onsdag, januari 13, 2010
Stockholm-Bourgogne Tur & Retur
Vissa kvällar är mer lärorika än andra. I måndags var vi med om en mycket lärorik kväll! Platsen var Eriks Vinbar och vinerna hälldes av världens (förmodligen) vänligaste och trevligaste sommelier, Lars Andersson. De båda piloterna som styr våra fyra flighter mot bourgognes höjder heter Vinitor och Gullberg & Gullberg.
FLIGHT 1
2007 Pierre Damoy Bourgogne Rouge kommer enbart från vingårdar i Fixin och Couchey, och upplagan är liten, inte mer än några tusen flaskor. Vinet är mörkt i färgen och doftar av mörka körsbär med inslag av likörpralin, rejäla ekfat och lakrits på ett närmast italienskt sätt. Smaken är förhållandevis fyllig och fruktig men också något ekbitter, ej helt behaglig, lite stjälkig och grov i syrorna. Ett atypiskt vin som i vår mun saknar såväl pinositet som ursprungskänsla, därav det låga betyget. Det skadar knappast att lagra ett par år. (84)
2007 Gros Frère et Soeur Hautes Côtes de Nuits ser finare ut i färgen. Doften ger grus, örter och en god rödavinbärsfrukt med inslag av rönnbär. Örtigheten är mycket tilltalande med drag av salvia och tomatkvist. Smaken bjuder på bra, ren och pinottypisk frukt, någon jordig och örtig kärvhet, med stadiga röda vinbärssyror. Detta är långt bättre än ettan, med mängder av ursprungskänsla och en antydan till finess. Gott redan nu, men lagra minst ett år för maximal utdelning. Kan detta vara bolagets bästa bourgogne under 200 pix? (88+)
2004 Jacques-Frédéric Mugnier Chambolle-Musigny har en mycket fin nos med begynnande mognadstoner, stall och mandelmassa. I fruktkorgen blandas bären på ett återhållsamt, detaljerat och sofistikerat sätt, med gott sällskap av mineraltoner som påminner om blyerts och dammig grusväg. Här finns både finess och en känsla av växtplatsen! Smaken är behaglig och aningen fruktgles med betoning på mineraler och örter, lite löst hållna och avrundade syror, fast ändå med en hyfsad längd. Någon noterar plommon och lakrits, en annan kokta grönsaker. En typisk nollfyra, utan tvekan drickfärdig, men kanske inte av det helt klockrena slaget. Passar den som gillar vin med smak av terroir. (89)
FLIGHT 2
2002 Pierre Damoy Gevrey-Chambertin Clos Tamisot kommer från en monopolvingård med byappellation. Detta glas är mörkare varmrött med viss bruntingering. Doften är mycket tilltalande med mogna, goda animaliska toner som stall, garvat läder och rått kött. Blyertslika, uppfriskande mineraltoner går igenom fint. Frukten drar åt det mörkare kärsbärshållet, assisterad av lakrits, och snart har vi en halv påse kolabönor i glaset. Smaken är som någon säger "rätt krallig" och lättgillad, med fatig rondör och mjukare syror. Nog är det premiercru-klass på frukten, men det blir tyvärr lite för mycket av faten för både vårt och vinets bästa. När det efter en stund börjar dofta skirat smör likt en yppigare meursault säger vi tack och hej (89). Nollsjuan släpps på fredag och kostar 595 kr.
