En kväll med Luca Roagna

"Every day I get in the queue (Too much, the Magic Bus)
To get on the bus that takes me to you (Too much, the Magic Bus)
I'm so nervous, I just sit and smile (Too much, the Magic Bus)
Your house is only another mile (Too much, the Magic Bus)
Thank you, driver, for getting me here (Too much, the Magic Bus)
You'll be an inspector, have no fear (Too much, the Magic Bus)
I don't want to cause no fuss (Too much, the Magic Bus)
But can I buy your Magic Bus? (Too much, the Magic Bus)"

En vanlig regnig onsdagskväll i city, klockan är 18.29. Den magiska bussen står och puttrar vid Gallerians bortre entré. Fullsatt nästan till sista plats, och de fyrtiofem vinälskarna från Bristlys vinklubb har inte den blekaste aning om destinationen. Reseledare Gabriel ger oss ett ögonblicks dejà-vu av Club33 1982 och i samma stund är vi på rull för en kortare sightseeing i novembermörkret. Åh, där är Strandvägen, Gärdet, Frihamnen - och Lidingöbron, så vacker den är på kvällen! Med Ulrik i stolen bredvid lider vi inte brist på samtalsämnen under vägen - det släpps ju flera hyllade dammsugarmodeller i slutet av nästa vecka, ett par har till och med fått 100 poäng. Plötsligt är det dags att kliva av. Hmm, var är vi? Hav... kaj... restaurang. Aha... Gåshaga Värdshus!

Gabriel lämnar över ordet till Luca Roagna. Han är 29 år ung, en välutbildad och talför vinodlare, uppvuxen på gården "I Paglieri" (Pajé) i Barbaresco. Med fundament i familjens genomtänkt konservativa "slow wine"-filosofi ger han ett tryggare och mer rotat intryck än de flesta i sin åldersgrupp. Som han själv säger: "Wine is about passion, not fashion". Luca är en agitator, fast med humor: här struntar vi blankt i tillfälliga trender, vi anpassar inte vinet efter den amerikanska smaken, här respekterar vi traditionen och gör vin för framtiden. Vi gillar inte vanilj och coca-cola, vill inte veta varvtalet på några rotofermenters och är ointresserade av vad blåslampan har för effekter på ny ek. Arbetet i källaren handlar i stället om utdragna macerationstider - mellan 30 och 80 dagar, ofta med druvskalen konstant nedtryckta i musten - och lång lagring i stora, gamla ektunnor för positiv syresättning. Vi är ytterst noga med kvaliteten på det väderbitna ekvirket, för att slippa träiga tanniner när faten används många år. Och en väldigt trevlig effekt av Roagnas metoder är att samtliga viner har en perfekt balanserad alkohol mellan 12 och 13,5%, i enstaka fall uppåt 14. Änglarna får sitt, helt enkelt...

Merparten av gårdens druvmaterial kommer från Roagnas egna vingårdar i Pajé (Barbaresco) och Rocca e Pira (Castiglione Falletto). Luca har som en längre framtidsplan att göra vingårdsviner från fler stora crus i området. Delvis egen mark, delvis leasad. Vissa delmål har redan blivit verklighet och ikväll ska vi få exempel från Asili, Montefico och Vigna Rionda. Med enveten energi understryker Luca vikten av gamla stockar, djupa rötter och en levande jordmån - något som uppnås genom ett närmast biodynamiskt förhållningssätt till markerna och dess flora och fauna. Det är i första hand stockarnas ålder som är avgörande i urvalet till riserva och toppvinet Crichët Pajé. Nä, nu är vi faktiskt väldigt sugna på att prova!



