Sommarläsning: Vinosapien i Aosta

"Valle d’Aosta – Juni 2011.

Vi är på väg mot det schweiziska vindistriktet Valais, och vägen dit går över Sankt Bernhardspasset. Vid Aosta börjar stigningarna, men innan bergsklättringen har vi fixat tid för besök hos Valle d’Aostas ledande vinleverantör – Les Crêtes i Aymavilles. Jag har under en längre tid varit nyfiken på den här egendomen och funderat kring möjligheterna att framställa kvalitativa viner i denna vädermässigt utsatta del av Italien. Går det verkligen att göra vettiga prylar här? Och funkar det, så måste väl årgångarna ha en extrem betydelse? Odling sker trots allt på 500 till 750 meters höjd. Hur som helst, det återstår att se.

Förutom av charmtrollen Eleonora Charrère (från ägarfamiljen) och Monique Salerno, möts vi också av byggkranar. Det är inte bara i Langhe som det byggs. Det första som händer är att flickorna prompt vill ha oss med ut i vingårdarna. Bara att gilla läget - italienska flickor av den här digniteten går man inte i klinch med. Vi är på väg upp till Côteau La Tour, vingården som allt kretsar kring hos Les Crêtes. Högst upp på kullen tronar tornet som pryder etiketten på samtliga torra viner som produceras. Ett härligt ställe som man faktiskt kan låna/hyra om man har vägarna förbi. Stort är det inte, men här finns det man behöver av bekvämligheter. Framförallt har man världens möjlighet att få till ett unikt provningsrum.



Under promenaden till och från vingården får vi i komprimerad form familjens vinhistoria berättad för oss. De går även igenom deras nuvarande kapacitet, produktportfölj, framgångar och experiment.
Jag har inte en chans att värja mig mot alla siffror som kastas mot mig, men miljön är dramatiskt vacker och jag är omgiven av tre vackra flickor - så varför gnälla. Däremot kan jag inte släppa en tanke jag burit ändå sedan vi stod uppe vid tornet och blickade ut över dalgången. Borde inte förutsättningarna för kvalitativt vin vara ännu bättre på andra sidan av dalen? Det är ju där de terrasserade södersluttningarna finns. När väl frågan tas upp får jag medhåll om förutsättningarna, men inte gällande det vin som produceras från aktuella vingårdar. Majoriteten av produktionen därifrån står de många kooperativen för i dagsläget, men det är nog där potentialen finns i framtiden. Och mycket riktigt har även Les Crêtes skaffat på sig lite mark på andra sidan floden Dora.

Efter den svettiga promenaden ska det bli redigt gott att spotta lite vin. Vad sägs om lite ovanligheter som petite arvine, petit rouge, fumin, mayolet och neblou. Men lugn, det finns även syrah, chardonnay och pinot nero att testa. I lilla Valle d’Aosta finns bara en appellation –Valle d’Aosta. Ta prisuppgifterna som ungefärliga.

Vi börjar med lite lokalt bubbel:

NV Neblù Spumante Brut Metodo Classico
Framställt på den blå druvsorten neblou. Helt ok sprattel, men inga storverk i vardande.

2010 Petite Arvine Valle d'Aosta DOP (12€)
Av det här blir man glad. Riktigt bra prylar. Bra syror som sig bör. Lättsam frukt och allmänt uppfriskande. Inte samma mineralitet som sina kusiner i Valais, utan bygger mer på frukten. Ett givet köp.

2010 Chardonnay Valle d'Aosta DOP (12€)
Ståltanks-chardonnay. Ren och ärlig i sin framtoning. Återigen är det frukten som står i fokus. Trevlig och rättfram.

2009 Chardonnay Cuvée Bois Valle d'Aosta DOP (27€)
Juvelen i portföljen. Åtminstone om man ska tro på alla priser och utmärkelser (3 Bicchieri hur många gånger som helst) vinet erövrat. Men jag är skeptisk. Om de tidigare vita vinerna har burit en ren alp-känsla, är detta mer internationellt utslätat. Mestadels fatpräglat.
I min värld behövs inga fler fatkladdiga chardonnay-drycker.

2009 Torrette Valle d'Aosta DOP (9€)
Dagens första röda. Domineras av petit rouge och kompletteras av små mängder fumin, mayolet, tinturier och cornalin. Inga fat. Bärigt, friskt, rent och med typisk italiensk syra och kärnighet. Skojigt vin. Funkar antagligen ypperligt till antipasto.

2009 Pinot Noir Valle d'Aosta DOP (11€)
Lättsam pinot. Inga fat. Kylig, frisk, fin frukt. Rättfram i sin karaktär. Bygger på frukt och renhet.

2008 Syrah Côteau La Tour Valle d'Aosta DOC (14€)
Nu smäller det till. En helt annan munkänsla än tidigare röda. Mer mörker i aromerna, men ändå känslan av svalodlat. Det här gillar vi skarpt. Fatlagrat vin. Här skulle det vara roligt att testa ett lite mer åldrat exempel som referens. 2008 var lite mer besvärligt än 2007 och 2009. Är man gnällig går det att rota fram lite gröna drag i munnen. Men ändå karaktärsfullt och personligt. Ett givet köp.

2007 Fumin Vigne La Tour Valle d'Aosta DOC (16€)
Ännu en fullträff. Ser ut som syrah, doftar som syrah - men smakar inte som syrah. Mycket snällare tanninstruktur. Härligt vin på alla sätt. Och här känner man dessutom årgångens betydelse. Allt är målat med en fruktigare och mer seriös pensel. Fatlagrad. Fumin var mer eller mindre utrotad som druvsort innan Les Crêtes beslutade sig för en satsning. Bara att applådera för den våghalsiga investeringen. Det är sådana här upplevelser som gör att vinintresset får ännu en kick.
Ett mer än givet köp.

Under provningen snackar vi helt öppet om vad vi tycker om de olika vinerna. Att vi mer eller mindre sågar Cuvée Bois kanske är lite kontroversiellt, men tjejerna kan inte dölja glädjen över att vi blir barnsligt förtjusta i deras fumin. Och om vi är öppna, så gäller det även Les Crêtes. Vi fick ett härligt mottagande, och bra diskussioner - bland annat när de berättar om sina korkproblem. Allt fler viner buteljeras därför med skruvkork.

Är man i närheten (en och annan skidort ligger i omgivningen) ska man inte tveka en sekund att ta sig till Aymavilles. Gör ett virtuellt besök så länge.

Som ni förstått går det alldeles utmärkt att framställa vettiga viner här, men hur står de sig i ett större perspektiv? Det är inga stora viner, snarare rena och ärliga mot sitt ursprung och sina förutsättningar.
Det som vi faller för är de druvrena vinerna. De har ett unikt uttryck, och dess likar är svåra att hitta någon annanstans. Jag hoppas att fler odlare hoppar av kooperativen och kör eget, för potentialen finns.
Ett enda vin är aktuellt för den svenska marknaden - gissa vilket!
Är man nyfiken på de övriga - kolla här."

Text och bilder: Vinosapien