2007 Gros Frère et Soeur Vosne-Romanée 1er Cru kommer från unga stockar - de flesta av egendomens vingårdar omplanterades i mitten av åttiotalet - i Echezeaux Les Loachausses, så det handlar om nedklassad grand cru. Rätt ljust i färgen ger detta vin gott om fatrostade toner som liknar kryddbod, rostat bröd och grillad kyckling. Vi hittar aromer av röda vinbär, nypon, rönnbär och förutom den snälla pippin finns ett tuffare inslag av rå viltfågel - ungefär som ripa - något vi tidigare hittat i Echezeaux. Frukten fyller inte ut riktigt och det finns också en lite grön och besk stjälkighet som drar ner betyget. Det här glaset är ungefär lika bra som Bernard Gros' Hautes-Côtes, men med växande ålder på stockarna kan det vara ett vin att hålla ögonen på i framtiden. (88)
2006 Jacques-Frédéric Mugnier Chambolle-Musigny 1er Cru Les Fuées - granne med Bonnes Mares - har ett mycket lovande utseende och en återhållsam, ännu outvecklad doft. Det som bjuds är en skinande rödfrukt av fascinerande renhet - aromer som skogshallon och röda vinbär - assisterad av superfina mineraler. Även smaken är ren som en fjällbäck, med klingande syror och ruggiga mängder mineraler! Minst ett ton finmalt grus tippas i munnen samtidigt som fruktens röda, slanka, silkeslena kropp smeker gommen. Här handlar det till 99% om druva och terroir - faten maskeras nästan fullständigt och tittar fram först i avslutningen i form av en elegant liten aftereight-ton. Det finns absolut ingenting i detta glas som inte borde vara här. Ett utsökt vin! (93)
FLIGHT 3
2006 David Duband Charmes-Chambertin "Pédicelle" är en specialcuvée som har jäst i hela klasar, alltså med stjälkarna kvar. Enligt utsago har de grövsta mittstjälkarna klippts bort för hand - vilket pyssel! Doften är inledningsvis uttalat reduktiv med trista drag av dyig sjöbotten och kokt kål. Efter en kvart i luften beter sig vinet bättre och visar upp en modern, rödavinbärslik fruktighet med blommiga övertoner och diskret assistans av smörkola. Vad som dock inte försvinner är en del gröna stråk som även går igen i den relativt lätta och måttligt långa smaken. Vinet växer dock i glaset och blir efterhand riktigt gott, om än inte stort. Att använda stjälkar i en mellanårgång verkar inte vara en alldeles klockren idé. (91)
2007 Domaine Perrot-Minot Mazoyères-Chambertin är ett imponerande glas att skåda, nästan som en mörk rubin! Doften kopplar direkt greppet med en underbar, svinlyxig fatrostning. Hela den orientaliska kryddbasaren finns med, inte minst sandelträ och kanel, dessutom lite vanilla fudge och kokos. Fruktaromerna liknar rena hallonreduktionen, och när de träffar smaklökarna blir mötet både djupt, rikt och givande. Tack vare sin maffiga frukt och fina mineralitet har vinet en enormt behaglig balans, där syrorna bäddats in i en silkeslen, fortfarande babyfet, textur. Våra invändningar är egentligen bara två: faten stjäl fortfarande showen i alltför hög grad och vinet lyfter inte riktigt i avslutningen. Mittsmaken är kassaskåpstät, medan eftersmaken är lite åt det korta hållet. Kanske ordnar det upp sig med tiden - men bara kanske. Hur som helst ett underbart, lustfyllt, superproffsigt vin, och dessutom väldigt tillgängligt redan idag. (94)
2002 Pierre Damoy Chambertin-Clos de Bèze bjuder på fina mognadstoner av stall och blyerts (portvin säger någon, men i så fall bara en anstrykning). Aromerna är som en matta av djupröd sammet, på ett rentav sexigt vis blandar frukten mycket mogna mörka körsbär med röda vinbär, örter och mineraler. Liksom i de andra vinerna från Damoy finns det rejält med fattoner som kaffe, lakrits och smörkola. Munkänslan är enormt behagfull, både rik och läskande, något lättare och klart mognare än tvåan med utmärkt balans och längd. Men efterhand tittar smörsåsen från Clos Tamisot fram även här och det hade onekligen varit ett bättre vin om man sluppit den. (91-92) Nollsjuan släpps på fredag och den kostar 1325 kr.
