Stockholms Munskänkar har fixat till en påhängskurs till 2-betygs-kursen, på temat "Sött, starkt och mousserande". Detta eftersom en hel del kunskaper i ämnet förväntas, men inga provningar ryms i schemat. För oss som alltför sällan dricker dessertviner ger det välkommen fördjupning i ämnet. Men man kan också betrakta detta som ren konsumentupplysning. Provningen är halvblind och vi hittar åtminstone ett vin som ger riktig mersmak...
Första glaset är rikt halmgult till saffransgult. Doften är återhållsam och outvecklad med en botrytiston som påminner om hela kemtekniska lådan i städskrubben: lim, skoputs och diverse andra produkter med lösningsmedel. Honung och bivax. En mineralisk känsla av kalkstensputs och ett litet inslag av saffran. I munnen återkommer lim och honung i en hyggligt intensiv, relativt viskös och ganska lång smak. Hyfsade syror med viss jordbitterhet. Ganska bra, men ger inte så mycket tillbaks i nuläget. Det bör vara sauternes, men efter sauternesprovningen härom veckan är förväntningarna kvar på en helt annan nivå.
Facit: 2004 Château d'Arche (Sauternes) 226 kr/75 cl, förr: 282 kr
90% semillon, 10% sauvignon blanc från byn Sauternes. Denna 2ème cru-egendom odlar 40 hektar och tar ut 17 hektoliter från vart och ett. Vinet jästes på ståltankar och mognade på ekfat, varav en tredjedel nya. 2004 var ett mellanår i området, 12,5% alkohol är också relativt lågt.
Andra glaset ser ut ungefär som ettan. Nosen är öppen och utåtriktad, ganska parfymerad med rosentoner, vaxduk och vaxljus. Bokna röda äpplen är alltid en bra markör för att känna igen tokajer. Nötter och mandelmassa kompletterar den mättade doften. Smaken är aningen oxiderad med en stadig röd äppelsyra och aromer av bränt socker och rostade mandlar, hjortron och svamp. Simmig, viskös munkänsla. Lite kladdigt, men riktigt gott.
Facit: 2004 Château Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos (Tokaj) 139 kr/50 cl
Tokajer i modern stil. 70% furmint, 30% hárszlevelü. 115 gram restsocker.
Tredje glaset är alldeles ljust, vitgult med gröna reflexer och små kolsyrebubblor. Doften är otroligt fräsch och aromatisk med en tydlig rieslingkaraktär av grönt äpple, jasminblom, vinbärsblad, mineraler och honung. I munnen ges en liten sprits och fin balans mellan syra och sötma, även om det inte hade skadat med ännu högre syror. Helhetskänslan är ändå krispigt fräsch med hygglig längd. Muscatlika associationer till bordsdruva rundar av intrycken. När temperaturen stiger faller vinet tyvärr ihop lite och blir en aning platt, sötman tar över i balansen.
Facit: 2007 WG Wegeler Geisenheimer Rothenberg Riesling Eiswein (Rheingau) 149 kr/37,5 cl
7 % alkohol, 148 gram restsötma. Servera kallt, varför inte till jordgubbar. Även om det smakar gott redan i sommar, prova att lagra någon flaska...
Fjärde glaset är återigen saffransgult. En mättad, fet botrytisdoft slår upp ur glaset, som av honung, lim, marsipan, kanderade citrustoner och aprikosmarmelad, ylle och vax. Aningar av bokenhet och oxidation kommer till. Smaken är mycket viskös och fet, nästan oljig, med dagens högsta sötma och mjuka syror. Komplext, kompakt och extraktrikt, men också aningen platt. Bland mycket annat finner vi aromer av aprikoser och bokna äpplen. Det generösa solskenet och ädelrötan leder oss till Neusiedlersee.
Facit: 2006 Lenz Moser Trockenbeerenauslese (Neusiedlersee) 145 kr/37,5 cl
196 gram restsocker per liter är en hel del! 10,5% alkohol.
Femte glaset har mörkast färg av alla vilket antyder en riklig fatbehandling. Doften ger bittermandel och nötter - väldigt italienska toner känns det som, rakt av från soavedistriktet med lite mandelblom. Frukt av torkade aprikoser, banan och apelsin. Den italienska känslan går igen i munnen, med mer bitterhet än syror och en ganska yvig fatkaraktär. Balansen känns inte helt tillfredsställande. Kvällens minst intressanta vita vin, i vår smak.
Facit: 2006 Ca' Rugate La Perlara (Veneto) 259 kr/50 cl
Druvorna torkades i 6-7 månader. Vinet jästes och lagrades ett år i ekfat. 13,5% alkohol, 5,5 gram syra. 5 000 liter produceras varje år. Det hade varit mer spännande att prova en passito från Pantelleria, gärna Ben Ryé...
