måndag, januari 24, 2011

2001 Brunello di Montalcino Val di Suga



Projekt källarrensning fortsätter. Vad kul det är att kunna rycka flaskor som verkar vara drickfärdiga! Ikväll blir det en enkel men slagkraftig kombination som väcker massvis med gamla italien-minnen, fortfarande utövar sin magi på oss och, ja faktiskt - tar oss hela vägen tillbaks till början av vårt aktiva vinintresse, nämligen: pappardelle, ragù e brunello.

2001 Tenimenti Angelini Brunello di Montalcino Val di Suga har en stilig färg, ljust varmröd med tegelkant. Doften känns omedelbart betryggande, med rikliga doser rostigt järn, läder, torkade körsbär samt en skvätt balsamico. Jord och te blir snart framträdande markörer, torkade rosor, ljusa örter och mandelmassa likaså - klassiskt nog för att saliven ska börja rinna. Vi är mitt i det toscana vi lärde oss att älska för femton år sedan.

I munnen serveras mogna röda körsbär och hallon mot svart botten av te, lakrits och jord. Det finns ett rejält grepp i mittsmakens mineraler och syrorna är friska, medan tanninerna har hittat ett skönt mellanläge som både river och smeker. Frukten är alldeles utmärkt för en standardtappning - inga tendenser till uttorkning än - och smaken varar mer än tillfredsställande länge.




Detta vore inte en komplett toscanare utan det lite småsura och vresiga drag som liksom är själva äkthetsstämpeln på alltihop. Det finns ändå gott om sötmogen sangiovese och jordig mineral i efterklangen - ja, jäklar vilka mineraltoner - och man måste älska helheten för dess charm och drickbarhet. Matens svartpeppar tar tag i vinets intensivt röda frukt, men ingen eldighet står att finna trots etikettens 14,5% alkohol.

Drickfasen tycker vi är helt perfekt just nu, precis i krysset mellan ungdom och mognad, men ytterligare tre à fem år lär inte skada om man uppskattar tredjehandsaromer och lagrar svalt. Vi gläds åt ett bra köp våren 2007. Amerikanska bedömare är väl snåla med sina poäng.

Aktuell årgång på SB är 2004. Den bloggades här. Nollettan är ett par snäpp bättre, som vi uppfattar saken. Kan tre-fyra års lagring göra susen med nollfyran?

5 kommentarer:

  1. Så här ska ett riktigt projekt se ut. Verkar som ni har hur kul som helt. Måste vara suveränt att plocka bland godbitarna och få flashbacks som den ni beskriver. I bland kan det vara en njutning att få städa och röja ordentligt! Lämna inget skräp i hörnen!

    SvaraRadera
  2. Gjorde inte Angelini även en Vino Nobile som var själva definitionen av begreppet köpvärd på Systemet när den kom i årgång 2001? När skall ni ressa den? Finns den i källaren?

    SvaraRadera
  3. Intressant. Jag tror jag har någon flaska av denna i källaren. Testade själv en annan av SB´s trotjänare när det kommer till Brunello, nämligen Col d'Orcia. Drack både 2001 och 2004 och bägge kändes väldigt trötta, känns som deras viner blivit betydligt sämre på 00-talet. Det borde gå att hitta bättre doningar från distriktet för de 264 kronor de ändå betingar.

    SvaraRadera
  4. Jo. Angelini gjorde den vinare du beskriver Nick. Kronstam (mfl) skrev upp denna svårt för några år sedan. Har något exemplar liggande djupt inne i någon vrå. Efter att ha läst beskrivningar som "amarone", "uttorkad", etc, så har inte lusten att leta fram flaskan varit överdrivet stor, direkt. Å andra sidan kan ju faktiskt amarone vara riktigt bra ibland - ja nu jävlar! Tack för påminnelsen!

    SvaraRadera
  5. Somliga har det bra. Mogen Brunello till måndagspastan, jo jo. :-)
    /Janne

    SvaraRadera