Trots vår okunskap lyckades vi faktiskt i lugn och ro leta upp en hel del godsaker på våra resor. Fortezzan i Montalcino erbjöd avsmakning av det mesta från den appellationen. Turistbyråer och enotecas tipsade om bra egendomar att besöka. Restauranger och vinbarer erbjöd snabb överblick på området genom urvalet i deras vinlistor. Och så hade vi Maureen Ashley och Oz Clarke med oss i behändigt pocketformat, med kartor och allt. Inte så illa ändå.
Så, strax efter millennieskiftet, nåddes marknaden av årgång 1997. Den var varm, rik och smäckfull med frukt. Vid det här laget har ni nog hört orden "vintage of a lifetime" ett par gånger för mycket. Modernisterna tog över scenen medan klassikerna skuffades ut i kylan. Barriquerna rullade för fullt och räknenissarna gned sina händer. Amerikanerna invaderade Toscana, och här hemma bedyrade vinskribenterna att Brolio och Fonterutoli var områdets viktigaste och bästa egendomar.
I efterhand är det lätt att se att något gick väldigt fel. Både för oss, och för många andra.
Därför är det så oerhört glädjande när nu pendeln svänger tillbaka. Med fri tillgång till den europeiska marknaden kan vi åter dricka sangiovese som den ursprungligen var menad, från ett helt gäng producenter. Här finns namn som Montevertine, Selvapiana, Castell'in Villa, Il Poggione, Cerbaiona, Salvioni, Costanti, Colleoni och inte minst - Poggio di Sotto (en gemensam nämnare är rådgivaren Giulio Gambelli, som gick bort i början av året). När vi fick 2006 Poggio di Sotto Brunello di Montalcino blint i våras var det ingen tvekan. Det var den godaste och mest eleganta brunello vi smakat hittills.
Ett sniff på den transparent varmröda 2006 Poggio di Sotto Rosso di Montalcino räcker. Det här är ju själva essensen av sangiovese! En djup, expressiv doft av körsbärskärnor, söta röda körsbär och mörka surkörsbär, tobak och te, salvia och oregano, mandel och lakrits, grusjord och en gnutta kryddnejlika. Som bourgogne, fast på italienska.
Och smaken: wow, ännu bättre! Vilken koncentration, vilken intensitet. Söt röd körsbärsfrukt, sjungande syra, moget silkiga och greppiga druvtanniner och en lång grusig avslutning. Det här är ett vin som kittlar både lustcentrum och intellektet. En oerhört spännande flaska att följa i små klunkar under kvällens lopp. Ja, vi kan faktiskt inte påminna oss någonsin ha druckit en bättre rosso även om 2008 Cerbaiona också var ruggigt fin i somras. De flesta andra producenters brunello står sig slätt i jämförelse.
Atomwine, 325 dkk.
Kul!
SvaraRaderaJag har druckit den här en gång och gillade den från början, men tyckte den behövde lagring. Sedan fick jag sista glaset och då hände det som hände er. Karafferade ni?
Efter att ha karafferat i stort sett allt under en period är jag nu mer av en pop'n'pour-man. Ibland tar eken bara mer plats med luft, ibland försvinner en del av elegansen och topptonerna med luft - men då och då är det så jävla enkelt att ett ganska ungt vin öppnar upp med lite luft och visar sig helt och hållet. Det var vad som hände med den här. Nästa flaska får en vända i karaffen ...
Grymt vin. Har ni provat 07, nudge nudge ;-)
Måste bara instämma, det här är definitivt den bästa Rosso di Montalcino jag druckit, Cerbaiona 09 kommer högt i min bok också... Måste köpa på mig en flaska av Poggio's Brunello med! Och appråpå klassisk Brunello, hur är Cerbaiona's Rosso? Något ni har provat?
SvaraRaderaErik
Henrik - vi såg din not och blev överraskade över hur snabbt vinet var med på noterna. Ner i karaffen och kanske en halvtimmes väntan, sen var det fullt blås.
SvaraRaderaIngen risk att eken skulle visa sitt fula tryne ;-)
Erik - ja, vi har druckit tre flaskor av Cerbaionas 09 Rosso och har tre kvar. Verkligen gott, att dricka nu och rätt snart. Hmm, var det Cerbaionas 09 Brunello du hade druckit? Fatprov då eller?
Oj såg min felstavning där, Cerbaiola skulle det stå, angående hans Rosso.
SvaraRaderaErik
Aha, Salvionis 09 rosso!
SvaraRaderaCerbaiola och Cerbaiona är som gjort för att skapa förvirring :)
Ja det här med namn och namn! Blir lätt så när de ligger "ranka i ranka".
SvaraRaderaFrågan till er var iaf om ni har erfarenheter av Salvioni's Rosso? Molinari's Rosso har jag ganska bra koll på måste jag säga, dock inte hans Brunello.
Erik
Nej, den har vi inte druckit. Kolla här:
SvaraRaderahttp://vinosapien.com/MyTastings?Region=TOS
http://italienska-viner.blogspot.se/2012/03/rosso-di-montalcino-2009.html
här är noterna samlade också: http://www.vinosapien.com/MyTastings?Actor=vs2400&Wine=1536
SvaraRaderaNästan 400 pix för en Rosso! Vad ligger deras Brunello på?
SvaraRadera@Nick Shay: Poggo di Sottos Brunello 2006 bellar cirka 800 hos Tom. Den bästa brunello jag druckit. Och ja, Poggo di Sottos rosso är den överlägset bästa rosso jag druckit. Fullt i klass med en strålande brunello.
SvaraRaderaNä, någon ek löper man inte risk för i den här inte. Ett ljuvligt vin på alla sätt och vis.
SvaraRaderaTakk for notat. En aldeles strålende rosso. Salvioni sin rosso er også sublim, om en liten hårsbredd bak. Når vi besøkte Poggio di Sotto i fjor sa Piero Palmucci at han gjerne åpnet vinene dagen før han satte de frem for smakning på gården. Strålende viner. Og dyre selvsagt.
SvaraRaderaJag blev förtjust i Costantis Rosso -09:a i somras. Lite lättare och nästan pinot-bärig i smaken, läskande! Inte en minibrunello utan en mera typisk rosso. Undvik 10:an som inte alls var i samma klass.
SvaraRaderaJSilfver
Poggio di Sotto Riserva är sanslös.
SvaraRaderaDen måste ni prova om ni får möjlighet.
Är som en trimmad variant av e3n vanlofa brunellon.
:-)