FLIGHT 4
2006 Gros Frère et Soeur Clos Vougeot "Musigni" har en något reduktiv och mycket spännande nos med komplexa örter och mineraltoner. En knapp halvtimme behövs för att doften ska visa sitt allra bästa. Den har ett härligt omfång med hyacinter och violer i diskanten och djupa toner av tjära och lakrits nere i basen. Mitt i frukten uppstår smått galna infall inspirerade av gamla goda Wrigley's Juicy Fruit. Doftens lakrits går igen i den ganska robusta smaken, som har enormt läckra fruktaromer och än mer smågodis att bjuda på: nämligen mintchoko! Det här småfjäskiga vinet är redan enormt spelbart - kanske för att stockarna är så unga - och det vore verkligen inte fel att dra en kork omgående efter fredagens släpp. Vi var lite oroliga att vinet inte skulle leva upp till det fina intrycket från i våras. Men det levererade! Släpps alltså på fredag och kostar 795 kr. (94)
2002 Jacques-Frédéric Mugnier Musigny är ett vin som är uppe på den nivå där det börjar bli svårt att få till en relevant beskrivning. Vi skäms bort av en lekfull doftupplevelse med lager på lager av eleganta intryck. Man kan plocka ut enskildheter som blommor (violer), stenar, blyerts, grusväg, höstskog, jordgubbskräm, vinbär, vingummin och fudge, men det säger liksom inte särskilt mycket om helheten, själva bouqueten. Låt oss nöja oss med att det doftar underbart, på ett alldeles naturligt och självklart sätt. I munnen har detta vin en imponerande koncentration av frukt, syror och mineraler. Alla kännetecken på stor årgång med beundransvärd struktur, kraft, fokus och längd - men allt är genomfört på ett liksom obekymrat och avslappnat sätt - och resultatet av det passiva källararbetet blir ett slags viktlöshet. 80 år gamla stockar och endast en femtedel nya fat ger vinet en närmast total harmoni - det tycks besitta alla de egenskaper som behövs för att utvecklas i decennier. Freddy Mugnier - vinmakaren vars signatur är avsaknaden av signatur. (96++)
2007 Gros Frère et Soeur Richebourg har en "gudfruktig" doft, utbrister importören lyckligt. Och här är det faktiskt inte långt till frälsningen, den saken är klar. En galet utåtriktad doft med förunderligt fina mineraler, surrealistiska jordgubbar, förföriska apelsintoner och suveränt integrerade fat - såpass snyggt att det är svårt att klura ut om den framträdande kryddigheten kommer från pinotdruvorna eller faten. I munnen sjunger vinet högt - halleluja, vilken frukt! Enormt saftig, livlig, givande och direkt med aromer av vildhallon, apelsiner och röda vinbär. Ska man överhuvudtaget invända något alls så finns väl inte riktigt det finessiga, flerskiktade och komplexa i föregående vin. Men det som finns är å andra sidan ruskigt rättframt och gott att dricka tidigt, det vill säga redan nu. Släpps på fredag och kostar 2395 kr. (96)
När vi röstade fram prispallen var enigheten stor om att Mugniers 2002 Musigny var kvällens vin. Hedersamma silver och brons tilldelades 2007 Richebourg och 2007 Mazoyères-Chambertin. Men vi vill också dra en lans för den utsökta 2006 Chambolle-Musigny Les Fuées.
Fler viner blev det, först en trio burgundiska nollfyror:
2004 Sylvain Cathiard Vosne-Romanée 1er Cru En Orveaux bjuder på en seriös mörk frukt med inslag av blyerts, ceder, jord och svart te. Massor av terroirkänsla i en stil som inger både respekt och stort förtroende. Något lättsammare än nästa glas, men riktigt hög klass och (90-91)
2004 Sylvain Cathiard Nuits-Saint-Georges 1er Cru En Murgers liknar i stora stycken det första glaset. Mörk frukt, blyertsmineraler. Cederfat, jord, te, blommor, vilda örter - en rejäl skopa terroir. Ett mycket seriöst och högklassigt vin. Oj, vad vi gillar detta. Vill dricka mer av Cathiard i framtiden. Tack för introduktionen!
(91-92)
2004 Patrice Rion Gevrey-Chambertin 1er Cru är ett omedelbart och charmerande vin med en verkligt generös och fint formulerad pinotfrukt av körsbär och hallon. Just att vinet är så fruktigt ger smått nyzeeländska vibbar. Kanske är det inte höjden av elegans men ett vin som är väldigt lätt att älska, även för nybörjaren. Dessutom ett utmärkt val på restaurang, eftersom det är färdigt att konsumera och förmodligen inte alltför dyrt. (90)
Därnäst följde ett koppel blindbockar:
Blint 1: brända toner, ceder, dill, örter, plommon, cassis, spanien, tempranillo! Hårda syror, brända varma toner. Galet ungt än, men kommer det någonsin att hitta balansen? Vi får reda på att det är 80% tempranillo och 20% cabernet sauvignon - och sen får vi se etiketten.
Vega Sicilia "Unico" Reserva Especial (1985, 1990, 1991) (88)
Ojdå, vilken överraskning! Hmm, som vi ser saken är detta särskilt lämpat för 1) det lilla fåtal som utvecklat en "acquired taste" för sånt här 2) samlare som inte har planerat att dricka vinet själv 3) etikettsdrickare som gillar att binda upp massor av pengar i långa tider till hög riskfaktor. En överskattad prestigepjäs.
Blint 2: mynta, mintchoklad, örter, ceder, blyerts, stall, svamp, källarton, reduktion, kork? En mognande pauillac? Visst! Tuffa snipiga syror, moget men fortfarande relativt ungdomligt, men tyvärr... korkat!
1971 Château Clerc-Milon
Vad synd, det hade verkligen varit kul att få dricka det här vinet.
