Gubbamiddag #7

Dags för ännu en blindprovning under avslappnade former. Något säger oss att det kommer bli extra svårt med gissningarna ikväll, eftersom vinerna ser så mogna ut. Ja, särskilt ett av dem. Men först: en föråkare som tycks ta oss till välbekanta trakter. Lätt som en plätt!
Tror vi, alltså.

1. Kryddig rieslingdoft med frisk tropisk frukt som mango, aprikos och honungsmelon. Balanserad, vänlig, harmonisk smak med snyggt infattad syra som trampar ifrån i slutet och ger fin längd. Intrycket drar - relativt sett - mer åt det fruktiga än det mineralstinna, inte ens en antydan till petroleum, även om stål och krydda definitivt hör hemma bland mineraltonerna. Vi placerar utan tvekan doften i mellersta Pfalz, en sval årgång som 2004. Frågan är bara vilken by? Tyskland är rätt, får vi veta. Aha, men då måste vi nog upp till Rheingau, och ett lite varmare år. Inte 2004, och absolut inte besvärliga 2006, detta är alldeles för bra. 2005 eller 2002? Nej, det är 2001 - och du drack det i veckan! Hmm, känner inte riktigt igen det som något av dem. Rottland? Roseneck? Nej, det är Schlossberg, och det här skiljer sig från tisdagens smakprov inte minst genom att avslutningen helt saknar bitterhet. 100% drickfärdigt, men inte trött. Resterande flaskor bör nog drickas upp rätt snart.

2001 Georg Breuer Berg Schlossberg Riesling




2. Rubinröd färg. Utvecklad doft med svarta vinbär, plommon, ceder och fat. Nyanserna är inte överdrivet många, och det finns ett vegetalt drag av grön paprika/pelargonstjälk, och en antydan till orenhet som drar ner intrycket. Knäckighet kommer till med mer luft, och vinet framstår som bättre efter en timme eller så. Smaken är stram och syrlig, med bestämda, torra tanniner och en ganska stor men samtidigt intorkad frukt. Ganska hårt och stumt i kroppen, med viss trötthet i avslutningen. Ger intryck av att vara ett cabernetdominerat vin från vänstra stranden, från ett mellanår under åttiotalet då cabernet-druvorna inte mognade fullt ut. Verkar trots allt yngre än det är. Funktionellt till mat och ostar, men ingen favorit.

1975 Château Cantemerle, Haut-Médoc




3. Djup rubin med snygg tegelkant. Suverän doft med storslagen komplexitet och höjd. Mynta och andra örter, kryddlåda, anis och lakrits. Ljusa tjärtoner, nypon, vinbär, plommon och kaffe. Ännu mer örter, ljus tobak och ett drag på brettplåstret. Blomparfymer som kommer till efter hand. Behagfullt stram och fokuserad smak med ljusa aromer, rejäl örtbukett och nedsmälta tanniner av slipdammskaliber. Härlig längd! Verkligt elegant vin som behöver en timme för att sjunga fullt ut. Fullmogen bordeaux av riktigt hög klass, vi kan omöjligt säga mer än så. En tydlig merlot-komponent, tänker vi. Cabernet-dominerat, säger J, och det är rätt. Tanninstrukturen har en gång varit stor, men har smält ner helt, säger E. Pauillac, säger R. Jo, visst är det så. Nu återstår bara att gissa fel på en handfull slott innan sanningen avslöjas. Imponerande, som så ofta härifrån. Näst bäst ikväll.

1975 Château Pontet-Canet, Pauillac




4. Brunröd rubin, fin lyster. Utvecklad doft med gott om mognadstoner och nedtonad druvkaraktär. Knäck! Kolabönor!! Fudge!!! Sötare frukt än föregående viner, ljusa plommon, antydan till blommighet. Söta kaffetoner, lite muggiga fat, ceder, blyerts. Torr, stram och syrlig smak med bra intensitet. Torra tanniner i avslutningen, bra tryck i frukten, skön längd. Den sötare fruktigheten får oss att tänka varmare plats som rhônedalen eller möjligen USA. Det känns helklassiskt, men med ganska fräsig fatrostning. 25-åring från USA, säger U. Knepigt... det blir pilkastning i Napa men ingen prickar rätt.

1986 Stag's Leap Wine Cellars "Stag's Leap Vineyard" Napa Valley Cabernet Sauvignon




5. Mörk rubin mot oxblod, aning blått/lila kvar. Något yngre eller mindre utvecklat än de andra vinerna. Tjärat snöre i första sniffen, svårt att komma runt. Rätt mycket fat med rökiga drag, inslag av söt piptobak och vanilj. Späntved, anis, mynta, ceder och blyerts. Vinbärstoner kommer, likaså blygt florala drag, lite åt syrah/viol-hållet. Relativt fyllig smak, med stor frukt och strama tanniner. Måttligt grepp, men utmärkt längd. Ett grönäppligt inslag i syran, som får betecknas som hög och aningen kartig i slutet. Glaset vinner på tid, vinet är fortfarande lite kantigt, i yngsta laget. Det bör nog vara ännu en bra bordeaux, men yngre än de andra.

1981 Château Margaux




6. Ljust rödbrun, transparent uppenbarelse med tegelkant. Otroligt vackert, det här bara måste undersökas först av allt. Doften är helt fantastisk, med mängder av stämmor i balans. Knäckiga mognadstoner och eteriska blomparfymer, med ros, viol och potpourri. Ljusa tjärtoner, ljus tobak, ljusa bärtoner med jordgubbar och rönnbär, klart volatila drag av lim och lösningsmedel. Nebbiolo? Barbaresco? Minst trettio år gammalt, förmodligen betydligt mer. Ålderssyrlig, intensiv och mycket lång smak. Nedsmälta, silkiga tanniner. Frukten ger först ett lite uttorkat intryck med vaknar snart och vecklar ut sig i sin fulla prakt. Här finns ingen trötthet alls, vi kommer att tänka på Cappellanos 47:a. Fullmogen barbaresco - eller dito bourgogne - ska vi säga från femtiotalet? Enormt elegant och karaktärsfullt, en stor upplevelse!
Utan tvekan kvällens vin.

1949 Château Margaux
(upper shoulder)