Bodega Colomé - högst i världen

Vi fick en inbjudan att luncha på KB med Thibaut Delmotte (killen på bilden). Den sympatiske unge fransosen är regissör till världens högsta viner. "Högsta?" Ja, faktiskt. Vi snackar om Bodega Colomé i Salta-provinsen, långt upp i de argentinska Anderna. Trappan av vingårdar börjar med San Isidro på respektabla 1800 meters höjd, tar ett par rejäla kliv uppåt med Colomé (2200 möh) och El Arenal (2500 möh) för att till slut dunka dit världsrekordet med Altura Máxima på hela 3110 meter över havet!

Bodegan har gjort omfattande investeringar och nyplanteringar under 2000-talet. Sistnämnda vingård planterades så sent som 2007, så där befinner man sig fortfarande på experimentstadiet. När det gäller de andra tre ska vi få prova vingårdsspecifika buteljeringar som görs i en upplaga om tusentalet flaskor vardera. Tyvärr är de omöjliga att få tag på, utom för besökarna till egendomen och gästerna på den lilla restaurangen som finns där. För att komma dit måste man åka till Buenos Aires, ta inrikesflyget till Salta och sedan skumpa fem timmar grusväg över ett pass på 3500 meter. Alternativt hyra/köpa helikopter, om man är multimiljonär. Eller så måste flaskorna masa sig hit, vilket de i princip aldrig gör. Ja, det här ska sannerligen bli intressant.

Colomé handlar inte bara om nyplantering utan är också ett stycke argentinsk vinhistoria. Egendomen startades redan 1831 av den spanske kungens guvernör, och planterades med franska sticklingar av malbec. Den ursprungliga delen av egendomen omfattar åtta hektar vingårdar, där större delen av stockarna är mellan 60 och 150 år gamla och växer på egen rotstock. 2001 köptes Colomé av den schweiziske magnaten och konstsamlaren Donald Hess. Thibaut berättar om hur Hess på en semester i området halvt av en slump fick smaka ett vin från gården vid ett restaurangbesök. Krögaren ville inte ta betalt, eftersom han tyckte att vinet var närmast defekt, efterjäst och dant. Hess såg potentialen vad gäller frukt och tanninstruktur och gav sig fan på att köpa hela rasket, vilket skedde några år senare. Först en vingård i grannskapet, sedan hela egendomen. En annan anekdot berättar om hur Hess letade upp El Arenal - som var rena öknen när han kom dit första gången. Med en enkel pendel i en kedja runt halsen vankade han runt ett tag tills pendeln indikerade att det fanns vatten under marken. Hess: "jag köper". Markägaren sålde glatt sin ökenplätt för en billig peng, och skrockade åt den korkade gringon.

Det intressanta är hur pass olika malbecdruvan uttrycker sig på olika höjder. När man kommer riktigt högt upp i bergen är den ultravioletta strålningen så stark att druvorna utvecklar extra tjocka skal för att skydda sig. Alltså - ju högre upp, desto mer färg och tanniner. Solljuset är starkt, men temperaturen svalare, vilket innebär att druvorna skapar mer socker men tar längre tid på sig till fenolisk mognad. Alltså - högre alkohol på högre höjd, men också mer komplex aromatik och större struktur.

2009 Bodega Colomé Lote Especial Malbec "San Isidro" har en rysligt ren och fin nos med crème de cassis, söta mosade körsbär, hög fruktmognad och en "spansk" vaniljton som utlöser frågan om eken är av arten quercus alba. Det är den inte, för faten är franska - men vibbarna är spanska. I munnen ett harmoniskt, vänligt, välbalanserat vin (14%) utan störande sötma, och med lite mineralsälta i slutet. Riktigt gott, publikt, charmigt och inbjudande.

2009 Bodega Colomé Lote Especial Malbec "Colomé" är mer färgintensivt. Doften är inte alls lika fruktig, istället långt mer komplex med terroir-känsla av sten, köttsafter, örter och bark. Smaken är mer strukturerad vad gäller intensitet och tanniner, men syran hänger inte riktigt med och alkoholen (15,5%) tar över i smakbilden. Doften är bättre än smaken, i det här fallet.

2009 Bodega Colomé Lote Especial Malbec "El Arenal" är opakt blålila. Nosen är fantastisk: mörk frukt med fint definierade toner åt björnbärs/viol-hållet, samt stor komplexitet med drag av grillkol, tjära, rök, eneträ, lagerblad, köttsafter och peppar. Côte-Rôtie från ett varmare år, säger VM, och det är inte svårt att hålla med. Smaken är kassaskåpstät med friska syror, stora tanniner och osöt frukt som klär in alkoholen (15,5%) helt och hållet ända till slutet där man får en liten kick av alkohol-power. Den småsalta mineralkänslan är underbar, och sötman nästan obefintlig på klassiskt europeiskt vis. Det här är en stor upplevelse, och vi hade gärna suttit mycket längre med glaset. 2600 meter rockar!

Vi kunde inte låta bli att fråga Thibaut Delmotte var han utbildat sig. "In Burgundy" löd det betryggande svaret, varefter han berättade att han jobbat i Fronsac och Macau (Margaux) innan det bar av till Anderna 2005. En ytterst sympatisk kille som hade precis de åsikter man vill höra som eurocentriskt lagd vinälskare: biodynamiska odlingsmetoder, låång jäsning och maceration, inte för mycket ny eller hårdrostad ek, syrafräschören är avgörande, alkoholen ska balansera helheten, sötman ska hållas till ett minimum, elegans och drickbarhet är viktigare än kraft.

Vill man få ett hum om vad ståhejet handlar om, så kan man beställa 2008 Colomé Estate Malbec (149 kr, BS). Vi föredrog nollnian som inte är lika mörk, kryddig och opulent, istället mer rödfruktig, örtig och syradriven - fortfarande lite knuten. Prestigevinet 2008 Colomé Reserve Malbec från urgamla stockar håller hela 16%, väldigt maffigt och imponerande, men knepigt att matcha med mat, choklad är nog bäst (329 kr, BS). Thibaut föredrar själv den vanliga Estate-versionen. Slutligen vill vi dra en lans för egendomens enklaste röda 2009 Amalaya de Colomé. Det vinet hade en fruktig, saftig, gräsig doft. Smaken var frisk, saftig och omedelbar med låg sötma och nästan omärkbar ek (20% fat, nya till tioåriga, resten tank). Gott och lätt som en plätt att dricka. (95 kr, BS).

Cheers, Thibaut!

ps. Mer att läsa här, här, här, här och här.