Weingut Seehof, Westhofen

Wonnegau = kalksten. Väldigt förenklat, men så är det. Husen och murarna är i denna sydligaste del av Rheinhessen är byggda av kalksten, och markerna är fulla av kalksten. Idag for vi runt och provade i byar som Flörsheim-Dalsheim, Osthofen, Westhofen och Mörstadt. Namnen på vingårdarna framkallar små rysningar hos älskare av steniga viner: Morstein, Kirchspiel, Steingrube, Hubacker, Aulerde, Abtserde, Bürgel, Sauloch, Goldberg. Och resultaten lider inte precis brist på mineralitet...

Dagens stora överraskning var Weingut Seehof i Westhofen. Florian Fauth är en driftig kille på tjugoåtta år som av allt att döma är på god väg att göra underverk med familjegendomen om sexton hektar. För att signalera att det blåser nya vindar har han till årgång 2010 skaffat sig en ny design på gårdens alla etiketter. Snyggt som tusan - precis som innehållet i flaskorna.

Vom Kalkstein heter baslinjen, alla med skruvkapsyl. Tre eleganta, mineraliska viner där terroir är viktigare än druva. Den fjärde - rieslingen - är redan finito, men auxerrois, weissburgunder och grauer burgunder motsäger alla föreställningar man kan ha om dessa druvor. Här handlar det enbart om sjungande syra, ren sval frukt och naken kalksten. Mineralsältan är påtaglig och chablis är ingen långsökt association. Stark sommeliervarning på dessa viner som gör sig bra på vita duken och kostar €7.

Riktigt spännande blir det med toppnumren, som skulle burit epitetet Grosses Gewächs om Florian Fauth varit med i VDP. Det är han inte - än. Men det skulle förvåna oss stort om han inte blev upptagen som medlem under det närmaste decenniet. Florian personifierar "det nya Rheinhessen" och kämpar på med sina vänner i Message in a Bottle, en sammanslutning av tjugofem unga producenter i området. Medan vi väntar på genombrottet kan smarta konsumenter köpa dessa storslagna rieslingviner för under €20. Steingrube lutar mer åt det mineraliska, medan Morstein är lite rikare och större. Fem års lagring rekommenderas för att förlösa hela härligheten.

Medan dessa rader skrivs njuter vi av 2007 Spätburgunder Derby - en pinne som vi föll pladask för vid provningen. Namnet kommer av pappa Ernsts fäbless för hästkapplöpningar, och etiketten går i den gamla tråkiga stilen. Vingården heter Steingrube, och visst är vinet stenigt nog. Det fick en låg dos svavel vid buteljeringen, och Florian rekommenderar konsumtion samma kväll som korken dragits. Färgen är ljusare rödbrun, ungefär som nollsjuorna från Ahr. Doften är vidöppen med en början till vackra mognadstoner. Smaken är elegant strukturerad med ljuvliga aromer, tanninbidrag från använda barriques och skönsjungande kalkstenssyra/mineralsälta. €10,20 kostade detta lilla underverk.

Slutligen går det inte att låta bli att nämna 2010 Cuvée Hügelland Beerenauslese. Årgången var extrem i och med sin långa, svala mognadsperiod som i det här fallet gav en kombination av 13,8 gram syra (!), 160 gram restsocker och 8 % alkohol. När vi smakar detta lyckobringande elixir finns det absolut ingenting som avslöjar restsockerhalten. Vinet dansar fram på tungan och kräver att bli inhandlat för €16.

Allt som allt: hög och jämn klass över hela linjen i en modern och användbar stil. När redan basvinerna är så helgjutna finns ingen tvekan. Vem blir först med att importera Seehof till Sverige?

Atomwine är förstås på hugget sedan några år. Halvpallen på gaffeltrucken ska förresten till en viss Tom Pedersen i Vejle, och i toppen av packningen ligger en låda 2010 Keller Kirchspiel GG
på magnum. Lyckans ostar...

ps. Under pappa Ernsts tid var gården mest känd för sina söta viner. Den första årgången buteljerades 1972. Så här såg det ut på den tiden:

Disclaimer: Resan sponsrades av Rheinland-Pfalz Tourismus GmbH. Vi åkte vart vi hade lust.