fredag, september 02, 2011

2002 Delamotte Blanc de Blancs


2002 Delamotte Blanc de Blancs Brut osar av brödjäst på en meters håll - omedelbart salivdrivande! I glasen doftar det yngre än väntat efter de beskrivningar vi läste innan inköpet (det bör ha varit Munskänken, Grappe, BKWine, kanske någon mer). Här handlar det om elegant ljusgul citrus i en frisk och outvecklad personlighet med gröna och florala inslag som av nyklippt gräs och liljekonvalj. Den vita kritan finns omisskännligen där, men inga skaldjur. Ett par nötter visar vägen mot framtida mognad.

Upplevelsen i munnen är lättfotad och elegant med balanserat frisk syra,men återigen skiljer sig intrycket från det vi kommer ihåg av läsefrukterna. Kroppen är lättare och aromerna mer outvecklade än vi väntat oss. Det smakar naturligtvis gott - lite som en tänkt mix av prima dansk citronvand och ett riktigt bra mineralvatten - men till skillnad mot nämnda drycker är champagne utrustad med en struktur.

När det gäller 2002 Delamotte vill vi beskriva strukturen som omoget grön. Grönt är inte vår favoritfärg i Champagne, och särskilt inte på den här kvalitetsnivån. Men visst - vinet är ännu ungt och har tiden för sig. Det nästan skriker efter lagring, och borde utvecklas till det bättre. Ikväll är vi ändå underwhelmed och kan inte låta bli att fingra på ordet "besvikelse". Som tröst tar vi några svenska lantchips, Rotsunda-style.


Johan Lidby via SB 1/8, 499 kr. S fick den i födelsedagspresent.

3 kommentarer:

  1. Alltid tråkigt när ett vin inte levererar, speciellt när det är en födelsedagspresent. Hoppas S hade en bra dag ändå :)

    Vi kan bara hålla med om att Delamotte har en prissättning som inte riktigt motsvarar kvaliteten. I Sverige omnämns de ibland som Salons andravin men det är inte riktigt sant; Ett toppår som 2002 finns det inga Salon-druvor alls i Delamotte. De har visserligen några egna hektar i Mesnil men vi tycker inte alls att de håller samma klass som exempelvis Pierre Peters, Guy Charlemagne, Launois m.fl...

    SvaraRadera
  2. Vi snackade just om Launois och att en nolltvåa därifrån med största säkerhet gjort oss helnöjda.

    Eller Pierre Peters 2002 Les Chétillons, den var ju mycket rikare och bättre (provad hos Vinunic)

    Lyckligtvis var S inte alls lika besviken som T :)

    SvaraRadera
  3. Jag tycker även Delamotte 1999 är lite väl sluten och oredo. Var inte alls imponerad, men de kanske öppnar sig efter ytterligare några år, precis som Salon?

    SvaraRadera