söndag, april 19, 2009

Jean-Luc Colombo Cornas Les Ruchets: 2003 vs. 2001


Jean-Luc Colombo är känd som den meste modernisten och storfräsaren i Cornas. Han är både inköpare, odlare, vinmakare och konsult - Norra Rhônes Rolland är en bra beskrivning, om man vill. Här gäller både organisk odling, grönskörd, cold-soak, micro-oxidering, strikt hygien och nya fat för nästan hela slanten. Liksom andra predikanter av en ny metod är han inte okontroversiell, men han har rönt stora framgångar som rådgivare åt andra egendomar, exempelvis nyligen provade Domaine La Casenove. Les Ruchets är ett av de arrenderade topplägena med 80-100 år gamla stockar i tvärbranta sluttningar av krossad granit. De avstjälkade syrahdruvorna fick en kall urlakning under fyra dygn och jäste sedan i temperaturkontrollerade ståltankar under en vecka, med ytterligare tre veckors urlakning vid högre temperatur medan jäsningen avslutas. Man praktiserar ingen pigeage, men gärna remontage, délestage och microbullage. Därefter mognade vinerna i ett och ett halvt år på ekfat varav två tredjedelar var nya.

Cornas Les Ruchets 2003 ser fortfarande ganska ungt ut, färgintensivt blårött om än i en varm, skön nyans. Doften är direkt med på noterna och öppnar med hintar av järn och tjära. Nästa lager som frigör sig är faten, med lösningsmedel, bittermandel och tobak. Redan nu står det klart att vi har ett mycket aptitretande vin i glaset. Frukten intar scenen med dova, mättade aromer av mörka skogsbär. Ett inslag av russin berättar om den heta sensommaren 2003. Efter en timme har nosen kommit loss ordentligt och frestar med söta björnbär och övertonsrik cassis, samt några ljusare stråk av persika och sötmandel. En bit upp i glaset svävar blomtoner av viol och ros. Intressanta är också de skogiga inslagen - dels i form av multnande undervegetation, dels friska gröna blad av pinje, eucalyptus och aloe vera. Lite Vicks-fräschör, alltså. I sin helhet är det ett mycket givande och lättbegripligt glas att sniffa på...

Smaken är rikt fruktig. rättfram och yppig med ett fatkomplement av mintchoko. Vi märker av en behaglig värme (enligt etiketten bara 13,5%) och en livlig, diskantrik syra. De sammetsmjuka, mörkchokladiga, munfyllande tanninerna har tydlig fatrostad karaktär men är väldigt lätta att gilla, helt utan bitterhet, och därefter biter vinet ifrån bra ända ut i den kryddiga, långa avslutningen. Det är mycket av allt just nu, inte minst av charm. (91)

Den oxblodsfärgade Cornas Les Ruchets 2001 har en betydligt mer återhållsam, rent av knuten doft. Hemliga, dovt rökiga tjärtoner, piptobak, läder, stall och vitpeppar öppnar upp mot menthol och blomtoner, som av torkade rosor. Detta glas ger ett mer animaliskt intryck, med färre ljusa stråk - förnämt och reserverat som en stor bordeaux eller en vresig barolo. Sophie påpekar särskilt en lite gammeldags kryddton, som av "Fünf Kräuter". Det tycks som att det bästa fortfarande ligger förborgat i en längre framtid.

Här får vi en riktigt storslagen, knastertorr och mycket lång smakupplevelse. Hög intensitet, begynnande mognad, lakritslen munkänsla och bra grepp i den järntonade avslutningen. Frukten är är onekligen väldimensionerad och rik, men tillbakadragen, varför helhetsintrycket blir saltare, mattare och mer dominerat av av fat, stall och mineraler. 2001 har gett en mer klassiskt avvägd stil som bör ha fina möjligheter till utveckling på längre sikt. Kanske passerar vinet något av en mellanfas för tillfället, men inte den allra mörkaste tunneln. Ett imponerande vin, seriöst och ädelt. (91)

Slutsatsen är att Colombo lyckades undvika alla tänkbara avigsidor med det varma året. Nolltrean är ett strålande exempel på balans utan vare sig hårda tanniner, låga syror, vass alkohol och syltiga eller platta drag. Nollettan kommer troligen öppna upp rätt snart och visa sitt allra bästa om två till fem år. Båda vinerna provades till en urskön boeuf bourgignon. Kameran ballade precis ur, så vi lånar en bild som får duga för stunden.

Cornas Les Ruchets 2003 (Jean-Luc Colombo, La Roche, Tain l'Hermitage, Rhône)

Cornas Les Ruchets 2001 (Jean-Luc Colombo, La Roche, Tain l'Hermitage, , Rhône)

5 kommentarer:

  1. (A): Ständigt dessa fantastiska associationer. "Fünf Kräuter" har ju totalt trillat ur minnet. Fanns alltid hos mormor när man var liten....

    SvaraRadera
  2. Ja, det är den lite gammeldags känslan man får, paradoxalt nog från en modernist. Ganska likt en bättre mognande bordeaux få vi nog säga...

    SvaraRadera
  3. Jo, jag tror attt 2001:an är i "tunnel"! Förhoppningsvis! När jag ser i mina anteckningar från besöket hos Colombo (maj 2005) så var den mkt mer öppen med viss fetma, blomdofter tämligen mjuka tanniner etc.. Köpte några flaskor, tyvärr flyg så det var vissa begränsningar. Kanske vänta fem år ????
    Tack igen för att ni provar så mycket, så man kan hålla sig ajour!!
    )ler

    SvaraRadera
  4. Har du provat systervinet 'La Louvée'?? I mitt tycke ett större vin med mer exakthet och definition även om jag skarpt gillar 'Les Ruchets' också.

    SvaraRadera
  5. Ler, vänta i alla fall tills nollettan fyller tio. Då borde den ha öppnat upp helt igen...

    Nej Winepunker, via har aldrig testat La Louvée. De tycks ju få samma behandling, med 70-90% nya fat. Men Les Ruchets kommer från Chaillot och La Louvée från La Côte. Varför döpte man inte enkelt vinerna till vingårdens namn?

    SvaraRadera