2006 Langhe Bianco DOC Gul färg, nötigt oxidativ fatkaraktär, viss känsla av jura eller gammeldags bourgogne. Rätt intensiva, oljiga citrusaromer, låg syra, rätt mycket gamla fat. Gott och karaktärsfullt vin som hade vunnit på bättre syror. 90% chardonnay, 10% nebbiolo. (86)

2007 Dolcetto d'Alba DOC Komplex doft med gräddig smörkola, animaliskt köttiga toner, örter, lovande början till bouquet. Mycket frisk, matvänligt kärv, läskande smak med måttlig alkohol och aptitretande mineraltoner. Nebbiololiknande dolcetto i en extremt sympatisk stil. Bra årgång, fräschare och bättre än nollsexan, väl lämpad för kortare lagring med större bouquet i sikte. (88-89)

2004 Barbera d'Alba DOC Återhållsam, dov frukt av mörka skogsbär med ett jordigt och animaliskt uttryck. Utmärkt bett i smaken, frisk men behaglig syra, tanniner från druvkärnorna, naturlig kryddighet i slutet, lågsvavlat. Varsamt urlakad, härligt köttig och samtidigt läskande barbera utan den numera så vanliga (över)extraktionen och fatrosten. Superskönt! (90)


Men barberan kvar i glaset bjuds det upp till en lättare buffé med charkuterier, parmesan, oliver och focaccia. För säkerhets skull grundade vi med några tryffeltortellini i förväg, men det här är precis vad som behövs för att få rätt inflygningshöjd till de tyngre grejorna av nebbiolo. De här killarna vet hur en slipsten ska dras.


2001 Langhe Rosso DOC Utvecklad och komplex doft av saltlakrits, anis och fänkål. Ljusa slånbär och rönnbär med ett kul inslag av sangria och blodapelsin. Återhållsam träbåt och tjära. Läskande munkänsla, lättare kropp, ljuvliga apelsinsyror, mognadskomplexitet och nästan burgundisk struktur. Extremt drickvänligt vin, på topp nu och något år till. (90)

2003 Barbaresco Pajé DOCG Fin höjd och eleganta övertoner i doften: lösningsmedel, rosor, violer, slånbär, röda bär, lakrits, torkad frukt, burgundisk elegans. Utmärkt renhet och fräschör i frukten, lätta behagfulla tanniner, uppfriskande mineral och rensande syra. Helt harmonisk nolltrea med en uppseendeväckande elegans för året. Allt Pajé-krut satsades på detta vin, det blev alltså ingen Crichët Pajé 2003. Senskördat den 18 oktober: ändå med daggfriska syror! Passar perfekt att avnjuta på egen hand, ungefär som en fin bourgogne, eller att lagra i fem-sex år. Underbart! (93-94)

2003 Barolo la Rocca e la Pira DOCG Stort doftdjup, mer indränkt av lakrits och tjära än föregående. Mörkare frukt som cassis, björnbär, mörka hallon och ett stråk av gamla eller kokta jordgubbar. Stor fruktig smak med utmärkt grepp, rejäl intensitet och riktigt bra längd på aromerna. Härligt vin, med mer betoning på storlek, robust kraft, värme och farinsöt frukt än i barbarescon. Båda nolltreorna är typexempel på sitt ursprung - precis som det ska vara! (93-94)


Och allt tack vare 200% nyrostad ek! Skojar Luca.



2004 Barolo Vigna Rionda DOCG Pastill-liknande rödfrukt med framträdande slånbär. Diskreta inslag av grönt, unket och reduktivt, lite brett och blomvatten. Medicinaltoner som av gammal hostmedicin och eter. Mjuk men stram smak i medelfyllig kropp med aromer av salmiak och slånbär. Ganska lätta, något dammiga tanniner som ändå känns hyfsat sträva på grund av en del stjälkiga/kärniga drag. Luca berättar om Vigna Riondas egensinniga läggning och starka tendenser till reduktion, samt tillråder minst ett dygns luftning. Har dock öppnat upp en smula sedan våra två föregående smakprov. Märkligt vin, den som lever får se. Giacosas 89:a lär vara på topp nu. (90-91)

