Pommard 2007: La Chanière vs. Clos de Verger

Ikväll blir det två viner från samma södersluttning, längs med väg D17 västerut från byn Pommard. Det enda som skiljer de båda vingårdarna åt är några hundra meter och en tredje vingård, nämligen premier cru Les Arvelets. Det känns inte minst angeläget att prova La Chanière - en februarinyhet som fortfarande finns i ganska rikliga mängder i fem butiker. Som sparringpartner väljer vi den redan testade och godkända Clos de Verger.



Första glaset har inledningsvis en söt, parfymerad näsa med inslag av ros och mysk. Doften är inte så stor, men tydlig - rentav förbindligt inställsam i sin feminina adressering. Parfymflaskan skramlar omkring i en elegantare handväska av ljust läder, tillsammans med en halväten rulle Rollo. Väskan tycks vara inhandlad i en orientbasar, för alltmer av exotiska rökelser frigör sig efterhand. Men bären är helt klart franska - skinande ljusa och klara, röda vinbär med ett stråk av jordgubbar. En riktigt läcker doft, om man kommer överens med parfymen.

I munnen är detta ett lätt, ljust och slankt vin med höga, lite kartiga syror och små, örtiga tanniner. Aromerna har ingen större komplexitet utan här handlar det nästan helt om intensiva röda vinbär med måttfull assistans av fatkryddighet. Avslutningen är av god medellängd med ett örtigt eller snarare tomatstjälkigt drag. Doften lovar lite mer än smaken klarar att leverera. Det är onekligen ett ganska charmigt vin, men också i lättviktigaste laget, inte minst när vi betänker att det är en premier cru. För det måste det ju vara, karaktären känns välbekant från Pillot. Den här (sista) flaskan känns inte lika tillfredsställande som de förra, och hade vi nyss köpt flaskor skulle vi nog fundera på att byta dem mot något annat. (88)

2007 Domaine Fernand et Laurent Pillot Pommard Premier Cru Clos de Verger


Andra glaset bjuder på en klart komplex doft, med större djup och fler dimensioner. Bären är av lite mörkare slag, mest skogsbär även om en och annan jordgubbe också verkar ha slunkit med. Ute i skogen hittar vi fram till en lerig insjö, med gröna alger eller kanske snarare grönt te som flyter omkring i vattnet, och kantad av pigga enbuskar och fuktiga skogschampinjoner. Plötsligt får vi en löjligt tydlig puff av krutrök - det verkar bli knallpulverkrig nere vid skogstjärnen ikväll, och lakritsgodiset bränner i fickan. Alles in alles är detta en förföriskt intressant och smått svindlande pinotdoft. Som bonus kan den inbitne sniffaren räkna hem ett kemtekniskt, förmodligen hälsovådligt, smått volatilt inslag av nagellacksremover.

Smaken är större anlagd än det förra vinets: pinottypiskt god i aromerna och rätt väl strukturerad, med bra bett och en gnutta druvbeska snarare än ekbitterhet. Trots att frukten fortfarande är lite ungkärv känns texturen klart silkig, med lakritsrondör och salmiaksalt mineralitet. Vinet fyller väl inte ut kostymen helt och hållet idag, men det ska nog ordna upp sig med ett par års lagring. Vi som följt La Chanière sedan tiotalet år känner igen oss i diverse trevliga markörer. Catherine och Claude Maréchal tycks vara tillbaka på huvudspåret igen, efter den i och för sig lagringsdugliga men inte vidare hustypiska nollfemman. Skönt! Priset har jackats upp med en femtilapp, men är ändå anständigt med burgundiska mått mätt. För att infria potentialen rekommenderas alltså något års ryggläge. (90)

2007 Domaine Catherine och Claude Maréchal Pommard La Chanière