2004 Fontanafredda Barolo vs. 2005 Le Tense Sassella

Som vi har väntat på ny årgång av Fontanafreddas standardbarolo! Den problematiska 2003 fick tveklöst tummen ner, så det är ett bra tag sedan sist vi sågs. För att få lite perspektiv ställer vi upp aktuell årgång av favoriten Le Tense Sassella. Och så en massa antipasti och slowcooked framdelskött av lamm med risotto.

2005 Nino Negri Le Tense Sassella har en transparent, ljust varmröd färg med tegelröd kant som glesnar mot vattenklar. Doften är först knuten, lätt, eterisk och lite svårfångad. Vi möts av friska slånbär, röda vinbär och nypon med nyanserad värme av smörkola, läder och sandelträ. Här finns också en aning brända toner av örter, tomatpuré och farin. I munnen är vinet relativt lätt, slankt och syrligt med röda vinbär, nypon och en örtig kärvhet som levererar bra bett åt de dominerande, långa syrorna. Bittermandel och smörkola assisterar i smaken. Den här gången tänker vi inte på sötfrukt eller eldighet, det är en typisk Le Tense som vi minns den. Efter ett par timmar blir vinet generat av sällskapet och stänger ner butiken.

2004 Fontanafredda Barolo Serralunga är mörkare varmrött med tegelkant, glans och tårar. Doften är först knuten men öppnar upp riktigt bra. Först kommer slånbär, sedan tydligt rostade fat med generös kryddlåda och tobak. Här någonstans kickar de mogna hallonen in - och vi börjar prata om den fina höjden med mynta, eucalyptus och grusdamm på toppen av kullarna och hur vacker utsikten är neråt mot de mörkare djupen av tjära och lakrits. Smaken är kryddig, tydligt fatad och modernt stylad med rejäl frukt, behagligt höga syror, sammetsmjuk struktur och aromer av nypon, hallon och menthol. Balansen mellan näsa och gom, och smakens olika delar, är utmärkt. Kryddorna och de skräddarskurna tanninerna är det som varar längst i smaken. Barolon växer, blommar och slår ut efter en timmes luftning eller två.

En och annan kanske undrar varför vi inte skriver oftare om schyssta, överkomliga nebbioloviner som är hyfsat enkla att få tag på. Nu är ju den ekvationen är inte alldeles enkel. Nåväl, här är de i alla fall, vi har svårt att komma på några bättre kandidater för tillfället. Fighten är jämn, och vi är inte helt överens om vilket som är bäst. S är teamets syrataliban och ger sin röst till Le Tenses slanka, burgundiska elegans - här är syrorna det viktigaste, vinet har en fantastisk, nästan vitvinslik fräschör och gör jobbet både innan och till maten. Vinet är som vanligt enormt bra för priset, först efter maten känns det kanske en storlek för litet. T är glatt överraskad av den förlorade barolons återkomst - välkommen tillbaka! Här finns det orientaliska kryddor och chokladiga tanniner som får vinet att stå upp på ett suveränt sätt till kraften i maten. Skickligt vinmakeri med sikte på omedelbar konsumtion! Ge det en timma eller två i karaffen och njut sedan av greppet i en ung barolo. Och glöm för all del inte att lägga undan ett par flaskor. Men ta det lugnt, det är absolut ingen panik...

2005 Le Tense Sassella Valtellina Superiore DOCG (Nino Negri, Chiuro, Lombardia)

2004 Barolo Serralunga DOCG (Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte)