lördag, september 10, 2011

4 x Speri Amarone Monte Sant'Urbano


I slutet av förra året spådde Billigt Vin-Ingvar en rehabilitering av amaronens status i bloggosfären under 2011. Det kändes som en pricksäker iakttagelse, men hittills får man nog säga att det gått ganska trögt, förutom för JC:s Vintankar som har amarone bland sina absoluta favoritviner. Själva skrev vi en post om Thomas Ilkjaers ypperliga amaronebok på årets första dag, men någon större förändring av vår konsumtion kan vi inte rapportera. Ett par småtrevliga Le Ragose i januari och maj, det är allt.

Här ser man hur mycket vinbloggarnas och den breda allmänhetens smak skiljer sig åt. Amarone är så starkt rotat i folkdjupet att det räcker med att ordet förekommer i en annons ("från amaroneproducenten", "mini-amarone" etc...) för att försäljningen ska tredubblas, jämfört med om A-ordet inte funnits med. Av all amarone som dricks ute i stugorna finns lejonparten bland de tre-fyra billigaste, vilket är väldigt synd eftersom bra amarone kommer från förstklassig, högt belägen vinmark och görs på hantverksmässigt vis - som hos Fratelli Speri.

Speri hör hemma bland de traditionella, rentav konservativa egendomarna. Deras 50 hektar vingårdar är på gammeldags vis uppbundna som pergola med det underbara argumentet "hos oss är vi pergolisti". Juvelen i kronan är den högt belägna vingården Monte Sant'Urbano i Fumane. Den omfattar 19 hektar med kalkrika lerjordar av vulkaniskt ursprung. Druvorna är till 70% corvina, plus 25% rondinella och resten corvinone. Man har ett eget torkhus vid vingården där druvorna får torka i 100-120 dagar, och amaronen uppfostras under två år i franska tonneaux om 500 liter och ett år i medelstora botti av slavonsk ek - här finner man inga kafferostade barriques.


2007 Speri Amarone della Valpolicella Classico Vigneto Monte Sant Urbano har en extremt tätvävd och rik doft av mörka surkörsbär, körsbärskärnor, bittermandel, ceder, lakrits, plommon och alkohol. Smaken är en enda stor, mjuk, mullig björnkram som omfattar allt - balanserade syror åt det lägre hållet, chokladiga tanniner och 15% alkohol - med sin storskaliga sammetsfrukt, som dock fortfarande är något "rå" i aromerna. Årgången kommer - liksom i andra distrikt på samma breddgrader - utrustad med tidig drickbarhet, lent viskös munkänsla och medhårstanniner av klass. En fruktbomb, harmonisk redan nu, med fem år kvar till toppen. (90-91)

2006 Speri Amarone della Valpolicella Classico Vigneto Monte Sant'Urbano har en smalare doft, återhållsamt fruktig, med rosenblommiga övertoner samt drag av bittermandel, eneträ, salt bastu, ljus kola, och lakrits. I munnen är vinet riktigt intensivt och tätt, men också rätt stramt i strukturen och upplevs därför som relativt slankt, inte minst i jämförelse med nollsjuan. Syran är högre, tanninerna fastare i greppet, sötman nästan obefintlig och det finns en örtbitterhet som spjärnar emot. Eftersmaken är lång, rikt örtig och perfekt balanserad (15,5%). Stor årgång fast på ett helt annat sätt än föregående - här tänker man omedelbart på långlagring och matsällskap, med bra potential för båda. (92+)

2000 Speri Amarone della Valpolicella Classico Vigneto Monte Sant'Urbano är uppenbart resultatet av ett varmt och lyckat år med sina insmickrande söta toner av sylt och saft, sött lim, bittermandel, sötlakrits och örtlikör. Smaken är mjuk, viskös och ovanligt sötfruktig för att vara Speri, med låga syror och lena tanniner. Gott, harmoniskt och njutbart några år till - lite som en mogen upplaga av nollsjuan i smakbalansen. (91)

1995 Speri Amarone della Valpolicella Classico Vigneto Monte Sant'Urbano kommer från en av våra favoritårgångar i Valpolicella och uttrycker Speris klassiska stil på ett fint sätt. Doften har en riktigt trevlig utveckling mot kryddlåda, läder, soja och nori-ark, med frukt åt katrinplommonhållet och kvartettens finaste örtflora. Sånt kommer först med åren! S fångar upp en funkig not av salt svett och utbrister i sann Gary-anda "there's some sweaty jock-strap action going on here". Smaken har också kvartettens skönaste drickbarhet - ja, det här är faktiskt både elegant och behagfullt balanserat tack vare tidens gång - samtidigt som den bevarar en viss kärnig struktur. I slutet finns salta mineraltoner, örter och finkorniga tanniner att suga på. Riktigt gott. (93)


Som synes gillar vi framförallt att dricka amarone när den är mogen (Speris 95:a och 97:a har vi själva lagrat med gott resultat) och procenten är inget man tänker på när tiden väl fått ha sin gång.
Speri är en av de där egendomarna som har en verkligt personlig stil och vinerna är sällan varken restsöta, russintonade eller överdrivet alkoholstarka. Som pinotpimplare par préference måste vi ändå tillstå att det går rätt trögt att dricka amarone, och vintypen kommer - liksom under de gångna decennierna - även fortsättningsvis att höra till undantagen hemma hos oss.

Sortimentsprovning hos Magnusson FineWine häromdagen. Vi var tvungna att lämna återbud pga vabbande. Importören erbjöd sig att buda hem sortimentsprovningen till oss. Stiligt gjort - vi tackade ja.

Nigab via BS, 386 kr.

ps. Årgångstabeller för amarone finner man här, här, och här. Det tycks råda en viss oenighet om hur pass bra 2007 är. Vad säger ni som provat fler nollsjuor?

pps. Efter omprovning och tid till eftertanke är det klasskillnad mellan 2007 och 2006. Den sistnämnda kommer av allt att döma bli strålande, lika bra som 95:an i sinom tid. Strukturen, syrorna, örtigheten och längden talar för det. Nollsjuan har inte samma framtidspotential.

2 kommentarer:

  1. Tack för en härlig läsning.
    De Speri jag har druckit har vunnit väldigt mycket på lite längre lagring. Jag har ännu inte börjat röra mina 06:or,därför lite extra intressant att läsa era kommentarer.

    JC

    SvaraRadera
  2. Jag är också amaroneskeptiker. De allra bästa är såklart bra och särskilt efter ett par decennier eller längre, med då är ju prislappen fyrsiffrig.
    Visst är det dessutom högst förståeligt att Amaroneproducenter så sällan nämner vilket skördeuttag de har. Inte fyrsiffrigt kanske, men högt. Då är det såklart svårt att få med terroiren.

    SvaraRadera