Studiedag i skolan är lika med skidåkardag i backen. Skidåkarmiddag är lika med spaghetti och ragù. Ragù är lika med nebbiolo och vips har vi en mognande nebba i glasen.
2001 Fontanafredda Barolo Serralunga d'Alba har en stor doft trots att vinet kommer rakt från kalla källaren och bara hunnit spendera trekvart i karaffen. Här bjuds det på torkad frukt och sura körsbär, sötsur sås direkt från kinarestaurangen, salt lakrits och balsamicoindränkta hallon och jordgubbar. Den rostade eken vinkar på uppmärksamhet med bitter mandelmassa, tobak, vanilj, kryddnejlika, muskot, kanel och julmust. En rätt tilltalande fatkaraktär, med några droppar menthol som friskar upp intrycken...
Smaken är också rätt givande, inte vidare värst elegant men stadig, med hyfsad kraft som lovar gott till maten. Den småsura personligheten fortsätter med toscanska körsbär, balsamico, salt järn och en del ekbitterhet. Spetsen i syrorna har rundats av med aktivt vinmakande och tid i källaren, och de småsträva tanninerna kommer utan tvekan lika mycket från ek som från druva. S ifrågasätter både mittfrukt och längd, och föredrar alla gånger finessen i den lättare Le Tense. T är mer positiv till Serralungans kraft, djup och rondör, men föredrar också fräschören i Le Tense. Vinet levererar bra sällskap till maten, men utan att framkalla någon riktig eufori. När vi suger på eftersmaken har den både sura och bittra drag.
Vi målar upp ett framtidsscenario där vinet tappar i frukt, syror och tanniner. Kvar finns en robust ekfatskaraktär som knappast kommer att försvinna med tiden. Det är fortfarande en god standardbarolo, men vi var klart mer positiva i början. Det ska bli intressant att se var det tar vägen under de närmaste åren - just nu väntar vi oss inga mirakel. (88)
ps. När vi kollar våra äldre noteringar blir det uppenbart att vinet levererade allra bäst i början. Förra året smög sig bitterheten in bland intrycken. Och igår var det dags för surheten. Var ska det sluta?
pps. Det var snack om basister i en tråd häromdagen. Ta en paus på jobbet och njut av en ung Barry Adamson från 1981. Ja, bandet och låten går inte av för hackor de heller. Den som får ett plötsligt sug efter mycket mer tidigt 80-tal prenumerar på Jokko Apas Kanal.
Kan tyvärr inte påstå annat än att jag känner igen mig. Vi gjorde tummen ner redan vid första bekantskapen för tre och ett halvt år sedan. Ett av flera skäl var att vinet kändes tämligen ointegrerat och oharmoniskt. Det liksom föll isär i munnen. Även om minnesbilden hunnit bli ganska blek vid det här laget tror jag att mitt intryck påminner om det S. ger uttryck för.
SvaraRaderaRiktigt bra är däremot Fontanafreddas i Sverige helt okända Barbaresco Coste Rubin i samma årgång. Trots att den i likhet med vingårdsvinerna fått äran att bära företagets prestigemärke, "Tenimenti Fontanafredda", säljs den för rätt blygsamma pengar, d.v.s. ungefär detsamma som för Serralungabarolon. Vi har hunnit avverka hälften av vår sex-pack vid det här laget och hittills inte funnit minsta anledning att ångra oss.
Både vi och Frankofilen delade ut varsina 91 pinnar våren 2007. Det hade varit otänkbart igår kväll. Förmodligen har vi blivit mer kräsna, men framförallt tycks vinets mer tveksamma sidor komma fram med lagring.
SvaraRaderaCoste Rubin drack vi i Kalabrien sommaren 2005 och minns det som riktigt gott. En annan Fontanafredda som fortfarande pryder sin plats i minnet är 1998 Barolo Vigna La Rosa. Det vinet gjorde verkligen skäl för namnet, så elegant!
Någon som smakat senare årgångar, 2004 är väl den aktuella?
(A): Låter som man får korka upp en av de resterande flaskorna och testa. Utsikterna verkar ju inte som de bästa. Risk för att bli kvar med svartepetter....
SvaraRaderaJag gjorde slut med de personlighetsbefriade industrivinerna från Fontanafredda för ett bra tag sedan, men den enda överlevaren här hemma är nog just 1998 Vigna La Rosa, om jag minns rätt. Tackar för påminnelsen och håller helt med om att det är ett utmärkt vin.
SvaraRaderaBitterhet och surhet som kryper på med åren låter inte som den utveckling man vill ha i sin barolo, nej.
Ja, de vingårdsviner vi provat från Fontanafredda (Lazzarito Vigna La Delizia 1999 och Vigna La Rosa 2000) har varit högst njutbara. Däremot tvekar jag att kalla dem prisvärda. De prislappar jag i normala fall ser är i fläskigaste laget.
SvaraRaderaDet är för övrigt märkligt att Fontanafredda inte lyckas bättre med sin Serralungabarolo. De egna marker man förfogar över i Serralunga (vid sidan av dem som används för vingårdsvinerna) är inte att förakta och borde rimligen kunna ge ett bättre resultat, särskilt i en årgång som 2001 som ju var exemplarisk i alla bemärkelser. Jag misstänker att det inte enbart eller främst handlar om dåligt källararbete utan om problem längre bakåt i kedjan. Men exakt var kluten sitter vet jag inte.
Apropå "industriell" (i bemärkelsen storskalig) vinproduktion så lyckas ju vissa sådana producenter uppenbarligen alldeles utmärkt. Produttori del Barbaresco är förstås ett lysande exempel. Men jag vill passa på tillfället att även flagga lite för Terre del Barolo, som i mina ögon visat framfötterna rejält under senare år. Deras olika vingårdsbarolo (ofta riservaviner) har samtliga varit utmärkta i de senare årgångar jag provat (1999-2001) och säljs för synnerligen blygsamma pengar. "Normalen" har jag inte provat på länge men kan tänka mig att även den är på uppgång. Deras Barbera, Dolcetto och Pelaverga når kanske inga svindlande höjder men är mycket bra, ursprungstypiska och välgjorda vardagsviner som är oerhört svårslagna ifråga om prisvärde. Jag har svårt att förstå varför dessa viner inte finns på SB.
Apropå Buzzcocks så hade en gång en support act med en basist som kan hooka den som Beckham:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=KKe-lq8VZFo
Missade ni dokumentären går den att se här:
http://svtplay.se/v/1880574/k_special/joy_division
Vad gäller Fontanafreddas Serralunga låtere det som en kombination av att vinet gått till en tristare plats samtidigt som ni gått till roligare ...
(A): Kom då till sist till den här. Första glaset hänger med bra. Inga negativa intryck alls....
SvaraRaderaTorsten, kul att läsa kommentarerna idag 2020 från 2010 ovan.
SvaraRaderaI kväll drack vi en 2001 Fontanfredda Serralunga till lamm.
Rödbrun förstås. Väldigt mjuk och fin; nästan Bourgognekänsla, men med förfvånande tanniner i slutet ( märktes iof inte med lammets vitlök).
Det gäller att ligga på och uppfostra!
Mvh
//Dagge