Blint 3: Samma doftprofil, men med stadigare och yngre frukt, det känns som ännu en pauillac. Kanske rentav samma vin? Eller en yngre tappning? Grön paprika, rätt slank kropp med strukturerade syror och tanniner. J: Pichon-Baron? Bravo, rätt svar! S: 1995? T: tror att det är en 96:a. Ka-chinnng!
1996 Château Pichon- Longueville-Baron (92)
Blint 4: mörk färg med härlig lyster. Otroligt tät och fin cabernetlik frukt med cederfat på nosen. Mint, cassis, tobak, vanilj, plommon, eucalyptus, godistoner. I munnen: vilken frukt, vilken syra, vilken struktur, vilken power. Munkänslan är klart bordeauxlik, men det känns tätare än en bordeaux, kanske är det en californisk cab? Här njuter vi av förföriska aromer som vildhallon, apelsinchoklad, romerska bågar och tryffel, med strålande apelsinsyror. Vi är helt ute och cyklar men J sätter ursprunget rätt, det är faktiskt en barolo! Men visst är den mer internationell än ursprungstypisk i stilen? Och visst vill man väl egentligen ha lite mer barolo i sin barolo...
1998 Gaja Sperss Langhe Rosso (94)
Blint 5: nu lägger Lasse i en högre växel med ett riktigt fullmatat glas. Vitpeppar, svartpeppar, kryddpeppar, charkuterier, lagerblad, nejlika och en supermättad frukt! Vilket tryck det är i smaken, precis lagom eldigt (säkert 14,5%) och ändå enormt välpolerat i sina chokladiga tanniner. Det tycks vara en new world syrah, närmare bestämt från Californien. Kraftfullt, solmoget, rikfruktigt, svartpepprigt, urgott vin som får ärrade rävar att lufta jämförelser med Sine Qua Non Poker Face.
2004 Le Macchiole Scrio Toscana IGT (93)
Blint 6: Rejäl körsbärsfrukt och hårdrostade fat med kryddor och mörk choklad i en internationellt orienterad produkt som känns ganska anonym och ospännande i det här sammanhanget av viner. Behöver ligga till sig några år och snickra om sin moderna ekkostym till något mer moget och personligt.
2007 Tenuta dell'Ornellaia Le Serre Nuove, Bolgheri DOC (89)
2005 Louis Jadot Meursault 1er Cru Genevrières (91)
2008 Prager Grüner Veltliner Federspiel "Hinter der Burg" (90)
Slutligen, tack för gott sällskap. Och ett stort tack till herrarna som bjöd!
Har ni något tips på bättre (men inte tokdyr) Bourgogne antingen i BS eller det vanliga sortimentet som man kan använda som inkörsport till distriktet?
SvaraRaderaJag känner att det börjar bli dags att vidga mina vyer lite bortom CdP och nya världen och skulle gärna testa lite bra Bourgogne, men mina erfarenheter hittills (Couvent des Jacobins) har inte direkt varit till fördel för distriktet :)
/ Anders
Hmm, som vanligt är det svårt att reka vin till någon vars smak man inte känner. Kommer du via CdP och nya världen kanske du skulle beta av Nya Zeeland först. Så att inte chocken blir alltför stor ;-) .
SvaraRaderaGillar du fruktiga nyavärldenviner är kanske Fernand & Laurent Pillot en bra adress att börja på. Deras 2007 Pommard Clos des Vergers är smarrig och inte tokdyr. Och så finns den att köpa, en klar fördel.
...pinositet.... ! :)
SvaraRaderaNydanande - tack!
Tackar för tipset, ska testa! Jag inser att med den beskrivningen så kan mina preferenser tolkas ganska brett. Jag har druckit Bergströms Pinot Noir (kommer inte ihåg vilken gård) och gick igång på den (stod dock över nu pga priserna) så nästa fråga är väl om det finns Bourgogne som närmar sig den i balans och stil?
SvaraRadera/ Anders
Anders - vi vet inte eftersom vi inte smakat den, men det finns säkert någon läsare som kan fylla i här. Fler bourgogne-tips till GourmAnders, tack!
SvaraRaderaClaes - vi önskar vi hade hittat på ordet men "pinosity" står redan högt i kurs bland pinotfreaks.
Har nesligen missat det tjusiga ordet pinosity tidigare, men eftersom jag är bränd av många års misslyckade försök att ta till mig Pinot Noir tycker jag också att pinaughtyness beskriver känslan av druvan nog så väl.
