Munskänkarna provar Piemonte 2005

Kvällens tema är unga vinmakare i Piemonte - hur denna nya generation ärvt både förväntningar och några av de mest kostbara vinmarker som går att uppbringa på hela vår planet. Har de någonsin känt sig rebelliska eller längtar de bara efter att fullfölja familjens traditioner så gott det går? Vi får presentationer av Roberto Conterno, Federico Scarzello, Roberto Massolino, Sara Vezza och Lorenzo Alutto. The Full Monty kan snart läsas i tidningen Munskänken.

Dessutom blir det ett slags mönstring av 2005 i Piemonte. Året var kallt i juni, fick kraftig värme i juli, normala temparaturer i augusti och slutligen - tio dagar av regn i september. Ingen, vare sig producenter eller importörer, tycks egentligen vilja diskutera årgångens problem, snarare visar man framfötterna när det gäller positive thinking, för nu ska här säljas vin i den framgångsvåg Piemonte befinner sig i. Vi blir lite förvirrade. Det är vanligt med omdömen att nollfemmorna är charmiga och tillgängliga som unga, och visst finns exempel på det. Samtidigt har vi mött en riktigt ogin kärvhet i en del tidigare smakprov. Vissa viner framhålls rentav som stora, medan andra viner visar egenskaper som förknippas med svårigheter. I den här årgången gäller det nog att välja med omsorg, till skillnad från i 2004.

2005 Josetta Saffirio Barolo har en mörkare blåröd, nästan bordeauxlik färg. Doften är parfymerad och lite vass med rosenparfym, lösningsmedel, mörka körsbär, vanilj, och rostade toner. Smaken är rätt intensiv och kryddig med en lite mintig energi från faten. Ektanniner och en lite ung och ogin kärvhet i frukten. Behöver lagras några år, men vi är inte helt förtjusade av stilen. (88)


2005 Massolino Barolo är en ljus, varmröd, burgundisk uppenbarelse. Doften är relativt komplex med örter, jord, läder, jordgubbsfrukt och eteriska lösningsmedel. En grönt omogen ton ligger där och stör intrycken. Smaken är slank, mjuk och lättsam ända till avslutningen som tyvärr är aningen grön och kärv. Sympatisk stil, med med vissa invändningar. Tidig skörd? (88)


2005 Josetta Saffirio Barolo Persiera är mörkt varmrött med en liten blåton. Detta glas ger en direkt en mineralton som är mest dominant av alla. Vått kalkstensgrus, mmm, underbart med terroir. Jämfört med standardvarianten långt mer behagfull doft med inslag av sottobosco, champinjoner, röda körsbär och hallon. Smaken är harmonisk med en framträdande men snygg ekbehandling. Frukten är god och tillgänglig men här finns också ett vattnigt lite utspätt drag i jämförelse men Parafada. Doften är bättre än smaken, och vinet tappar i glaset. Skördat under eller strax efter de tio regndagarna i september? Bör lagras. (89-90)


2005 Massolino Barolo Parafada är mörkt varmrött, lite mer åt brunt än föregående. Doften ger balsamiska fattoner, först med rätt tydlig ny ekplanka. Här händer underverk inom en halvtimmes tid och doften blir komplex och underbar med slånbär, röda cocktailbär, torkade körsbär, mandelmassa, gräddkola och läder. Smaken är ädel, elegant och mjuktuff med torra, sandiga och lädertonade tanniner. Utmärkt fokus och längd i en len munkänsla som överträffar doften. Växer under ett par timmar. Vinet är redo att njutas redan nu med rejäl luftning, eller under de kommande tio åren. Tradition och modernitet i skön förening. En strålande prestation och bäst ikväll. (93)


2005 Pasquero-Elio Barbera Campolive är opakt, purpurlila i glaset. Doften är mycket utåtriktad och lekfull med vinbärsblad, blåbär, blomtoner av viol och smått rökiga fat. Superfruktig och modern med drag av ung douro/touriga naçional. Smaken är primär, tätfruktig, kärnbitter och strukturerad. En bitterhet som av tonic water i eftersmaken. Jättegott vin till sista utegrillen. (89)


2005 Pasquero-Elio Barbaresco Sorì Paitin har en först lite återhållsam och knuten doft. Harmonisk och välbalanserad med slånbär, rosor och lösningsmedel. Behöver en timme för att öppna upp. Smaken är enormt strukturerad med tanniner som tar hela gommen i ett rentav sagrantinoliknande järngrepp. Vilken överraskning, så upplevde vi det inte hemma! Tanniner gör sig helt klart bättre till krämig mat än i provningssammanhang. Växer i glaset och utvecklas jättefint. Lagrat på 40% nya tonneaux om 500 liter, liksom nollfyran. Tidigare använde man mindre barriques. (91)

Tack till stockholmsmunskänkarnas Curt Avermark som under våren hälsat på hos diverse producenter, och stod för introduktionen. Samt förstås Stefan Schlyter från Tryffelsvinet som importerar vinerna och presenterade dem.