Men ändå, likt med flaskpost som oväntat driver iland på stranden, så är det rätt spännande att dra korken och se vad som hänt med de där budskapen som sändes iväg för, tja... snart tio år sedan.
2002 Domaine du Théron "Le Théron" Cahors
Färgen är medelintensivt blåröd, och i glaset ser det fortfarande oväntat ungt ut. Nosen öppnar med en bestämd känsla av ny ek och aromer av mörka körsbär, kärsbärskärnor, kulspetsbläck, bittermandel, vanilj, kaffe, mörk choklad och klockren igloo-cola. Det mesta tycks handla om nya och rostade fat, frukten känns klart endimensionell.
I munnen ett friskt och chokladigt vin med lättare kropp och måttlig koncentration av merlotlik frukt. Tanninerna är ganska polerade men efterlämnar en aning torr träkänsla och en smula ekbeska. Inledningsvis är det här inte särskilt övertygande, det känns alltför välmejkat och saknar komplexitet. Vi laddar upp upp för en rejäl diss.
Men när maten - en gratäng på lammfärs, aubergine, zucchini, örter, tomat, mozzarella och parmesan - kommer på bordet så blir det genast bättre. Den klara frukten skiner igenom och möter upp, och smaken känns med ens len och harmonisk. Med mer luft tillkommer en liten inställsam vaniljsötma, bättre fyllighet i fruktkroppen och rödare jordgubbslika aromer. Egentligen är det alltför ekat för vår nuvarande smak, men till slut ändå mer än drickbart, och nog ser det ut att ha minst tre år till framför sig.
2002 Château Bouscassé Madiran
Utseeendet är lite mörkare och tätare, men ungefär lika blårött. Doften är mest ungdomlig med mörka körsbär, mörka skogsbär, örter, grusjord, kött, tobak och kokkaffe. Jämfört med föregående ett hyfsat komplext sniff med visst djup att utforska. Efterhand tillkommer mer av björnbär, tjära och lite bränt socker.
Smaken är frisk och stadigt byggd med god fruktkoncentration och rediga köttiga tanniner som känns harmoniska men fortfarande spänstigt juvenila. En liten fruktmogen sötma i mittsmaken följs av gott grepp i den ganska mineralstinna avslutningen. Visst finns det en del ek här, men den är väl integrerad. Efterklangen är både kraftfull och lång.
Bäst smakar madiranvinet till hårdost efter maten, tack vare sin rejäla frukt och sin lite högre alkohol (14%), och den mognadssötma som tittar fram efter några timmars luftning. Fortfarande karsk och lite busig är nolltvåan från Bouscassé bara i början av sin utveckling och har av allt att döma åtskilliga goda år att se fram emot. Riktigt bra kvalitet här - outstanding är nog inte för mycket sagt.
Summa summarum: två billiga sydvästare (109 och 119 kr) där vi trots galopperande preferensförändringar inte kan ångra inköp och lagring. Återbesök om typ två år?
ps. Först bloggade här och här i positiva ordalag.
pps. Alain Brumont och hans Bouscassé gav dessutom upphov till begreppet Cuvée Suédoise.
Jag öppnade en Theron 2002'a för nåt år sedan. Den var bisarrt brettig så den knappt gick att dricka. Blev inget inlägg.
SvaraRaderaEr verkade inte vara brettig? Konstigt.
Enligt cellartracker ska jag ha två Theron kvar, men jag hittar dem inte. Jag undrar inte vem som köpte, däremot vem som drack upp dem ...
SvaraRaderaSista 02 Bouscassé gick för något år sedan och var överraskande god - framför allt till mat. Den hade transformerats snarare än bara mognat.
Den senaste Theron, som jag minns att jag druckit, betedde sig liknande. Jag minns den dock inte som så ekig, faktiskt. Jag minns den snarare som ett riktigt tjut, i positiv bemärkelse. Rejält grepp i tanninerna, men tillräckligt med frukt och syra för att inte bli överväldigad av tanninerna. Nåväl, som tur är verkar det inte vara någon direkt brådska att leta rätt på de där två som cellartracker påstår att jag äger.
Korkdragaren - inte minsta spår av brett. Inte heller reduktivt efter uppkorkning. Inte ens en pust av lantluft... vilket inte alls hade skadat eftersom vår främsta invändning var att Théron 02 kändes lite välkammat och tillrättalagt. För att vara en Cahors :)
SvaraRaderaHenrik - de är verkligen långsamma, de där madiranerna! Och blir ofta riktigt bra med tiden. Vi drack 00 Bouscassé för en knapp månad sen:
https://www.cellartracker.com/wine.asp?iWine=28284
Tvärtemot förhållandet i Bordeaux så var 02 Bouscassé faktiskt kralligare än 00:an. Bouscassé Vieilles Vignes 02 lär få sussa sött i ett helt gäng år framåt...
Det där med att låta Bouscasse sussa i källaren vet jag inte om jag är beredd att hålla med om. Min erfarenhet är att det enda mognadstendenser är att frukten försvinner och tanninerna (hårda) tar över. I en Montus CP 98 i veckan kändes det tyvärr som om tanninerna skulle överleva frukten med hästlängder.
SvaraRaderaJa Håkan, det där är väl nidbilden av Madiran. Och så är det säkert också med vissa årgångar och viner.
SvaraRaderaMen Bouscassé 02 har faktiskt inga såna problem, det finns en stor fruktkropp och tanninerna är inte hårda - om än skönt riviga och ruffiga. Det skadar inte att ha lite hårväxt på tungan ;-)
I januari fick vi prova en 1996 Montus XL som hade mognat ut väldigt fint och hittat elegansen:
http://vinare.blogspot.se/2012/01/nollnior-fran-alain-brumont.html
Henrik: "Missing or presumed drunk" som det heter i CellarTracker. Visar mer än något annat på LeVines fina förståelse för vilka behov en källarmjukvara måste möta...
SvaraRadera"Missing or presumed drunk" - frågan är om jag inte vill trycka det på mitt visitkort.
SvaraRaderaSå bra!
@Eric är kunglig.
XL94an var en rätt torr och sträv historia för sådär 5 år sen, kul att 96an höll. Med tanke på hur bra 90 och 91 var när de kom och även 10 år senare så finns det definitivt material, tyvärr har jag inte känt det i en del årgångar, strävheten tar över. Jag har inte provat 02an men väl 01, där Montus CP var något av det strävaste jag någonsin provat. Undrar hur den mår nu???
SvaraRadera