Fredagsmys med châteauneuf

Bourgogne i all ära, men när vintern tar järngrepp på omgivningarna är vi nog ganska många som längtar efter buteljerat solsken från sydligare nejder. Vitlöksgnuggade lammkotletter och ugnsrostade grönsaker med massor av färska örter kallar på viner som vuxit ett stenkast från garriguen. Tre olika viner från tre årgångar står i glasen.

Första glaset har en djupt blåröd, nästan svart, halvt opak färg. Doften står på vid gavel, glad och inbjudande med famnen full av garrigue-örter, salmiak/stenkross, nygarvat läder, vedbrasa och mörk chokladkola. Den mörka, mättade frukten ger ett komplext intryck av fyra ingående druvor: det blir både mörka körsbär, hallon, björnbär, avmätta likörtoner och en aning kirsch. Den här doften måste man ha ett hjärta av sten för att motstå, och den ger tydligt intryck av att vara kvällens yngsta vin. I munnen handlar det om direkt attack, med smått explosiv mitt - rejäl alkoholbränna tycker S - en mjukt viskös munkänsla och rejäl volym/rondör. Allt det mjuka avslutas bestämt och utan prut, med ett snörp av rosmarin, och så planar vi ut på en rikt sötfruktig och ganska så lång eftersmak. Hela bjudningen präglas mer av frikostighet än av finess, och vinets kanske allra finaste egenskap är den vykortsvackra bilden av det omgivande landskapet i Vaucluse. (91)

2007 Domaine de La Janasse Côtes-du-Rhône-Villages Terre d'Argile

Lika delar grenache, syrah, mourvèdre och cinsault från lerig jordmån. €14,95 - galet mycket vin för pengarna. Update: Dagen efter har vinet hittat en slankare balans. Mindre av sötfrukt och alkohol, men ett gott nytillskott av angenämt bittersyrlig blodgrapejuice.



Andra glaset är ljust granatrött med en gnistrande, kristallklar lyster. Inledningsvis är nosen helt stängd. Kanske var det i våghalsigaste laget att öppna flaskan nu, när så många nollfemmor är i tunnel? Lyckligtvis öppnar den upp, men långsamt. Här kommer de vackraste doftslingor man kan tänka sig, fenomenalt fokuserade, med en fascinerande hög definition av aromerna. Vi förtjusas av ljust blommiga, övertonsrika drag av renaste hallon och röda vinbär, därtill några rönnbär och nypon samt en skvätt kirsch. Pinjeträ, lavendel, ljusaste mjölkchoklad och kokosfudge rundar av en superelegant, finessrik doft.

Röda mattan är utrullad, och i munnen gör vinet en stjärnas entré. Vi njuter stort av den silkeslena, viskösa sensationen som endast pur röd grenachefrukt från urgamla stockar kan ge. Men här finns också en ryggrad som lovar god potential inför framtiden: seriösa tanniner och frisk syra balanserar en hög men inlindad alkohol. Vi får ett kärnbittert nyp i avslutningen innan det hela mynnar ut i en påtagligt lång, kryddig och lustfylld eftersmak. Det sista som ringer kvar i munnen är salmiaksalta mineraler av absolut toppklass. Senare, efter ytterligare några timmar har det tillkommit toner av undervegetation och yllig mineralitet. Nu sjunger vinet högt och rent. (94)

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape À la Gloire de Mon Grand Père

98% grenache från 80-90 år gamla stockar i norra delen av appellationen. 18 månader på 15 hektoliters foudres och demi-muids. Nog för att vi visste att vinet var enastående, men denna uppvisning var faktiskt ännu bättre än väntat. Att den frejdiga alkoholen skulle upplevas så inlindad, bara ett och ett halvt år efter vårt första smakprov. Och att det öppnade sig och växte under hela kvällen. Wow, vilket vin! Kolla gärna vad Frankofilen tyckte för ett år sen. Update: efter ett dygn har vinet fått utvecklade russintoner och verkar nästan gammalt, men eftersmaken är fortfarande mineraliskt torr. Grenache är extremt känslig för oxidation!




Tredje glaset är mörkare sammetsrött, med en lite grumlig uppsyn. Även här är doften knuten, och öppnar upp till ett rätt blurrigt och ofokuserat intryck. Visst finns aromer, men de saknar helt definitionen i föregående glas. Med lite god vilja ringar vi in sötlakrits och jordgubbskompott, myskig kryddighet och en mognadsutveckling mot ljus knäck och undervegetation. Ett något kemiskt alkohol-inslag hamnar på minuskontot. Lyckligtvis är smaken bättre än doften. Jordgubbar och sötlakrits får sällskap av fikon i en mjuk, vänlig och lite jolmig munkänsla. Här finns en del övrigt att önska i fråga om intensitet och struktur. Avslutningen är aningen kärv, men eftersmaken är god och klockar in på hygglig medellängd. (87)

2004 Domaine La Barroche Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réserve

Ungefär två tredjedelar grenache, resten syrah, mourvèdre och cinsault. Vinet växer inte i glaset och blir därmed en besvikelse ikväll, svagare än de förra två flaskorna vi druckit. Allra bäst var den första, förmodligen med viss draghjälp av x-faktorn vid stenugnsgrillen under platanen i Neffiès sommaren 2008. Det här var sista flaskan, bra så. Den som har kvar dricker upp snart.