grepp. I och med att frukten är såpass återhållsam är vinet helt transparent för mineraler. Slutet är torrt, rent och bara aningen salt.

Även om vi druckit ett par hantverkar-nouveau tidigare - till exempel en från Jean-Paul Brun - så är detta faktiskt den första som är riktigt bra. Drickbarheten är närmast livsfarlig, men vad gör väl det? Alkoholen ligger på beskedliga 11,5%. Det här är inget man "provar" - det är en törstsläckare och allra bäst smakar det när klunkarna är stora. Räkna med oss på torsdag.

Wine Trade via SB 15/11, 125 kr 

480 flaskor, varuprov.

ps. Den som av någon anledning befinner sig i Paris på torsdag bör inte missa "Vins Nouveaux 2012 En direct live du trottoir" på Caves Augé. Nya viner från hela Frankrike (men förmodligen mest muscadet och beaujolais) tappas rätt från faten med tilltugg av ostron och charkuterier, hela dagen lång. Sen kan man slinka in hos Le Vin de Julien efter fem och fiska upp Christophe Pacalets nouveau. Det skulle nog vi ha gjort.