Vi gör nerslag i det merlotbeströdda minfält som heter Saint-Emilion - utan säkerhetsbälte. Det är nämligen ofta helt omöjligt att få reda på vad en anonym "Grand Cru" egentligen går för. Varken Stephen Brook eller Bob Parker har några fakta att komma med. Det har däremot grannbloggaren MSVin som redan har både googlat och smakat...
2004 Château Haut-Plantey inleder med en god, mycket merlottypisk doft där vi båda initialt störs av lite stick från aceton eller snarare ättikssyra. Dessa drag är helt utvädrade efter en timmes karaffering, vilket alltså rekommenderas varmt. Vinet har ganska utvecklade mognadstoner med multnande lövhög, jord, rök, örter, kaffe och nougat. Frukten påminner om röda och svarta vinbär (bara röda i början, fler svarta efterhand), mörkare plommon, och en gnutta druvtypiska alkoholångor - ändå bara 12,5%. En liten blyertspenna tittar fram, lite bittra dofter av malört och lagerblad, och några järntoner efterhand. Svettigt stall i det urdruckna glaset. Inte alls dumt alltså, detta är en doft man vill ha mer av...
Vi får en fint syrlig, relativt lätt smak med mjuka, små, torra tanniner. Är vinet tunt? Nej, mittsmaken är inte vattnig, och smakintensiteten är det inget större fel på. Viktklassen är ungefär samma som en hygglig röd bybourgogne - vilket var vad vi hoppades. I och med att vinets kropp är så pass lättviktig märks en aning brännande känsla och torrbitterhet i eftersmaken. Det är dock inte störande, och helhetsintrycket är att vinet levererar en viss elegans - inga plumpa merlotdrag här inte. Dessutom blir vinet bättre ju mer luft det får, it grows on you! Haut-Plantey bör vara mycket användbart till en hel del olika mat av lättare eller mildare sort, gärna med gräddiga inslag. Varför inte en blomkåls- och broccoligratäng med skinka? lkväll dricker vi vinet till blanquette de veau, som vi försökt planka med hyfsat resultat. Vinet växer ett par storlekar till maten. Vi vill gärna ha några flaskor till - och de finns att få tag på...
ps. Liknande profil och druvsammansättning som förra sommarens 2004 Château La Tour du Pin Figeac Moueix.
2004 Château Haut-Plantey Saint-Emilion Grand Cru (Michel Boutet, Saint Laurent des Combes, Gironde)
Vad roligt att ni också gillade vinet. Jag har ingen större erfarenhet av den högra stranden, vad tror ni om lagringspotentialen?
SvaraRaderaVår erfarenhet av lagring från högra stranden är beklagligt liten. Vi har länge undvikit merlotviner i allmänhet (lysande undantag finns förstås).
SvaraRaderaDet är nog ytterst tveksamt om smaken någonsin kommer i kapp doften i detta vin, men det gör inte så mycket. Ett par-tre års lagring kan nog inte skada...
(A:) Hej, första gången jag skriver på er utmärkta blogg (en av fem som jag sedan dryga året besökt dagligen). Många tack för trevliga stunder.
SvaraRaderaTänkte inte köpa detta vin men efter er och MSVin´s tester var jag tvungen att köpa några flaskor idag. Första glaset fungerade utmärkt till en god rödrosa biff efter två timmar i karaffen. Har nu treochenhalv-timma i karaffen (ca ett glas kvar) och jag måste säga att det fortfarande blir bättre. Riktigt bra och ett besök hos SB för fler flaskor är på sin plats...
Jag har en 2001:a. Finns ngn som har testat denna anonyma GC?
SvaraRaderahittade en 93:a av detta vin i garderoben idag. Tror ni det är drickbart?
SvaraRaderaPS tack för trevlig vinblogg
Tack själv! Bra och djup garderob du verkar ha. Hade du glömt bort att vinet fanns där? Tio år i garderoben är mer än tillräckligt, så laga något gott och dra korken snarast. Och glöm för all del inte att berätta hur det smakade, vi är nyfikna! 1993 var en relativt hyfsad årgång i Saint-Emilion och vinet behöver inte alls vara i utförsbacke...
SvaraRaderaHar nu druckit den upphittade 93:an. Totalt bortglömd.
SvaraRaderaInte alls dumt - första doften tät med lite höstkänsla och körsbär.
Överraskande fyllig smak men mycket sträv eftersmak och lite stickig i tungspetsen.
Efter luftning några timmar var doften ännu mer förtätad - smaken mulligt mjuk och fyllig med en liten strävhet kvar mot slutet.
Mmm, höstkänsla, grattis! Röda viner har helt klart bättre förutsättningar än vita att överleva länge i garderoben.
SvaraRaderaLåter som att 2004 är lite slankare i stilen än din 1993. Kanske lägger nolllfyran ut lite runt midjan med tiden.
Ere försent med kommentarer på gamla inlägg??
SvaraRaderaJag råkade se detta om Haut-Plantey. Senaste årgången jag provade var 1989, för några veckor sedan. Kraftig fin typisk utvecklad bordeaux. Mycket mer lik vänstra stranden än högra! Vissa årgångar, även 1985, 1982 är utmärkta. 70- talarna är trötta, men den utmärkta årgången -78, som jag tror är den bästa, fungerar fortfarande!! Man kan lita på mogna bordeauxer.
Återigen grattis till intressantaste bloggen! Men kan ni inte redovisa vad ni tycker om de äldre mogna vinerna ni dricker!!?
Det är aldrig för sent för en kommentar! Och tack för berömmet. Intressant vad du berättar om Plantey. Nollfyran borde bli riktigt fin om fem år sådär, men har den stoppningen för längre lagring? Den syrliga stilen är i alla fall helt rätt för oss, och vi instämmer om att den passar vänstra-stranden-vänner. Angående mognare viner var väl förra årets bästalista full av sena nittiotalare. Äldre än så har tyvärr inte mycket kvar av...
SvaraRadera