2004 Barbaresco Asili DOCG Smått knuten, djup och mättad doft med både eleganta och tuffa drag. Fina lösningsmedel, mörka skogshallon med inslag av tjära och lakrits. Stor frukt, harmonisk och kraftfull, perfekt renhet och fräschör, framträdande men behagliga tanniner. Kraft och elegans i precist avvägda delar. Jämfört med Monteficon har Asili ännu silkigare tanniner, större frukt, bättre grepp och längd. Framförallt handlar det om en otrolig potential för längre lagring, men (överraskade nog efter gårdagens smakprov) är det ändå möjligt att avnjuta med lite luftning och passande tilltugg. Kvällens bästa! (95-96)

2004 Barbaresco Montefico DOCG Fin höjd i doften: lösningsmedel, blomtoner, violer, rödare frukt, slånbär, körsbär, röda vinbär. Aning läder, några torkade inslag. Ytterst välstrukturerad smak med utmärkt persistens. Jämförelsevis aningen lättare, tuffare och kärvare än Asili, med mer betoning på stramhet och elegans. Extremt lovande, men bjuder väl inte upp på samma sätt som Asili - än. Bägge vinerna är ju galet unga, förstås. Tilltuggen och kvällstimmen gjorde dock underverk för tillgängligheten, jämfört med lunchprovningen på gårdagens Grand-mässa. (94)

2000 Barbaresco Crichët Pajé DOCG Enormt doftdjup! Menthol, tjära, snus, sottobosco, lite russin och läder, torkad frukt, något brända toner och årgångstypisk värme. Superkomplex och väldigt spännande upplevelse för inbitna sniffare. I smaken får vi en början till mognadsutveckling, med bara aningen för varma drag, något brunare toner, kanske också lite för mycket av läder och gammalt trä (åtta år). Till skillnad från igår då Crichet Pajé glänste för fullt (95) är doften mer sensationell än smaken ikväll. Men enligt Luca är vinet framför allt tänkt för en superlång lagring - typ 40 år! En dyrgrip att lägga undan till småttingarna? (94)



Slutsatser och lärdomar: det skulle till en traditionalist för att klara av svåra 2003 med bravur - ytterligare bevis på detta har vi fått från Bruno Giacosa och Giacomo Conterno. De moderna metoderna ger högre alkoholhalter, det finns helt enkelt ingenstans för alkoholen att ta vägen i rotofermentorer och nya ekfat. Medan modernisterna tvingades skörda omogna tanniner för att inte få över 15% alkohol, kunde Luca Roagna vänta ut tanninerna i ytterligare minst en månad. Visst fick han höga sockerhalter i druvorna, men genom de traditionella källarmetoderna avdunstar överskottet. Det kanske mest knäckande är dock hur fina syrorna fortfarande var vid det sena skördetillfället - och fortfarande är. Hur gick det till, då? Antagligen suverän terroir, gamla stockar, djupa rötter och naturliga vingårdsmetoder...

Efter två provningar på två dagar med samtliga Roagnas viner står det klart: 2004 Barbaresco Asili är det bästa vin vi hittills smakat härifrån - likaså en av de bästa barbareschi vi någonsin smakat. Det kommer med tid och tålamod att utvecklas till en storslagen skönhet i källaren. Vi som är lite mer otåligt lagda korkar istället upp de supergoda, generöst fruktiga nolltreorna medan vi väntar. De viner som inte redan finns i BS släpps den 2 januari 2010. Roagna vägrar - inte helt oväntat - att åka med i samma galna priskarusell som modernisterna.

Med tisdagens mässa på Grand Hôtel i färskt minne: så här borde alla vinprovningar vara! Att sitta ner, hitta vilopuls och ta god tid på sig är avgörande för att komma fram till något vettigt, inte minst när det gäller ung toppnebbiolo. Fram för långsamt vin! Roagna non cambia!