SvaraRadera;)
Riktigt trevlig genomgång! Och bra skrivet, som vanligt. Underbart att det finns fler Bourgogne-dårar!
SvaraRaderaMen jag får nog lov att bjuda på lite spanskt och grekiskt och italienskt och amerikanskt ... när vi ses nästa vecka.
Ensidig kost leder lätt till skörbjugg! *skratt*
Neeeeeeeeeeeeeej Michel! Vi vill ha Bourgogne :-)
SvaraRaderaSkörbjugg var ordet. Tur att det slängdes in lite Gaja och Macchiole där, annars ...
SvaraRaderaSkämt åsido, några av pinoterna låter fabulösa. Mugnier verkar kunna sin skit, förlåt, sin terroir.
Det finns så mycket frukt och mineraler i bourgogne att vi omöjligen skulle kunna drabbas av näringsbrist. Men möjligen dö av pur lycka.
SvaraRaderaVi lovar i alla fall att inte ta med vare sig spanskt eller grekiskt, Niklas!
Okej,
SvaraRaderaJag sträcker mig till Pinot Noir från Mexico och Indien då... Deal?
Skämt åsido. Sedan jag började prova bourgogne i stora lass varje vecka, har jag aldrig haft ett enda hål i tänderna. Tror att mineral i vinet stärker både tänder och höftleder.
Och jag är otroligt glad att ha bytt ut flortanten mot klassificerad bourgogne.
Sådärja! Idag är det den 14/1 och ni har redan uppfyllt nyårslöftet! ;-)
SvaraRaderamugnier kan sina saker.
SvaraRaderaskönt att höra att han endast kör med 20% nya fat trots årgången. snacka om gott omdöme.
vem plockar in cathiard??
Då är jag åter lugnad Michel även om indisk och mexicansk pinot skickade mig till mardrömmarnas värld i natt ;-)
SvaraRaderaTyvärr ska jag till Bryssel först veckan efter vi träffas. Annars kunde jag grävt fram lite udda öl a la Rochefort 6 att ta med :-)
/N
Fluorkopparna brukade vi skolbarn hälla i blomkrukan. Det skulle man ju aldrig göra med en god bourgogne! Nog är det bättre att vara vuxen..
SvaraRaderaTack Kayaker, vi är själva väldigt glada åt att kunnat njuta av 23 bourgogner på två veckor. Och redan ikväll blir det ett par kompletterande noteringar inför släppet imorgon. Mugnier såklart - nollsexorna från Nuits-Saint-Georges: Clos de la Maréchale och Clos des Fourches...
Vinosapien - det är Moestue som har Cathiard.
För övrigt sveriges (och norges) mest imponerande sortiment när det kommer till bourgogne?
Man kan lugnt säga att Moetstue är den ledande importören av Bourgogne i Skandinavien. De har ett drygt 50-tal domäner i sitt stall, och i stort sett alla av dem är riktigt bra.
SvaraRaderaTill Sverige kommer vin från ett 20-tal domäner, men i stort sett allt går direkt till restaurangerna. Detta dels för att volymerna är så pass små att det inte räcker till alla, dels för att Systembolaget av någon underlig anledning inte har någon som helst koll på vad Bourgogne är. Och det i sig är en skamfläck.
Men ju fler vi är som älskar bourgogne, hittar viner, provar viner, skriver om viner, och framför allt köper viner av de svenska importörerna, desto fler och bättre viner kommer vi få in.
Att läsa Finare Vinare-bloggen är en utdragen njutning där franska viner ges en beskrivning som är lyrisk, läcker, med ett obegränsat förråd av superlativ och som skapar stor köplystnad. Fantastiskt och mycket imponerande!
SvaraRaderaDet är också med beundran jag noterar att Finare Vinare är konsekventa i sin bedömning av spanska viner, nu senast Vega Sicilia. Jag får bekänna att jag har en "acquired taste" för detta vin, och undrar stilla om detta är utslag av spanska sjukan, eftersom i logikens namn smak för franska viner är medfödd. Eller?!
Tack Leif, det var fint beröm! I fredags fick vi ytterligare en trio iberiska viner serverade blint och det är bara att konstatera att spanska viner inte är vår grej, varken de gammeldags brända och knäckiga vinerna eller det "nya spanien" där de olika ursprungen ofta skyms av det moderna och väldigt aktiva vinmakandet. Hög extraktion, massor av ek, mycket alkohol. Vinerna var förresten 2005 Niepoort Rótulo, 2005 Aalto och 2005 Aalto PS. Den vanliga Aalton var klart godast.
SvaraRadera