Jaboulet har fått en nytändning sedan egendomen togs över av Caroline Frey, mest känd som ägare till Château La Lagune i Bordeaux. Det här är en typisk blandning av gröna rhônesorter: 50 % grenache blanc, 20 % marsanne, 20 % viognier, och 10 % bourboulenc. Alla druvor kommer från egna vingårdar, företrädesvis i löss- och sandjordar. Vinifieringen sker i rostfria ståltankar, och följs av tre månaders uppfostran - hälften i ståltank, hälften i medelstora ekfat.
13 %. (70005, 99 kr)
Guigal är utan tvekan Rhônedalens skickligaste inköpare av
druvmaterial från både norra och södra delen. Här har vi ännu en urtypisk
blandning av gröna rhônedruvor, men en som är helt annorlunda mixad: 55 %
viognier, 20 % roussanne, 10 % marsanne,
10 % clairette och 5 % bourboulenc (de enda tillåtna gröna druvsorter som vi nu inte har lyckats täcka in är faktiskt ugni blanc och piquepoul blanc). Inköpt frukt, jäst och lagrat i ståltank. Blommigheten och fetman är typiska för viognier. 13,5 % alkohol. (71947, 109 kr)
10 % clairette och 5 % bourboulenc (de enda tillåtna gröna druvsorter som vi nu inte har lyckats täcka in är faktiskt ugni blanc och piquepoul blanc). Inköpt frukt, jäst och lagrat i ståltank. Blommigheten och fetman är typiska för viognier. 13,5 % alkohol.
Domaine Saint-Préfert startades 2002 av Isabel Ferrando,
som tidigare var i bankbranschen. Vingården heter Les Serres och ligger i den sydvästra delen av appellationen. Marken här är lerig
och täckt av stora rullstenar (galets roulés) med grus undertill som ger bra dränering.
Druvmixen består av 80 % clairette och 20 % roussanne, stockarnas ålder är
50 år i snitt. Efter pressning jäser musten i ståltank. För att få maximal
fräschör i syrorna blockeras den malolaktiska jäsningen med hjälp av nedkylning
och en lätt svaveldos, varefter vinet dras om för ett halvårs uppfostran på
jästfällningen i små bourgognefat - lika delar nya, ettåriga och
tvååriga. Det friska och elegant fatade vinet får till slut en lätt filtrering
innan buteljering. En hektar ger 4000 flaskor. 13,5 % alkohol. (74799, 349 kr)
Domaine Jean-Louis Chave är Hermitage-bergets odiskutabla
ledstjärna, vars viner sedan länge är riktigt dyra och snudd på omöjliga att få
tag på. Egendomen har gått i arv från far till son sedan 1481. Sedan ett tiotal
år har man börjat köpa in druvor och vin från småodlare i området - grannar och
vänner med vilka man har ett nära samarbete. Druvmixen här är 80 % marsanne och
20 % roussanne. Doften är i unga år blommig med toner av vit persika. Typiskt
för vit hermitage är den där speciella smakbalansen med lägre syra, oljig fetma
och tydlig mineralkänsla. Vinerna härifrån kan vanligen lagras minst 10 år.
Alkoholhalten är 13 %. (75942, 394 kr)
Château de Saint-Cosme är kända som en av de bästa
producenterna i byn Gigondas. Familjen Barroul har drivit egendomen sedan 1570
och är nu inne på 14:e generationen. Sedan 1997 har man också en livaktig négociant-verksamhet med mycket gott rykte. Deras Côtes-du-Rhône är ett vin på enbart syrah som
blandar två ursprung: Vinsobres
uppe i nordöstra hörnet av södra Rhônedalen, och Gard nere i sydvästra delen. Det förstnämnda bidrar med
fräschör och definition, det sistnämnda med kraft och fyllighet. Alla druvor
avstjälkas - till skillnad från gårdens övriga viner - och vinifieras i
betongtankar. Här kan man förvänta sig aromer av svarta vinbär, lakritskola, orientkryddor och viol, samt en drickvänlig smak av mörka bär, svartpeppar och
oliver. 13,5% alkohol. (88908, 109 kr)
Domänen skapades 1967 av Aimé Sabon. Idag drivs Janasse av
syskonen Cristophe och Isabelle. Det är en rätt stor egendom med 55 hektar
vinmark, varav 15 i Châteauneuf-du-Pape. Ursprunget här är röda lerjordar strax norr om Courthézon,
alltså precis utanför appellationen. Vinet blandar tre druvsorter i lika delar:
grenache, syrah och mourvèdre. För att koncentrera smakerna begränsas uttaget
genom sträng grönskörd där man klipper bort 30-40 % av druvklasarna. Macerationstiden
är relativt lång - 18 till 21 dagar – och sedan får det nyjästa vinet mogna i foudre (grenache) och barrique (syrah och mourvèdre), varav en tredjedel är nya.
