Att blogga om vin halkar raskt ner i prioritet nu när högsommaren redan tycks vara här. Men vi måste bara dela med oss av ett litet, litet vin till. Nu när upplevelsen råkade vara häftig nog.
2009 Egon Müller (Le Gallais) Wiltinger Braune Kupp Riesling Kabinett har en återhållsam, elegant doft med aningar av grönt äpple, lime, nektariner, stål, sten och talk. Ytterst lovande, men som vanligt när det gäller verklig storhet är det i munnen det händer. Wow, vilka sagolikt rika, friska och rena riesling-aromer! Åh, vilken sjungande syra! Aj, vilket sanslöst grepp, vilken struktur, vilken kompexitet i mineraltonerna. Här finns en kryddighet nästan som av ingefära. Vi pratar balans, elegans, finess, harmoni. Hela härligheten kommer i en kropp lika slank och viktlös som en ballerinas. Detta är flytande lycka, det är absolut världsklass, och det måste vara själva definitionen av vad högklassig riesling-kabinett egentligen handlar om.
Belvini, €24,90.
Två saker, en reflektion och en fråga.
SvaraRaderaVilken fantastiskt vacker etikett! Går annars inte igång på sådant. Men denna nytraditionella etikett lockar till inköp (som om orden 2009, Egon Müller och Kabinett inte skulle räcka).
Vet någon vad som skiljer denna från Müllers andra Kabinett? Uttag, läge eller vinifiering?
Mmm, gammeldags "skrivstil" på tvären, man tänker snarast på Giuseppe Rinaldi och liknande doningar....
SvaraRaderaNotera också hur suveränt etiketten struntar i att distriktets namn ändrats från Mosel - Saar -Ruwer till bara Mosel (på den vanliga Scharzhof QbA är det ändrat).
Läget skiljer förstås - och så är Le Gallais faktiskt en annan egendom. Vingården Scharzhofberg och godset Scharzhof ligger vid ett sidotillflöde till Saar.
Braune Kupp ligger vid själva Saar precis där den gör en krök från norrgående till sydostlig riktning.
Som vi minns det höll 2008 Scharzhofberger 8,5%
(vi har inte kollat detaljerna på nollniornas etiketter) medan 2009 Braune Kupp håller 10,5%. Det som är intressant är att båda vinerna är perfekt balanserade - vilket Braune Kupp kanske inte hade varit med 8,5%, då det skulle haft ytterligare 35 gram socker. Nu ligger sockerhalten uppskattningsvis på högst 30 gram (men det är lätt att ta fel eftersom Egon Müller är mästare på att gömma sockret).
Det är bara att njuta och konstatera att Egon kan sina grejer!