1998 Pian delle Vigne Brunello di Montalcino

Fredagskväll, och vi är nog rätt många som vill göra det enkelt för oss. Och så vill vi ha säker utdelning. Så vi kör med färska räkor, beprövade viner och avslutar med en långdistansare från källaren. Målgången står i Montalcino.

2005 Wegeler Winkel Jesuitengarten Riesling Erstes Gewächs har nått en skön drickfas. När vinet släpptes var restsötman i mesta laget för en rheingau - klart sötare än Geheimrat "J" - men nu är den nästan helt integrerad i smaken. De generösa aromerna liknar vita persikor och passionsfrukter med ett bett av grapefrukt, och visst finns en början till petroleum. Ett riktigt trevligt vin och som klippt och skuret för funktionen att veva igång kvällen - men i grenarna fokus och mineralitet når det inte riktigt upp till de absoluta höjdarna i området. Vi får se vad som händer med lite mer utveckling. (89)

2008 Domaine du Pas Saint Martin Saumur La Pierre Frite Blanc är fortfarande den perfekta äktenskapspartnern till en skål smögenräkor. Doften är som en blandning av vita vingummin och färska skaldjur, en mix av aprikoser och kalksten. Vi är fullständigt besatta av denna ungdomliga, mineralstinna chenin blanc och ser fram emot att konsumera ytterligare en låda snart. (90)

Antinori köpte egendomen Pian delle Vigne i södra Montalcino 1995, så kvällens vin är den fjärde årgången. Är man på jakt efter le tradizioni vänder man sig någon annanstans. Men är man sugen på modern brunello så är det bara att läsa vidare.

1998 Antinori Pian delle Vigne Brunello di Montalcino smickrar våra nosar med en fullmogen, bråddjup och rejält komplex doft. Mmm vilket schysst café, här borde vi fika oftare! Rostade franskbröd och cornetti med chokladsås serveras med espresso på nymalda arabicabönor. Ett paket mörk tobak sällskapar med russin, kryddnejlika och julmust. Ljuvlig mint friskar upp näsan samtidigt som vi har allra fetaste trädgårdsmyllan runt hörnet. Undervegetation brukar det visst kallas, det här mogna, obeskrivligt goda...

Precis alla löften som doften ställer ut infrias när vi smakar. Now it's payback time! Vi njuter i fulla drag av en superharmonisk, närmast klotrund smak som åldern slipat till perfektion! Frukten är fortfarande stoor, som en riktigt maffig körsbärspralin. Tanninerna liknar mörk chokladsås, fräschören är mintig, syrabalansen behagligt avrundad. Stilen måste förstås beskrivas som modern och barriqueorienterad, men sättet på vilket det är gjort är inget annat än mästerligt. Det som överraskar oss är vilket bett och vilken livlighet som ändå finns kvar i flaskan. Den som har källarlagrade exemplar och gillar att chansa kan nog våga sig på ytterligare fem år. Vi andra dricker upp nu. Jäklar, vad bra! Tänk att vi betalade under 250 spänn för sex år sedan. Helt galet! (92-93)