Kvaliteten är exceptionell för appellationen Côtes-du-Rhône Villages och jämförbar med en god châteauneuf-du-pape i modern stil. Flörtar en smula med Australiens rika fruktighet, med stöd av lite mörk
choklad och rostning från faten.
20 000 flaskor per år. 14,5 % alkohol. (92100, 175 kr)
20 000 flaskor per år. 14,5 % alkohol. (92100, 175 kr)
Appellationen Crozes-Hermitage definierades 1937, och
utvidgades 1952. Den omfattar dels kullarna norr om Hermitage-berget och dels
det flackare landet söder om Tain. Här framställs huvudsakligen rött av syrah,
men också en mindre andel vitt av roussanne och marsanne. Denna ambitiösa cuvée kommer från gårdens äldre stockar i
flera utmärkta lägen. Albéric Bouvet var Gilles
Robins farfar. Gårdens historia började 1920 med
en dryg hektar för husbehov. 1996, när Gilles tog över egendomen och bestämde
sig för att börja buteljera själv, istället för att sälja druvorna till
kooperativet i Tain, omfattade
den tio hektar. Till skillnad från Gilles Robins fruktiga bistro-vin Papillon från yngre stockar - som jäser och mognar i ståltank
- har Albéric Bouvet fått en längre maceration med en del av stjälkarna kvar
och uppfostran i små ekfat, varav en femtedel nya. Stilen är medvetet extraherad
med gott om strama tanniner som behöver lagring för att mjukna. Produktionen är cirka 35 000 flaskor per år. 13 % alkohol. (71554, 186 kr)
Appellationen Saint-Josèph skapades 1956, och omfattade då
den centrala delen runt Tournon och Saint-Jean-de-Muzols på högra stranden av
norra Rhône. Förutom rött av syrah görs även en mindre andel vitt av
marsanne och roussanne. Domaine Gonon har sina 7,5 hektar vingårdar i den klassiska
kärnan av Saint-Josèph. Det är branta sluttningar med jordmån av granit, som är
omöjliga att bruka och plöja på annat sätt än med intensivt handarbete. Bröderna Jean och Pierre Gonon jobbar ytterst
traditionellt och icke-interventionistiskt. Nya rankor tas med sélection massale, alltså från den egna vingården istället för från
plantskola. Musten jäser på burgundiskt vis i öppna träkar med vingårdens
naturliga jäststammar. Man använder sig till och med av gammeldags fottrampning för att få
en mjuk extraktion. Uppfostran varar i femton månader, dels i använda
600-litersfat och dels i en större 1200-liters liggare. Åldern på faten varierar
mellan ett och 40 år! Bröderna Gonon är klassiska vignerons som föredrar hårt slit i vingården framför semester.
8 000 flaskor. 13 % alkohol. (73040, 259 kr)
Traditionellt orienterade producenter i
Châteauneuf-du-Pape gör helst bara en enda cuvée. Exempel på sådana egendomar
är Clos des Papes, Charvin och inte minst Le Vieux Donjon. De sistnämnda
startade 1962 och buteljerade sin första årgång 1966. Idag håller driften på
att tas över av den förtjusande Claire Michel, som utbildat sig i Montpellier
och gjort praktik på Harlan Estate och hos Boisset i Bourgogne. Vingårdsarealen
omfattar 15 hektar, mestadels norr om byn. Odlingsmetoderna är ekologiska. Druvmixen i gårdens röda är 75 % grenache, 10 % syrah, 10% mourvèdre, och 5 %
cinsault plus andra godkända druvsorter. Stockarna är mestadels mycket gamla,
60-100 år. Precis som appellationens regler föreskriver, så skördas allt för
hand, och man väljer att avstjälka druvklasarna till hälften. Alla druvor
vinifieras tillsammans i betongtankar, med enbart vingårdens egna jäststammar.
