Domaine Marc Colin et Fils - det var förresten farfar Émile som startade i byn Saint-Aubin 1878 - odlar 15 hektar varav de flesta är planterade med chardonnay. Marc Colin själv har lämnat över ansvaret för driften till nästa generation: Damien (källare), Joseph (vingård) och Caroline (kontor). Äldste sonen Pierre-Yves, tidigare vinmakare på gården, satte 2001 upp sin egen domän, Colin-Morey. 2006 lämnade han verksamheten i fadershuset och tog med sig fem hektar ärvd vingård. Domaine Marc Colins claim to fame är ett antal lägen i Le Montrachet, Bâtard-Montrachet, Chevaliers-Montrachet, Corton-Charlemagne samt diverse premier cru-lägen i Chassagne och Puligny. Inte precis kattskit, alltså! Totalt producerar egendomen 5 000 lådor vitt och 2 500 rött. Vi som är mer förhäxade av pinot noir nöjer oss ikväll med deras anspråkslösa Saint-Aubin från premier crus Frionnes och En Créot.
2004 Domaine Marc Colin et Fils Saint-Aubin 1er Cru dressar upp sig i lite mörkare nyanser, men har lämnat alla blå plaggen hemma i garderoben. Karaffen öppnar på sedvanligt pinotvis med reduktiva drag som rått kött och insjölera. Men strax får vi hela skogen full av skogshallon, björnbär, blåbär, lingon, rönnbär mossa, bark och friska örter. I källaren har man kranat till ett diskret understöd - fatrostning, sandelträ, bittermandel och kryddor. Med lite tid i luften zoomar vi in på kalkgrusig och blålerig terroir, plus apotekartoner som hostmedicin och lakritsrot. Vi njuter av balansen mellan alla ingredienserna i doften - som dessutom är beundransvärt ren...
I munnen serveras en frisk, bärig smak med behagligt avrundad lingon/rönnbärs-syra och associationer till blåbärsris (när smakade man egentligen på det senast?) Fruktaromerna är rika, rena och saftiga med vildhallon och andra skogsbär, infattade i en munkänsla av grusdamm och örter. Här har vi är ett supersympatiskt vin - riktigt gott, om än inte stort - och här finns faktiskt mycket av den där svårfångade karaktären vi pinotfantaster söker efter, till ett klart rimligt pris. Drickfasen är nu - fortfarande fräscht, ändå med viss utveckling och komplexitet. Inte minst härligt att dricka på egen hand, precis som man vill att det ska vara! (88-89)
I sommar håller vi utkik efter årgång 2007 som finns hos Erik Sörensen och kostar 190 DKK.
Jag kapar lite. Hur gör ni andra om man har en budget varje månad för vin. Köper ni det ni vet ni gillar och lagrar eller testar ni nytt hela tiden. Min budget är alltid för liten för att både lagra och testa allt roligt som finns. Det känns ändå som att kicken av att leta ger mig mer än kicken av att lagra. Om jag får välja mellan att köpa en 12a av ett vin jag gillar eller 12 olika så blir det alltid 12 olika. Att kunna göra både och kräver ju ganska hyggliga resurser.. tyvärr.
SvaraRaderaP.
På sikt kostar det ju inte mer att göra både och: testa och lagra. Snarare tvärtom eftersom den som lagrar har större möjlighet att välja rätt inköpstillfälle (bästa pris) och det kan kosta avsevärt mer att köpa ett drickmoget vin jämfört med ett ungt. Men under den tid man fortfarande bygger upp sin vinkällare, inte bara underhåller beståndet, blir det naturligtvis en viss investeringskostnad.
SvaraRaderaDet är ju mycket roligare med olika viner! Glädjen med att öppna en flaska minskar ju direkt med 20 procent om man druckit den förut... Dessutom är det urtrist att sitta kvar med svartepetter, ett halvdussin pavor av ett köp man ångrar. Drick de enklaste i en årgång först, vänta med de andra, och på vägen lär man sig både hur länge vinerna skall lagras och vilka producenter som är ens favoriter.
SvaraRadera