Côte de Beaune 2004: Comte Armand & Domaine Maréchal

Ibland finns det inget alternativ! Plötsligt drabbas vi båda av ett starkt begär efter bourgogne, det mest eleganta av planetens röda viner. Nu borde det dessutom vara läge för en återtitt på nollfyrorna. Den här årgången tycker vi är lite underskattad - och visst hade man problem i vingårdarna. Men, som det brukar sägas, september gjorde vinet. Noggranna producenter plockade bort skräpet och lyckades göra utmärkta viner. Det är något särskilt med fräschören i fruktsyrorna från det här året, och gillar man örter och frisk mineralitet är det också lite av ett signum. Mer betoning på terroir än på frukt, kanske man kan säga. Men det är vanskligt att generalisera och just fruktens renhet är den egenskap som utmärker kvällens favorit.



2004 Comte Armand Auxey-Duresses Premier Cru är transparent och ljusare körsbärsrött med aning blå nyanser i den ljust tomatröda kanten - medtävlaren ser förresten snarlik ut. Vi sniffar och får en elegant, frisk och väl fokuserad doft. En ljus örtighet som av lavendel och vinbärsblad ger höjd och finess. Rena, söta doftslingor lockar med röda vinbär, hallon, rönnbär och en gnutta lingon. Smaken håller vad doften lovar, ja till och med överträffar löftena. Med sin slanka silkeslena textur, sina ytterst välbalanserade syror och den skinande, saftigt mogna rödfrukten som sjunger i munnen är detta inget annat än renaste njutning. I avslutningen kickar lätt-turbon in på ett sätt som är välbekant från riktigt lyckade viner och eftersmaken bara ringer och ringer. Faten är enormt snyggt infattade i helheten, märks egentligen först senare på kvällen i ett kryddigare djup som utvecklas med luft.



2004 Domaine Maréchal Pommard La Chanière bjuder på en doft där renheten fått lämna utrymme för en större komplexitet. Örterna är rätt dominanta, av ett lite mörkare slag som tomatkvist, malört och grönt te - och fokus är mer oskarpt med muddiga toner av insjölera och stearinljus. Mineraliteten har en känsla av järn och köttsaft. Bland vad som troligen är fattoner hittar vi bark, sandelträ och en gnutta tjärat skeppsvirke. Ungefär en timme behöver doften för att avtäcka frukten, men då bjuds å andra sidan en härlig pinositet. Smaken överraskar positivt med sitt fokus, en skinande frukt där mittsmakens goda syror bjuder på nästan smärtsam njutning när vi provar. Den örtiga, barkiga, kryddiga komplexiteten blir verkligt god, men avslutningen är något kantigare och inte lång som i det första glaset.



Ja, herre jesus! Visst finns andra viner som framkallar andliga böjelser men säkrast är nog röd bourgogne. En stråle ljus från himlen, avklarnad renhet i blick, nåd och tacksägelse. Helt osökt får vi båda lust att knäböja inför all denna skönhet och finess.

Vi har skrivit om båda vinerna för något år sedan, länkat här. 2004 Comte Armand Auxey-Duresses Premier Cru gav vi då (89), orättvist snålt känns det som idag. Men sin renhet, elegans, balans, textur och längd är (92) inte att ta i för mycket. Vilken uppvisning!
2004 Pommard La Chanière gjorde ett ännu bättre intryck då (92) och får idag nöja sig med (90-91) vilket ju ändå betyder att det är enastående gott. Båda vinerna befinner sig i en väldigt trevlig drickfas just nu, men bör väl hålla i fem år till...