Mognadslagringen tar 18 månader i stora gamla foudres. Mycket mer klassisk än så här blir inte
Châteaunuf-du-Pape, och även i en knepig årgång som 2008 lyckades man göra ett
elegant och komplext vin som passar bra att dricka medan man vänta på att andra
årgångar ska mogna. 50 000 flaskor per år. 14 % alkohol. (71659, 299 kr)
Unge Julien Barrot tog världen med storm när årgång 2005
av hans grenache-cuvée Pure fick 100 poäng av Robert Parker. Den första
årgången som buteljerades och såldes under namnet Domaine La Barroche var 2003,
men familjen Barrot är knappast några nykomlingar för det. Egendomen har faktiskt gått i arv från far till son sedan
1600-talet, och pappa Christian utvidgade vingårdsarealen till nuvarande 12
hektar. Hans fokus låg på vingårdsarbetet, och frukten såldes till stora
negocianter som Chapoutier och Guigal. Julien Barrot utbildade sig i
Montpellier och sökte sedan inspiration både i Bourgogne och i Australien. Det
här kan man märka när man smakar hans viner. Stilen är nämligen uppenbart
fruktig, något som lockas fram med inledande cold-soak och en aktiv men varsam extraktion. Druvmixen är 66
% grenache, 14% mourvèdre, 12 % syrah, 6 % cinsault och 2 % ”andra”. En
del av stockarna är över 100 år gamla. Stjälkarna används om de är mogna nog.
Uppfostran tar 18 månader - grenache i stora foudres, mourvèdre och syrah i använda bourgognefat, och
cinsault i ståltank. Nollnian är påtagligt frisk trots att året var varmt. 20
000 flaskor. 15 % alkohol. (75870, 329 kr)
Med årgång 2009 - en varm växtsäsong med perfekta
förutsättningar - har Jaboulet visat att man är med i matchen på allvar igen
efter ett svajigt decennium alltsedan förlusten av Gérard Jaboulet 1997. 2006
togs egendomen över av Caroline Frey, ägare till Château La Lagune i Bordeaux.
Hon har på kort tid sett till att få välbehövlig ordning, inte minst på
källararbetet. En tredjedel av skörden från Jaboulets ägor på
Hermitageberget går sedan länge in i detta andravin till världsberömda La
Chapelle. Första årgången av ”La Petite Chapelle” kom redan 1953. De gamla syrah-stockarna (40-60 år) växer vid sina
områdestypiska stödkäppar i fyra olika vingårdar: Les Bessards, Les Greffieux, Le Méal och Les
Rocoules. Granit är den dominerande
bergarten, men det finns också en stor variation i jordmån och terroir som skänker en särskild komplexitet åt Jaboulets
flaggskeppsvin, menar åtminstone producenten. Skördeuttaget blir lågt, mellan 20 och 25 hl/ha. De olika
lotterna vinifieras separat och blandas först i samband med omdragning av faten
året efter skörd. Det är då man slutligen bestämmer vad som egentligen ska
hamna i vilket vin. Mognadslagringen tar 15-18 månader och andelen nya ekfat är
inte större än en femtedel. 14 % alkohol. (91217, 529 kr)
Ytterligare ett vin från den dynamiska Isabel Ferrando och
lieu-dit Serres, som alltså har en lerig
jordmån täckt av rullsten med grus undertill. Druvmixen i ”Auguste
Favier” är 62 % grenache, 35 % cinsault vieilles
vignes (ovanligt mycket) och 8 % syrah. Stockarna är 40 till 100
år gamla och ger ett skördeuttag på högst 20 hl/ha. Alla stjälkarna används i
vinifieringen. Uppfostran tar 18 månader. Grenache mognar i betongtankar och
cinsault/syrah i medelstora bourgognefat (600 liter), som använts två till tre gånger förut. Isabel hade tidigare konsulthjälp av den inflytelserika oenologen
Philippe Cambie, men har sedan 2009 valt att gå sin egen väg.
2010 gav generellt sett ovanligt friska och välstrukturerade viner med en årgångstypisk kombination av hög syra och hög koncentration. Ett normalt år görs det cirka 12 000 flaskor av den här cuvéen, men 2010 blev kvantiteten 40 % mindre pga den klena fruktsättningen.
14,5% alkohol. (70898, 399 kr)
2010 gav generellt sett ovanligt friska och välstrukturerade viner med en årgångstypisk kombination av hög syra och hög koncentration. Ett normalt år görs det cirka 12 000 flaskor av den här cuvéen, men 2010 blev kvantiteten 40 % mindre pga den klena fruktsättningen.
14,5% alkohol. (70898, 399 kr)
Syskonen Daniel och Christine Chaussy driver tillsammans – i
femte generationen - den här egendomen om nio hektar. Släkten började buteljera
under eget namn 1950. Boislauzon är för
övrigt både namnet på gården och på omgivande vinmark i nordligaste delen av
appellationen. Odlingarna är ekocertifierade sedan 2012. Prestigecuvéen ”Quet” mixar 80 % grenache med 20 % mourvèdre. Stockarna
har nått 60-80 års ålder och uttaget är 15-25 hl/ha. De båda druvsorterna
vinifieras tillsammans i cementtankar. Samtliga stjälkar används i
vinifieringen. Macerationstiden är lång, cirka 30 dagar. Mognadslagringen äger
rum dels i cementtankar (grenache)
och dels i små ekfat (mourvèdre). Vinet buteljeras utan filtrering, resultatet
blir cirka 5 000 flaskor per år. 2009 var en varm årgång i södra Rhône, vilket
i det här fallet har gett söt frukt och täta, tjocka, fullmogna tanniner. Alkoholhalt enligt etiketten 15% - i realiteten troligen högre. (90489, 479 kr)
Vad tyckte ni som var med?
