Visst är det kul när ett vin som till en början orsakat vissa invändningar gradvis hittar steget och slutligen flyger fram helt självklart. Våra noteringar från förra året innehåller detaljer som "ansjovis, framfusiga fat, furuvirke, terpentin, kärnbitterhet, bråkig, frän". Det allra första intrycket var inte minst "knutet". Men nu i maj hade det hänt något: "En skönare, köttigare harmoni... harmonisk sötfrukt". En obloggad sommarflaska utomhus gav än bättre intryck. Ikväll har den famösa Spinetta-stilen blommat ut på ett helt underbart sätt. Vi möter upp med lammlägg "tre gånger i grytan", denna gång bräserat i vitvinsfond istället för röd dito. Den karamelliserade grillytan går ruggigt väl ihop med vinet.
2004 Barbera d'Asti Ca' di Pian har kastat en rejäl fällning och bjuder efter tre-fyra timmar i karaffen på en tät doft av mogen frukt: hallon, plommon och likörkörsbär. Vi kommer att tänka på både vällustig châteauneuf och nebbiolovarianter från samma producent, även de långt dyrare. Fattonerna känns mindre mörkrostade och släpper fram grillat, läder, sötlakrits, tjära och övertoner av vanilj och blommor. Muskotnöt minglar kvar i det tomma glaset.
Smaken bekräftar allt vi hittat i doften. Sablar, vad gott! Det är en intensivt skinande hallonfrukt i en viskös, krämig, nästan fet munkänsla med väl avvägd eldighet. Endast dragen av lingon och tranbär i de goda syrorna avslöjar att det rör sig om barbera. Vad som däremot är helt tydligt är den patentsökta Spinetta-karaktären - den som får folk över hela klotet att vända ut och in på plånboken. Vinet har alltså hittat stilen - det känns nu som att det finns minst ett par år av suverän drickbarhet framöver. Den här utvecklingen kan, om man vill, växlas in i form av ett par poäng extra. Oj, vad vi ser fram emot kommande drickupplevelser. Ni har väl flaskor kvar?
2004 Barbera d'Asti Ca' di Pian (La Spinetta Rivetti, Castagnole delle Lanze, Piemonte)
2004 verkar ha varit riktigt lyckat för barbera i Piemonte (och allt annat också, börjar man ana). Ca' di Pian ger uppenbarligen skaplig avkastning på en rätt modest investering. Jag har förstås inga kvar...
SvaraRaderaDen där lammläggen måste jag ge mig på någon gång. Låter svårt gott.
Jag ställde min enda Ca' di Pian 2004 mot en Pio Cesare Fides 2004 vid en grillkväll för några veckor sedan. Båda uppskattades stort av sällskapet men jag undrar om det inte var lite orättvist mot Spinettan. Fides känns som det mer publikfriande vinet. Hursom önskar jag nu att jag hade fler Ca' di Pian kvar. Dock tänkte jag låta Fides möta Conca Tre Pile Barbera d'Alba 2004 från Aldo Conterno (ny i beställningssort.) i en returmatch.
SvaraRaderaOkej Anders, det lägger vi på minnet för framtiden ;-)
SvaraRaderaVi drack förresten en 2004 Barbera Gallina till grillad fläskfilé i somras och den gjorde också bra ifrån sig, men kändes mer nya världen i stilen...
Lammläggen kanske inte är den perfekta snabbrätten att sno ihop efter jobbet. Vi fick sukta lite innan det var genommört och dags att äta, men det var det värt...
Tomas - kul att det dök upp lite Aldo Conterno! Vi har precis beställt en 2004 Conca Tre Pile och en 2006 Dolcetto Masante. Lär väl figurera här inom kort.
SvaraRaderaBerätta gärna om dina reaktioner på Conca Tre Pile!
Även jag skaffade en Dolcetto Masante. Den står nog först i kön, med lite vildsvinskorv till.
SvaraRaderaJapp, några flaskor! Med tanke på ert omdömme så sparar jag de fåtal jag har.
SvaraRadera