Chambolle-Musigny måste vara det godaste bynamnet i världen.
När de mörka, bonniga vokalerna med runda champinjonhattar möter de ljusa, högadligt pudrade pussmunnarna uppstår en kontrast som är ren och skär namnmagi. Tänk när byrådet satt där i slutet av artonhundratalet och bestämde att de skulle haka på namnet på sin ädlaste vingård bredvid den gamla vardagliga namnskylten. Vilket jubel som måste ha blivit följden när man för första gången uttalade byns nya, glamorösa namn. Undrar vad man skålade i? Premier crus Les Charmes och Les Amoureuses borde kunna tillfredställa vilka namnfetischister som helst...
2005 Sylvain Cathiard Chambolle-Musigny Les Clos de l'Orme har vuxit i en vingård med byappellation strax nedanför premiers crus Les Plantes och Les Charmes - höjden är cirka 250 meter. Cathiards lott är på 0,42 hektar, stockarna planterades 1967. Vinet uppfostrades under ett och ett halvt år i ekfat varav hälften var nya. Av 2005 års skörd buteljerades 2400 flaskor.
Vinet har en relativt mörk färg för sitt ursprung. Ur karaffen noterar vi blyerts, ylle, mineral, blålera och lite reduktion. I glaset får vi sniffa efter en doft som först är knuten och återhållsam - dov för en chambolle - med blyerts, skogsbär, plommon och undervegetation. Efter hand tillkommer rostade toner av bittermandel, dajm, kaffe och avvägda kryddor - en supersnygg fatkaraktär som bygger ut till tydligare ceder, sandelträ, kanel och muskot. Några gröna örter är också med i matchen: salvia, tomatkvist och bladpersilja. Allt som allt en komplex doft, rik som sammet.
I munnen serveras en på samma gång tillgänglig och respektingivande smak, ovanligt stor för ett byvin. Syrlig, stram och läskande med rika skogsbärsaromer, mest "mörka" hallon. Den är rätt så köttig, med djup av salt lakrits - fat eller mineraler? Vilket som, eftersmaken ringer i alla fall kvar ett bra tag! Till ankbrösten växer vinet ytterligare ett par snäpp och måste betecknas som en riktigt fullträff. Efter maten när temperaturen blivit högre noterar vi den silkeslena munkänslan, hur vinet fyller ut bättre, och fortfarande en påtaglig längd. (91-92)
2005 Bruno Clair Chambolle-Musigny Les Veroilles kommer från en högt belägen lieu-dit med byappellation alldeles ovanför Bonnes Mares och Les Fuées, 1,5 hektar uppe på 300-325 meter. Vingårdens historia är lite speciell i och med att den låg i träda under nästan hela förra seklet - ända tills 1989, då Bruno Clair bestämde sig för att dra igång ett ambitiöst nyplanteringsprojekt. Först nu kan man säga att stockarna uppnått fullvuxen ålder, så här finns goda framtidsutsikter med stigande ålder. I vinifieringen används en mindre andel stjälkar. Vinet mognade ett och ett halvt år på ekfat, varav en femtedel var nya.
De båda chambollerna är inte fullständigt olika men ändå helt egna personligheter. Här har vi mindre av undervegetation, färre dova toner. En rödare karaktär av rått kött, röda vinbär, lingon, rotfrukter, apelsinskal, gräs och blommor. Faten bidrar med ljusa toner av sandelträ, bark, mandelmassa och hudkräm. Ljuva parfymer!
Även smaken är ljusare och rödare, med superslank, aromrik frukt, än högre vitvinslika syror och fint kalkgrusiga mineraler. Allt är lättare, skirare och mer övertonsrikt - ett skinande diskantvin. Munkänslan är silkigt chambollisk men också aningen mer kartig, utan rondören och djupet från Clos de l'Orme. Vi gillar övertonerna och får små lätta rysningar av denna supereleganta chambolle. Dagen efter har Les Veroilles fyllt ut och kan konkurrera även när det gäller kropp och fyllighet. Vi summerar: ett stilrent vin för inbitna chambolliker. (91)
Med facit i handen kan man säga att höjdskillnaden märks i vinerna. Likaså att jorden är magrast högst upp och fetare längre ned i sluttningen. Sedan har vi andelen nya fat: 50% eller 20%. Den fylligare Clos de l'Orme känns mer typisk för Cathiard och den mer finlemmade Les Veroilles mer typisk för chambolle.
ps. Det blev ganska förvirrat när Sylvain Cathiards nollfemmor släpptes härom veckan. En stor del visade sig vara av följande årgång och gick därför i retur från butiken - men den som beställde från varudepån fick ändå nollsexor levererade. Konstigt.
Oj vad gott det låter. Cathiards variant har jag provat och charmats av, och håller med om att den helt klart är lite mörk i både färg och doft/smak, men fantastiskt god. Jag tror att om man gjorde en cuvée på dessa två viner skulle man hamna ungefär på Antonin Guyons Chambolle-Musigny Les Cras 2005 som fortfarande finns i BS och är riktigt fin.
SvaraRadera