Vad tyckte ni som var med?
Som du vet röstade jag ju fram den vita Hermitagen till kvällens vin(n)are. Just nu känns det som att jag skulle kunna bli sambo med det för en längre tid.
SvaraRaderaLåter som en god idé... den lär knappast ställa till bråk men är tillräckligt intressant och attraktiv för att umgås med i åratal.
SvaraRaderaDet verkar ha varit många som blev träffade av det är vinet. Några kom fram och sa att det var det bästa vita vin de någonsin smakat.
Men tänk då Chaves egen hermitage blanc...
...96an var fantastisk. Undras hur 07an smakar:
SvaraRaderahttp://www.systembolaget.se/99685
Äsch, 94an var det ju.
SvaraRaderahttp://vinare.blogspot.se/2011/07/malmoligan-slar-tillbaks.html
Kvällens vin var väl La Petite Chapelle - fin frukt, otroligt snygga tanniner och väl avvägd fatbehandling. God redan nu, knappast mindre god på andra sidan tunneln om 8-10 år.
SvaraRaderaMed det sagt, Préferts Auguste Favier är för jävligt god den också. Visst, den är ung, men med lite tid i glaset är den öppen och inbjudande, förvisso finns värme men ingen hetta. Strålande frukt, syror som balanserar, härlig komplexitet med garrigue och mineralitet.
Préferts vita CH9 var också mycket trevlig. Jag tycker den tjänade på att serveras ganska kyld då lite sötma hölls på mattan då. Annars, ovanligt snygga syror för en vit CH9, fina citrustoner blandat med ytterligt vita päron och en värmande kryddighet.
Guigal visade med sin vita CdR att man är en fruktansvärt skicklig och omsorgsfull negociant - den var överraskande bra enligt mig, som brukar vara måttligt svag för stilen ...
Quet är, om inte ett monster, så i alla fall någonting ditåt. Det är mörkt, där finns hetta och en riktigt tättvävd matta av mörk och lätt torkad frukt. Den är inget jag vill dricka nu och den blir säkert bättre med lagring, men frågan är hur mycket. Ett Darth Vader-vin som jag tvivlar på blir Anakin ens om 10-15 år.
Albéric Bouvet kändes som en kanon-Crozes, men den behöver lagring.
Janasse har jag provat förut och vidhåller att den är väldigt bra - en rejält fruktig CdR som i princip håller CH9-kvalitet. God nu, säkert ännu godare om X antal år.
Till sist, Vieux Donjon är verkligen en fin, traditionell CH9. Slank och elegant, men ändå med väldigt levande frukt. Fin garrigue, en lite lädrigt köttig känsla. Förtjusande drick nu-CH9.
Henrik - instämmer i precis allt du säger, förutom att Auguste Favier till slut stod som kvällens favorit när plus och minus lagts ihop med lite eftertanke. Man kan glädjas åt att ha lagt undan av det vinet. Som det verkade igår skulle det nog funka bra att lufta i ett par timmar och sänka en redan nu.
SvaraRaderaLa Petite Chapelle 2009 var klart bäst (men jag brukar föredra norra Rhône framför södra), Saint-Préfert Blanc 2011 var förvånansvärt elegant och mineraliskt för en Ch9dP.
SvaraRaderaCuvée de Quet 2009 tyckte jag inte alls om, även om doften var trevlig var det fullständigt obalanserat i smaken, med en otrevlig, spritig eftersmak. Det kanske i någon mening var imponerande, men jag landade på "85 poäng?" som omdöme. Jag kan inte tänka mig att lagring kommer att integrera den här sprittonen.
Jag är inte Châteauneuf-fientlig eller alkoholallergisk i största allmänhet, bör jag kanske tillägga och försvara mig med (köper understundom bl.a. moderna spanjorer och Barossa-Shiraz) men t.ex. de allra flesta amarone är faktiskt mer balanserade än så här.
Inser, med ledning av min not ovan, att jag nog också tyckte Favier var bäst ... Mer passion i den än, den ganska, eh, objektiva noteringen om La Petite Chapelle.
SvaraRaderaSkitsamma, superba viner båda två.