Sjätte glaset har en outvecklad men intressant och tilltalande doft, där vi tänker på tydliga mineraltoner, blommor, honung, persika, mandel och nötter. Finns det botrytis eller inte? Först är det inte helt lätt att säga, men när vi jämför med glas nummer ett som har vissa likheter, så blir det tydligt att ädelrötan saknas här. Vad som däremot inte saknas är syror. Smaken är balanserad, mineralisk och mycket frisk. Härligt motstånd och intensitet, samt en utmärkt längd. Uteslutningsmetoden tar oss till Pyrenéerna.
Facit: 2005 Alain Brumont Brumaire Novembre Pacherenc du Vic-Bilh (Sud-Ouest) 179 kr/50 cl
Petit manseng som fått torka på rankan, med avbrutna stammar. Vindarna från bergen skyddar mot fukt. 13% alkohol, 5 gram syra, 100-130 g restsocker beroende på årgång. Kvällens bästa vin, med god potential för utveckling. Det här ger utan tvekan köplust: riktigt snyggt och användbart nu, och ännu bättre med tiden...
Sjunde glaset hamnar utanför jämförelsen redan på grund av sin färg. Det ser ut som mörka körsbär, en varm nyans med början till utveckling. Doften ger russin, mörka körsbär, glöggkryddor, ek och portvinstoner. Smaken satsar på kärnbitterhet, russin och fruktiga, påtagliga tanniner. Syrorna är på medelnivå och eftersmaken snopet kort i förhållande till allt extrakt. Inte vidare intressant ikväll, bör möjligen prövas med choklad eller parmesan.
Facit: 2004 Bolla Recioto della Valpolicella (Veneto) 225 kr/50 cl
70% corvinone, 30% "andra lokala druvsorter". Vinifiering i ståltank och ett år på nya ekfat. 13,5% alkohol.
Kul att läsa, och visst blir man sugen på att prova Brumonts vin efter er beskrivning!
SvaraRaderaVilken lagringstid tror ni vinet behöver för att stäppa upp ytterligare, och hur länge tror ni att det håller?
Hej Mårten, Brumaire är jättebra redan nu! Vi får intrycket av en lång och jämn utveckling framöver, minst ett decennium... och var är gåslevern ?
SvaraRaderaIntressant (som alltid) - Har fingrat på d'Arche 04an flera ggr efter prissänkningen... och har ett par av Wegelers Eiswein hemma. Läste sedan ngnstans om Brumont-vinet - perfekt att ni nu provat, det skall inhandlas! Vi tackar och önskar Trevlig vinhelg!
SvaraRaderaJag har sneglat på både Lenz Moser och Geisenheimer Eiswein, men att Brumont hade ett sött Petit Manseng-vin hade jag missat. Tack för tipset, och för utmärkt läsning!
SvaraRaderaMin erfarenhet av petit manseng är att de läckra aromatiska aromerna inte alls tål lagring, drick istället upp genast och börja leta efter nästa årgång...
SvaraRaderad'Arche kan man nog låta bli och hitta bättre alternativ....
SvaraRaderaWegelers Eiswein njuter vi gärna redan i sommar på landet, till gubbarna.
ASi, intressant synpunkt! Men vi kunde inte se att det på något sätt skulle vara bråttom att dricka upp. Vinosapien, du som rest i området, vad sägs om potentialen. Dricka eller spara eller både och?
Jag har provat ett par årgångar av Vendemiaire för länge sedan och har köpt på mig någon flaska av 2-3årgångar. Det kändes definitivt som ett vin som går att spara länge. Jag tror att min äldsta flaska är 1995, om jag inte redan har druckit upp den. I så fall är nog nästa 1999. Jag återkommer när jag provat något eller frågat en kompis som också har köpt den ibland.
SvaraRaderaIntressant! Fanns de att köpa i Sverige?
SvaraRaderaSer fram emot att läsa om dina intryck.
Nej, de är köpta utomlands. Jag tror första flaskan bara kostade motsvarande 7,50 euro för 10 år sedan. Brumaire är svår att få tag på. Vendemiaire är mycket vanligare. Frimaire har jag aldrig sett.
SvaraRaderaJag har nyss provat den sista flaskan Vendemiare 1995. Inte en rynka. Alla var imponerade. Fast de var än mer imponerade av en luxemburgisk rataffia utan årgång. Rivaner som stoppats av Fine de Luxembourg (ungefär som cognac).
SvaraRaderaLavazza